FÖRE


EFTER


Igår (före) gick jag runt med en trasslig knut hela dagen så mitt hår har ovanligt mycket volym och trassel. Idag fick jag en liten kurs i lockning, därav ojämna lockar i mitt hår (efter).
Så vad tycker ni? Försämring eller förbättring?
I alla fall så är jag nöjd! :D

Idag var jag in till uppsala för att köpa skor till konfirmationen. Jag ansträngde mig inte så mycket till att hitta sällskap eftersom att jag inte skulle göra någon stor schoppingtur, så jag åkte in själv. Började och slutatde med att gå vilse... lokalsinnet på topp! I alla fall när jag gick på gågatan så ser jag en kvinna sittandes på marken med en kartongbit i handen, "Jag är hungrig" stod det på den. Jag brydde faktiskt mig inte så mycket om det mer än att tänka "stackars kvinna", så jag passerade bara. Andra gången jag gick förbi henne så ser jag några tjejer som var kanske något år yngre än mig gå mot kvinnan med en hamburgare från mc donalds, de gav den till henne och mer såg jag faktiskt inte. Men jag tänkte att de där måste vara Guds änglar! Vilken gärning och vilken givmildhet!

På tåget hem (som jag för övrigt höll på att missa) funderade jag lite på en diskussion jag och Lotta hade idag med våran mattelärares dotter (som var våran vikarie) och Lasse. De undrade vad jag skulle bli för något egentligen, och det känns som att typ alla lärare har planerat att jag ska bli lärare, för det har flera av dem sagt. Lasse påstod att jag skulle ju bli lärare när vikarien avbryter och säger att nej bli inte lärare du är smartare än så! Hm, tänkte jag då vad ska jag bli för nått egentligen? För ett bra tag sedan frågade Ida om jag skulle jobba på soc med att placera ut barn i rätt familjer. Men nä de tror jag inte (fast man vet ju aldrig) och lärare tja kanske, men på tåget fick jag en idé! Jag kanske ska jobba med att ta hand om de som är hungriga, eller super upp alla pengar de har istället för att löpa mat. Kanske kan jag jobba på nått avgiftnings/behandlings-hem.

Jobba med människor ska jag i alla fall göra, det är en sak som är säker!

Men först så ska jag klippa mig, och det kommer att ske imorgon eftermiddag. Och innan frisör-besöket så är det den sista torsdagen med konfa, saknad!

Det blåser, trädtopparna svajjar i vinden. En grävmasikn kör förbi, det bullrar på plåten att jag tror de är åskan, men ack så är det vinden som bultar på!

Varför blåser det? Man kan knappt ta sig någonstans för vinden trycker en tillbaka, saker går sönder och är det illa kan människor dö! Är det värt de bara för att sprida pollen och göra vågor i havet?
Jag googlade på "vind" och kollade sedan på wikipedia (se texten nedan), för den som vill läsa mer klicka HÄR!

Vind är flödet av luft i atmosfären. Vindar kan röra sig i alla riktningar - horisontellt, vertikalt och i virvlar. För trakten typiska och årligen återkommande vindar av speciell typ har ofta givits speciella namn.

Vind uppstår av tryckskillnader i atmosfären. Luften rör sig från ställen med högt tryck mot ställen med lågt tryck. Ju större skillnad det är i lufttrycket, desto kraftigare blir vinden.

Men jag undrar fortfarande varför det måste blåsa så mycket att man måste trampa i nerdförsbackar när man cyklar hem från skolan.... Kan någon svarar mig de?

Påminn de troende om att de ska undreordna sig och lyda makthavare och myndigheter, och att de alltid ska vara beredda att göra gott mot andra. De får inte förolämpa någon och ställa till med bråk, utan måste vara vänliga och visa hänsyn mot alla människor.

Efter att två dagar på raken spontant slagit upp bibeln och läst samma vers, känns det som att det är något jag bör dela. Jag tror att Gud har något att säga och nu är det upp till mig att försöka tyda vad han vill.

