Hejdå

Efter nästan tre år i bloggvärlden har jag beslutat mig för att ge upp detta. Jag är inte samma människa som för tre år sedan, vilket förhoppningsvis är positivt. Denna webbplats innehåller både tänkvärda, roliga, tråkiga och mycket pinsamma saker och som med så mycket annat måste man rensa ibland. Därför är det dags att gå vidare och tacka för den här tiden. Kanske kommer jag en vacker dag att börja skriva igen, vem vet? Så länge så hittar ni @frokenFritzon på både twitter och instagram. Mitt sista inlägg här på bloggen avslutar jag med en bild på framtiden. 
 

Elin & John

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.


Lyckan att få sitta på första bänken på höger sida framme i Borgenkyrkan den 7/6-13 är obeskrivlig. Att få se detta underbara par avge sina löften för varandra och säga "ja" är något jag aldrig kommer glömma. 

Bröllopsstöket har hållit på ett tag. Först spännande tankar och ideer, sedan bokning, bakning, dukning, blomsterfixning och massor av andra saker som ska fixas till ett bröllop. Jag har egentligen inte varit med så mycket men fotograferingen låg under mitt ansvar, min vän Clara kom och fotograferade i bruket. Denna bild nedan är tagen av Eva som följde med med sin kamera:

Ett vackert brudpar på en otroligt vacker dag. Vädret var på vår sida och allt gick som det skulle.
Tack för en fantastisk dag Herr och Fru Kleveholt! 

 


120526

Den 26 maj 2012 kommer alltid vara n speciell dag. Dagen då det hände, dagen då det blev vi. Du och jag. Idag är det ett år sedan. Ett år, hand i hand.

Idag firande vi med grillning. Vädret var med oss till en början men sen fick vi bråttom hem. Mys med film å dajmtårta i soffan. Sånt är fint.


Vi skriver historia!

Har du någon gång reflekterat över att det vi gör idag kan ha stor betydelse om 200år. Idag har vi skrivit historia. För mig både personligt och ganska allmänt. Idag predikade jag nämligen för första gången. Ganska coolt faktiskt tycker jag. Som 16åring stod jag inför en ovanligt folkfylld kyrksal och berättade om Jesus och anden.

Något lite större är ändå kanske det att det igår togs beslut om det nya förbundets namn. Gemensam framtid har varit ett arbetsnamm för metodistkyrkan, baptistförbundet och Missionskyrkans gemensamma förbund. Nu är vi tillsammans på riktigt. Vi börjar skriva ny historia och lämna det gamla bakom oss alternativt bevarat det i hjärtat. För från och med nu går vi under namnet equmeniakyrkan! Hurra!


Möhippa

Kidnappning på vind. Ögonbindel till parken för picknick. Stereon på hög volym och Bollywooddans mitt på plats där bland lekande barn. Blindkörning till ordsbo för tapas, spa, film och massa spännande frågor och förklaringar som man ska ha på en möhippa. Lyckad dag, nöjd brud och träningsvärk idag. Som det ska vara!


Livets sköra tråd

I säkert närmare två veckor har jag känt mig rätt okry. Inte sjuk men inte helt frisk. Det blev värre och efter besök hos skolsköterskan och samtal till vårdcentralen så fastställdes i torsdags min diagnos: halsfluss. Imorn ska jag till läkarn för kontroll osv. Jag har mest gnällt (mer än vanligt) den senaste tiden och tyckt rätt synd om mig själv. Så kom idag. Trafikolycka i svanbyrondellen. Jag har ingen aning om hur det gick men jag har en känsla (som kan va väldigt fel) att det gick bra och att ingen kom till någon större skada. Men ändå. Det var den lilla grejen. En man blev skjuten vid vegavallen (idrottsplatsen). Och här sitter jag och tycker synd om mig själv för halsfluss. Det är sjukt hur livet kan vända. En halsfluss hit och dit är ingenting jämförelse med att bli skjuten eller krocka. Det är otäckt, det är en sak som är säker. En annan sak som också är säker är att det är flera berörda som inte mår bra. Så låt oss medmänniskor iallafall sända en tanke eller bön till dessa. För de behöver det.


Före / Efter

Före och efter onsdagens besök på Hår&sån't!


Våååår

Jag har börjat gå min mitt-på-dagen-promenad i bara munktröja. Ja inte bara kanske men utan jacka. Våren är här och det är fantastiskt. Idag hittade jag även årets första tussilagos i vägkanten. Däremot var de inte så fina och inte så många så jag brydde mig inte om att ta någon bild.
 
