Denna vecka, har jag varit ledig! underbart ledig! Men schemat har varit snudd på fullt ändå. i tisdags (tidigare inlägg) så lunchade jag med Evelin.
Onsdag kväll tog Jag, Fia och Richard tåget till Örbyhus, på filmkväll(/natt). kom hem på torsdag förmiddag. Och på kvällen var det Höstmys i kyrkan, mysigt! Idag har jag varit på Alborgen (fångarna på fortet fast lite "amatörigare") Med Sofia, Ronja, Amanda och födelsedags barnet Cecilia! Nu förstår jag hur en kasler känner sig! inklämd i nät/rep. Hem till Cissi efter och käkade tårta. Han hem och äta middag, innan jag och Mamma åkte till kyrkan och städade.

Och mellan detta har jag hunnit tänka me! Igår, när jag var på kvällspromenad med Elton, hände något häfitgt. Jag är en aning mörkrädd, så när jag kommer till grusvägen och gatlyktorna tar slut, är jag hyffsat uppskrämd. Men igår tänkte jag lite extra på stjärnorna, ja de där små lysande prickarna på den mörka himmlen. De syns mycket bättre och mer när de är riktgt svart. så många millioner vackra! Jag brukar gå och kolla på himmen, ögna igenom tills jag hittar karlavagnen, men inte så mycket mer. När jag var på väg hem igen, tänkte jag att de skulle vara ganska häftigt att se en stjärna falla nu. Jag har sett ynka stjärnfall förut, men inte är de många och de har inte varit så berörnade heller. Men 2sekunder efter den tanken, faller en stjärna mitt framför mig! De far ett rus genom kroppen på mig! Jag sluter ögonen och önskar mig något! Jag vart så glad av de, jag fick en stark känsla av att jag inte var ensam. inte "de sitter en våldtäcksman i busken" känslan utan en lugnanade, famnande känsla. En känsla av Gud!