Idag var jag med om en kvinna som syndade, hon skadade en annan person och föll sedan i tårar efter att hon blivit påmind om att det var en synd. Kvinnan grät ganska hysteriskt och flera i närheten blev förskräckta, själv så tyckte jag inte synden var så illa men vi människor är ju olika.
Och då tänker jag lite så här, hur skulle jag ha reagerat när detta hände? Gjorde kvinnan rätt som grät och var meningen att omgivningen skulle tycka synd om henne? Eller var det rätt åt henne eftersom att hon skadat en annan människa?
Jag agerade av någon andledning mormor/mamma och försökte stötta den skadade (nu låter skadan jätte allvarlig vilket den inte riktigt var, men personen som annars är ganska tålig fick ont så att tårarna var i ögonen). De var först efter ett tag som kvinnan reagerade och kände sådan skuld. Kvinnan bad om förlåtelse vilket personen i fråga godtog, ändå grät kvinnan tills en "medlare" redde ut dramat och endast lite "hutter" fans kvar i kvinnan.
Jag tycker det är ett rätt bra exempel på hur man inte ska göra som kristen, ställa till med bråk och tjaffs. Utan visa varann respekt och kärlek genom uppskattning och vänlighet.
Gud välsigne er!

Även om man är envis, duktig eller helt okunning så kan man alltid behöva en liten spark i baken. En liten stöttande kommentar eller ett pushande sms. När något inte riktigt är som det ska så är det kanske ett hjälpande ord, en omtänksam vän eller en kram som behövs, ett lyft till den riktiga och bra världen. En hjälpsamhet som i andra ändan resulterar till en tacksamhet och målmedvetenhet, en känsla av stolthet och energi. Samtidigt en nästan obeskrivlig känsla av lättnad.

För det första vill jag påpeka att vi lever! Ingen dog av undergången som aldrig ägde rum. Undra hur ägd den där profeten känner sig nu? Jag skulle tycka det var jätte pinsamt!

Idag har det varit SMU:s sommarfest på buckängen, då alla smu-grupper samlas och har en gemensam avslutning som börjar och slutar med traktor och höskrinda. Ihopträngda sitter alla barn (och vi "coola" som åker med för att de är så grymt kul) på höbalar, varje år gör jag samma tabbe och har bara ben och ingen hudkräm med mig vilket resulterar till rödspräckta ben men en lika glad Malin för det! Sista biten på väg hem fick bara vi tonårningar (och Alice) åka med, som kungligheter sitter/ligger vi med solbrillor i skrindan medans bilar passerar- UNDERBART! När vi kommit fram till kyrkan så gick vi in, bar ned sofforna till brasrummet och kollade på "Evan almighty" tillsammans, vi grillade och hade det jättetrevligt! Sen klockan 18 vart det en nästan spontan trip till gammelgården för lite zumba som var sk*t svårt. Nu sitter jag här vid datan fast jag inte har tid för jag har två prov imorn! Och så måste jag köpa klänning och skor till konfirmationen på söndag! Kan du inte komma på den men vill se ändå så kommer allt att live sändas via bambuser. Ha det toppen och tänk på knoppen!

En äldre profetisk man har påstått att imorn kl 18 kommer jorden att gå under. Han säger att han listat ut det genom att studert bibeln nogrant (han är alltså kristen), det ska tydligen vara ett visst antal tusen år sedan "Mosetiden" och då ska jorden gå under. Jag har själv inte sett eller läst något repotage om mannen, jag har bara hört de vi diskuterat i skolan. Men jag tycker inte det låter så rimligt att han nyligen kom fram till att jorden ska gå under nu på lördag... om inte något extremt onaturligt är tänkt att inträffa så är det lika troligt att jorden kan gå under igår, för 10år sedan eller om 500år. Och varje dag kan vi inte gå runt och tänka att "jag kan dö imorn", jo de kan vi men vi kan inte gå och oroa oss en massa! Tänk så mycket tid och tanke vi skulle lägga ned på att oroa oss över nått som kanske inte ens kommer att hända.
Eftersom att mannen inte sagt att "Jorden går under om inte..." så har vi inget alternativ, det är bara att genomgå en hemsk och förfärlig massdöd. Då tycker jag att det är väldigt dumt att skrämma upp befolkningen som ändå är helt försvarslösa! Tänk så många som tror på de här och tar självmord för att slippa vara med om det, tänk så många som gör saker de aldrig skulle göra annars men som de "måste" göra nu för de har bestämmt sig för att göra de innan dem dör (de vart nästan oläsligt). Och ännu värre blir de ju om inte jorden skulle gå under ändå!
Jag tror personligen inte att jorden kommer gå under (i alla fall inte imorn) för jag tror inte att Gud skulle göra så mot människorna. Jag tror på en hjälpande och förlåtande Gud som aldrig skulle göra någon något ont och jag vet att han finns! Dessvärre kan jag inte vara säker på att jag kommer leva på söndag, det är bara nått jag hoppas och tror. Det är så mycket i livet som jag skulle vilja uppleva men som jag ännu inte gjort och inte har möjlighet till att göra nu heller.