Efter min promenad avnjöt jag detta. Marabou mjölkchoklad med dajm. Gud vad jag har saknat det under min sockerfasta alltså. (ja, jag fuskade och åt två rutor fast med digestive). Och med vårljuset som sken in genom köksfönstret så kan jag avslöja att min lilla apa till telefon lyckades ta denna bilden precis som den är utan att lagga på något filter eller så. Iphone kan ändå alltså.  
 
Du kommer väl ihåg att när livstecken på bloggen saknas finns jag på instagram och twitter. Tro det eller ej, men frokenFritzon är namnet även där. 
 
Puss&Kram 
 
 
 

Föreställ dig...

Föreställ dig att du ganska oväntat får ett barn. Ett barn som du älskar över allt annat. Det är en pojke. Din son växer upp och blir en ganska populär kille. Han är skolans snyggaste kille och tjejerna älskar honom för din uppfostran har gjort susen så han är värsta svärmorsdrömmen. Han är omtänksam och tänker alltid på andra. Givetvis finns de några avundsjuka gäng som tycker att han är lite för bra, men han gör aldrig något mot dem. Han har en god verklighetsuppfattning och anar starkt att något ska hända honom. Har ser det. Som mamma blir du ganska orolig men tänker att han är vuxen nu, kan ta hand om sig själv och du litar på något större. Men Han är ju ändå din lilla pojke! Dagen kommer. De avundsjuka männen har blivit stora och är välutbildade inom samhälle och matematik. De har makt. De tar honom ifrån dig. Du förstår att det här kommer gå illa så du följer oroligt din son. Du ser hur människorna i samhället väljer bort honom. Hur dem du trodde var dina vänner framför ögonen på dig önskar livet ur din son. Du står där, maktlös. Han döms. Han har aldrig skadat någon, bara gjort gott, men han döms till döden framför dina ögon. Det ända du kan göra är att gråta. Du vet att din son är stark, men det är ingen hemlighet. Gängen bestämmer sig för att plåga honom lite extra. Du ser hur de slår honom först gul, sen blå och ända tills varenda milimeter på Hans kropp är röd av blod och svart av smuts från marken. Det ända du kan göra är att gråta. Du, som mamma, ser din son, din lilla pojke, blodig och matt gå genom stan med sin egen död på ryggen. Ett kors av tjocka träbalkar som säkert väger upp emot 100kilo bär din son på sin sönderslagna rygg gonom folkmassan och du kan inte hjälpa honom. Du ser hur männen lägger honom på korset och spikar fast honom genom hans handleder och fötter men spikar stora som två långfingrar. Du ser allt. Du ser din son plågsamt dö. Det ända du kan göra är att gråta. Gråta tårar fyllda av böner till Gud. Men inget händer. Det var meningen, han skulle dö och han dog. Men att som mamma se alltihop och veta att ens eget kött och blod förstörs utan att själv kunna göra något, det är strongt. Att i den stunden fortfarande lita på Gud och tro att det som händer är menat, det är starkt. 
 
 
 
Jungfru Maria från Nasaret, du är min idol och jag beundrar din styrka och tro. Du är värd all uppmärksamhet idag, för utan dig så vore inget, inget, som det är idag, igår eller imorgon. 

UPPSTÅNDEN!

Jag är så himla glad för livet är så fint. Denna helg har verkligen cirkulerat kring två saker. Att Richards mamma fyller 50 och Jesus. Jag har pratat om påsken, först i klassen och sen i kyrkan. Sett en musikal i Örbyhus och lite film på tv. Stått i köket och först böandat sås, skalat potatis och rivit vitkål och sen diskat och pyntat maten för servering. Det är en glädjens helg och jag är så fantastiskt glad för det finns så mycket fint och gott! På köpet kommer ett påsklov som beräknas avslutas i Stockholm med mina fina flickor. Tack gode Gud för livet och alla gåvor som det ger!


Leédet, Lyckan, Barnet

Jag har aldrig tidigare reflekterat över denna dags viktighet. Idag är det Marie bebådelsedag vilket innebär att det är idag som ängeln Gabriel kom till Maria och berättade för henne att hon ska föda en son fram emot Jul. Fast det är en egen historia som jag tror att varje människa i alla fall har lite koll på. 
 