Fast nu kom jag på en lösning... Vi skulle kunna offra alla myggor och utrota dem för alltid! Om de ger oss ett evigt liv (vilket vi enligt bibeln redan är lovade) så är jag på till 1000! För snart så erövrar väl de världen och det känns inte riktigt okej för mig...

Igår kollade jag på sjukhuset på tv och lade märke till hur många barn som föds sjuka. Många barn kan inte andas själv, de måste opereras av någon anledning eller någon kroppsdel på kroppen sitter fel eller är fel storlek. Ett barn föds med 10 fingrar och 10 tår, 2 ögon 1 näsa och 1 mun. Om ena benet är kortare än det andra och de inte åtgärdas i tid så kan de barnet riskera att bli mobbat eller särbehandlat på grund av det.
Om vi låtsas att de finns en unge som har olika långa ben och går konstigt pga det, ungen (komer inte på något annat uttryck, för "den" känns elakare) blir mobbad i skolan. Vem har då gjort fel? Jag, du, föräldrarna eller barnmorskan? "VI"! Det var fel av barnmorkskan att inte se till att problemet åtgärdades i tidig ålder, nu har ungen fått lida helt i onödan. Det känns hemskt att säga att de är föräldrarnas fel också men så är det, om det är något som inte stämmer med ens barn så tar man väl och kollar upp det och ger sig inte förän man fått det fixat? Men du och jag har lika stor del i dramat, de är ju vi som mobbar. Bara för att utsidan är lite annorlunda och kanske inte riktigt 100 så har vi INGEN anledning till att särbehandla eller mobba den människan för de! INGEN!!!!! Acceptera att man få gå saktare när man ska någonstans, det kanske inte är super schysst att åka och handla skor med personen om den har specialanpassade skor själv.. (de var ett dåligt exempel, men jag tror ni hajjar)
Jag funderade ett tag på rubriken för inlägget, "Samma hjärta, annorlunda vad?". Vi har alla lika hjärta med lika känslor och lika värde, jag har hört något som lyder "Det är insidan som räknas" och jag tycker det är väldigt klokt! Döm inte hunden efter håren!
Sen så kan man ju spåna vidare på vad man ska tycka om smink och dyl när utseéndet kvittar? Jag tycker att det är okej så länge man sminkar sig för sin egen skull och inte för någon annans. För DU bestämmer över dig! Och be strong säger jag bara, ta varken emot mobbing, eller mobba!

Gonatt!

Jesus är vägen- inte en väg
Jesus är sanningen- inte en sanning
Jesus är livet- inte ett liv

Joh 13:34-35
Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek."
Matt 28:20
och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut."


Jag har funderat lite på de här med lovsång och lagt märke till att det ALDRIG är punkt i lovsånger. Varför tänkte jag då? Men nu kan jag ha kommit på det! En lovsång är som en evighets visa, den tar aldrig slut. Och de gör inte våran hyllning och ära till Jesus heller, den varar till tidens slut. Lika länge som som Jesus är med oss "alla dagar till tidens slut".

Ryssen och Saade är helt klart snyggast på ESC!
UK med "I can" och Schweiz (världens mest svårstavade land) gillar jag.
Lena som förra året sjöng "satelite" gjorde en nedsänkning med den nya låten... (och om hon skulle vinna i år igen så får hon ge sig själv priset... men de tror inte jag att hon gör.)
Grekland och Frankrike har nog de tråkigaste låtarna...
Moldavien gick fel på väg till cirkusen...
Georgien var en skrikande häxa!
Sewden FTW!