Det var inte förän igår kväll då Cissi ringde mig vid 22 tiden med inledningsfrasen "Malin, jag kom på för typ en kvart sedan att jag har barnrutan imorn". -Jaha, sa jag -Vad är det för tema? Cissi svarar att det är Marie Bebådelsedag och ideérna till denna barnruta svävar ut åt alla möjliga håll som de normalt sätt gör när man börjar planera efter tio en lördagskväll. Resultatet blev till sist en dialog om stolthet över vad man skapat. Att människan är Guds mästerverk och att han älskar oss just för att vi är skapade till att vara hans barn. Det blev en fin barnruta men innombords jublar jag fortfarande av glädje över att Maria, Jungfru Maria, idag möts av det jag tror är det finaste budskapet någonsin. "Du ska föda ett barn". Om inte idag hade existerat hade ingen människa på jordens liv sätt ut som det gör. Det kan man förståss säga om varje dag, men jag tycker ändå att idag är lite extra speciell. Jag tror att alla människor på jorden på nått sätt påverkas över att vi snart firar påsk. Jag tror att alla människor på jorden på nått sätt påverkas över att vi firar Jul. Jag tror att hela mänkligheten är påverkad av att kristendomen faktiskt finns. Och om vi tänker efter så hade inte Julen, Påsken, Kristihimmelsfärd, Advent, ja alla olika tillfällen vi tycker lite extra om, över huvudtaget existerat om inte ängeln Gabriel kommit till Maria den där dagen för 2013 år sedan. För Jesus hade aldrig kunnat uppstå om han först inte dött. Han hade aldrig kunnat dö om han inte fötts OCH han hade aldrig kunnat födas till den han var och är om inte Gud idag för 2013 år sedan valt ut Maria att bära hans son. 
 
Oavsett om du är kristen, troende eller inte så är du påverkad av det här. Våran kalender baseras på det här. Våra skollov baseras på det här. Vårat Svenska samhälle är i grund och botten uppbyggt med Jesus som Herre. Så oavsett om du tror eller inte, om dina förfäder trodde eller inte så påverkar det dig. För jag tror att allt som vi människor gör påverkar, gör skillnad, har en mening och betydelse. Jag vet att kyrkan i tidigare år var väldigt stor och väldigt kulturell och jag vet att om inte kyrkan varit med och tagit så många beslut på 1800-talet som den gjorde så hade det sett annorlunda ut nu koch det skulle kunna ha lett till att jag över huvudtaget inte skapats. Om inte samhället hade haft den grund som det har så hade du kanske inte funnits, dina föräldrar kanske inte hade träffast på de där stället om inte omgivningen och normerna och värderingarna såg ut som de gjorde. 
 
Oavsett om Jesus vandrat på jorden eller inte så är det galet många människor som har trott och fortfarande tror på det och det har varit en drivande faktor i allt runt om. Och för att jag ska kunna tro på att Jesus vandrat runt så måste Jesus också fötts och idag börjar äventyret som kom att förändra hela värden. Det är sant, även om det bara vore en saga. 

#VVV13

Tierp arena har bestulit borgenkyrkan på event. Även om det aldrig egentligen stämt att säga att våga välja väg är Tierps störtsa händelse, så är det omöjligt att kunna påstå det nu. Arenan segrar med flest människor på samma ställe på jorden i Tierp. Jag tvekar inte en sekund på att änglarna omringar arenan, men det finns rakt inget tvivel på att kyrkan under helgen har kryllat av änglar. Det är fantastiskt fint.

Själv har jag hostat, nysit, gnällt, slöat, febrat av mig. Ja, mått rätt dåligt helt enkelt. De händer alltför ofta numera. Det är mycket oklart varför, men jag har nog aldrig varit sjuk såhär ofta som jag varit på sista tiden någonsin förut. Jag har till och med tappat räkningen. Sist jag blev frisk sa jag "Nu får det vara nog för iår" men det var för mycket sagt. Men är det något jag aldrig lär mig så är det nog att hålla tyst. Men nu säger jag en gång för alla. Detta 2013 har haft en fin början, men sjukdomen har erövrat för mycket. Resten av tiden under detta år vill jag vara frisk. Jag önskar mig genuin friskhet! Amen

Alla klappande hjärtans alldeles egna högtidsdagälsälsk

När Richard gör en snabbvisit med ros och puss är lyckan total. Han är fin han. Och han får ha sina hjärtformade ostbågar alldeles själv eftersom att jag nu beslutat mig för att sockerfasta fram till påsk. Har jag sagt att jag pluggar hälsopedagogik? Haha. Vad är mer alla hjärtans dag än dessa nallar? Inget!
PUSS!
 
 

Nytt!

20kr/st på ur och penn! FYNDFYNDFYND


Livet med influensan!

Jag slipper ju ställa klockan i alla fall!




Världen ur mina ögon.
Välkommen till en blogg om mig och Gud, tänkvärda saker och funderingar om allt. De jag skriver behöver inte vara rätt, det är bara världen ur mina ögon. Kontakta gärna mig på [email protected]