Att bara gå, ta de nya stigarna, kolla mot den molniga men ändå blåa himlen och veta att var jag en går så går Gud före mig. Höger, vänster, bakåt eller framåt. På, eller vid sidan av stigen, oavsett ålder och väder så är Jesus vägen.

Denna vecka har varit en stor vecka för alla central elever, det har nämligen varit show-veckan. Varje år annordnar centralskolan (krestin limér), centralskolans show där alla elerver som vill får vara med och visa upp sina talanger. Jag har aldrig varit med förut eftersom att jag inte sjunger bra och är så stel så de vore synd om de som skulle tvingas se mig dansa. Men i år så tänkte jag att jag kanske skulle kunna vara med på nån teater i alla fall. Vi var och pratade med Kerstin och hamnade i en liten teatergrupp där jag spelar rollen som en bartender som förtar med allt och alla, givetvis kom kläderna i samma mönster... Korvskin skulle jag kalla de men de var en kort klänning men djup urrigning och push-up, mörka ögon, höga stövlar och rött läppstift. Och där stod jag lutad mot en barndisk/ett bord flörtade ut mot publiken och svimmar sedan i panik (inplanerat). De som verkligen känner mig och vet att de enda som är Malin i den rollen är läppstiftet... därför så var de ju lite roligt, Clara satt på fm föreställningen och skrattade så jag vann smile-tävlingen fast de inte var meningen att jag skulle le...
Min andra roll var som medletidskvinna på en dans som vi 8or utförde. Jag såg ut som en jätte-bebis innan "över-klänningen"  var på. Jag kan ju säga som så att ljudkillarna fattade inte hur vi kunde dansa till Ronja rövardotter, men med narr-Fia i täten gick det jättebra!

Och så förstår inte jag hur det kommer sig att alltid vid skador och liknande problem blir jag sköterska! Jag som hatar allt som har med kroppen och skador att göra! Men plåster, papper och värktabletter funkar så länge man håller sig lugn!

Bussen


Vindskyddet i sin fina miljö




Skrivet i sand


Islängning av lägerchef pågår...




Islängning av avslutande ledare


TACK!

Konfaläger säger jag bara, underbara konfaläger!
Som ni kanske förstår så har jag kommit hem nu. Jag lever, jag har kännt Guds närvaro, jag har badat (iklädd vitt linne och jeansshorts), jag har stöttat, jag har skrattat, jag har gråtit. Jag har blivit förvånad och fundersam, stolt och underbart glad.
Ett läger är alltid roligt, alltid finns det något positivt med de men också något negativt. Ett läger innebär att man åker iväg och umgås med andra och träffar nya fina människor. Ett läger innebär sena kvällar och relativt tidiga mornar. De här lägret innehöll allt och lite till! Jag har aldrig varit med om att alla förändrats på något sätt, stort eller litet men positivt är det!
Jag tror att nästan alla fick under detta konfirmationsläger känna Guds närvaro, vare sig de ville det eller ej. Jag tror att nästan alla tog ett steg närmere Jesus och den kristna tron.
Jag tror att nästan alla prövade något nytt.
De gjorde jag och flera av de i min närhet och alla kom vi lite närmere Gud.
Jag vet att alla hade något roligt under de här dagarna som vi var på ensro och jag tror inte att någon kommer glömma detta läger i första taget. Jag tror att om 20-30år kommer vi att berätta för våra barn som ska på konfaläger att vi slängde lägerchefen, en ledare och Mig i sjön. Allt tokigt vi gjort, alla skratt vi skrattat tillsammans och alla tårar som spildes av olika andledningar kommer vi komma ihåg då!

Jag borde egentligen baka sockerkaka till lägret nu, men istället så satt jag på sägen och löste sånt här "huller om buller", ett slags korsord där man ska hitta ord som ligger gömda i en massa bokstäver. De är nog en lite gammal tidning för temat var "påsk" och ett av orden var Jesus. Jag tänkte att Jesus måste jag ju hitta! Men de var inte de enklaste... Och jag tror att så kan de va på riktigt me! Jag visste ju att Jesus stod någon stans men inte var, och vi kan veta att Jesus finns med oss även om vi inte ser det. Vi kan veta att han hjälper oss, men vi vet inte hur. Och till sist hittade jag ju Jesus, och efter ett tags letande kommer vi få se honom också! Sen när, de är en helt annan sak!
Men de vi vet, de vet vi! 
Och de vi tror, de tror vi!
Och man kan aldrig tro fel!

Idag under fysiken var jag och räddade Ronja och Fia från ett gäng från deras klass som inte ville släppa ut dem, jag lyckades faktiskt. (fast skolans dörrar måste man vara magisk för att kunna låsa upp...) Sen när jag hade gormat lite på dem och pratat lite mera så fick jag frågan "Malin, varför går du ens i skolan? Du är ju redan vuxen!" Jag skrattade och sa att de får han väl ta med rektorn.

Jag sitter nu vid mitt bord på mitt rum och lyssnar på musik från spotify samtidigt som jag försöker "estudiar el espanol"/att plugga spanska. I fredags fick vi nämligen 18 "palabras"/ord på spanska till på fredag, men på fredag är Jag, Clara och Fia (och alla andra konfirmander från tierp/ö-hus + huddik och Gävle) på "el campamento de confirmación"/konfaläger på ensro i dalarna. Jag vet inte om de är bara jag, men de är rätt så svårt att skriva läxförhör då. Så då fick vi orden till imorrn (tisdag) istället, super schysst tycker jag! Men iallafall, till poängen...
Nu sitter jag här och pluggar (vilket jag är urusel på) för att jag ska kunna göra bra ifrån mig på läxförhöret imorrn, men kommer jag ihåg de jag skriver om en vecka? Nej, jag skulle vara glad om jag kommer ihåg det på onsdag. Och 18ord på spanska... vem kan lära sig de bara sådär? Inte jag iallafall! De går säkert jättebra om man är intresserad och verkligen vill lära sig, men nu är de så att jag två timmar i veckan tvingas ta mig upp på andra spåret och sitta på en lektion där våran ryska spanska-lärare står och försöker lära oss något men avbryts hela tiden och står och gapar halva lektionen istället. Då lär man sig inte så värst mycket....


Och så under en tid har en kille i min klass tjatat på mig och frågat om jag fått något svar? För ett tag sedan fick jag nämligen frågan "Om Gud ville att de ska vara fred och bra och så, varför skapade han då haschplantan?" Jag kan försöka kolla upp de sa jag men inte har jag fått något bra svar eller! Så nu ställer jag frågan -Varför skapade Gud haschplantan?
Jag skulle säga (som jag har hört av andra) att haschplantan inte precis blev till för att andvändas till knark, utan kanske till något gott syfte (har man nån form av hasch i viss medecin?). Men om Gud har skapat hasch så borde han ju tänkt på vad konsekvenserna kunde bli (han är väl ingen tonåring eller?), för ingenting är ju omöjligt för Gud. Och om han nu kunde förutspå att människan skulle missbruka växten så borde han ju antingen gett skjutton i att skapa den, eller gett alla människor ett sundare förnuft så vi inte tänkte tanken att hitta på nått så idiotiskt som en människa faktiskt har gjort nu.
Jag måste ju säga att jag tycker Gud är ganska oavsvarsfull. Jag skulle aldrig skaffa ett barn som jag inte kan ta hand om och uppfostra ordentligt. Och Gud har ju fått en 3dje chans egentligen, först en när han skapade Adam och Eva, sen en till efter Noas ark, och så en tredje chans efter Jesus. Han han "failat" tre gånger? Då undrar ju jag hur många gånger vi ska acceptera de? Eller har vi inget val, utan bara tvingas leva med de som sker...?

Igår så skrev jag ett inlägg om de är samma sak att vara troende och att vara kristen? Så publicerade jag de, TRODDE jag... Blogg.se har nämligen nått uruselt system som innefattar att man loggas ut från blogg.se om man har varit inne en stund. Och då sparas inte de man skrivit, eller ibland så sparas en del så halva mitt inlägg är kvar, men inte kommer jag ihåg vad jag skrev och jag orkar inte skriva de igen iallafall!
Så jag ställer bara frågan: Är det samma sak att vara (kristet) troende och kristen?