Flygfärdiga!

Idag börjar det stora. I ett helt år har jag tillsammans med några kompisar varit fluddrar till världens bästa konfirmander. I ett helt år har dom små livet som inte är ett dugg små utan bara ett år yngre än mig förgylld mina torsdagar, vilket har suttit i ungefär en vecka tills det varit dags att träffas igen. Den relation som har byggts mellan dela konfirmander och Gud får mig att bli alldeles tårögd, jag skylle rpå att jag har kajal i ögat... 
Om en halvtimme kommer Maria och hämtar mig och vi ska åka till Björkbackskyrkan för att äta middag med alla ledare, konfirmander och deras föräldrar. Imorn kommer det stora ögonblickat att vara. Då själva konfirmationshögtiden kommer att äga rum i Borgenkyrkan kl11.00 (KOM DIT!!) Konfirmanderna själva kommer att medverka med både sång, musik och drama och Jocke Lundqvist kommer att predika. 
Jag vet att jag är jobbig, överdriver och på tok för blödig. Men känslan i min kropp just nu är "Dem växer upp så fort" och faktum är att dem växt så himla mycket under det här året. Säkert på längden, men framförallt som personer. Jag är bara så himla STOLT och TACKSAM för den här tiden med er! 
All KÄRLEK till er denna helg och all LYCKA i framtiden! 

Helgen!

http://www.borgenkyrkan.se/2012/09/27/gemenskapshajk/

Lycka

En känsla av genuin lycka sprider sig i kroppen att jag inte kan sova. Att livet kunde kännas så bra dagen före två prov och två läxor (som förövrigt inte är klara när jag ska sova) trodde jag aldrig. Visst finns det anledningar, men jag kan ändå inte sätta ord på det. Men det är bara så himla bra!


En bra helg!

Tro det eller ej men i fredags sov jag i tält, kunde inte somna för det var för varmt och vaknade av kylan. Spännande faktiskt. Vi var uppe med tuppen och familjer och församlingsmedlemmar kom till Ö-gården strax efter halv tio. En regnig både natt och dag men bra ändå. När vi skulle åka hem före fyra så slutade det. Hem och trött och sen iväg lite spontant och nu är jag lycklig men kan inte riktigt säga varför, men det kommer ni få veta sen!
Ny vecka nya tag imorn. PUSS på er!

Fint

Idag på tåget hem satt jag mitt emot ett par i 25-30års åldern och deras tvååriga dotter. Jag tror att dom kom från Istanbull (men är inte säker alls). Jag småpratade lite med dem på engelska och efter ett tag kommenterar kvinnan att mina örhängen är fina. Jag hade mina korsörhängen i "silver" som är relativt stora och hängande, ja sånna moderna som typ dom flesta har.. Jag tackar för komplimangen och hon berättar att om hon skulle bära något liknande i sitt hemland så... Hon visar *halshuggning med handen över halsen*. Jag blir lite småbekymrad och lider med paret som inte för leva ut sin religion i sitt hemland.Då drar hon upp ärmen på sin jacka lite och visar ett liten kors på undersidan av handleden som är kanske 1x1cm, hennes man visar då ett likadant på sin arm och han lägger in kommentaren "Tattoo". Jag tycker bara det är så himla fint att deras tro är starkare än lagen tillåter och att dom i smyg tattuerat in små kors på kroppen.

Barn och Fritid

Nu tänkte jag att det är dags att skriva ett inlägg om varför jag går barn och fritid, och vad det faktiskt är. Kanske lite försvarade och nytänkande.
 
Jag valde, trotts att mina betyg matchade ett mer studieförberedande och mycket "tuffare" program, barn och fritids programet på Polhemskolan i Gävle. Så det första jag vill säga är nog faktiskt att jag inte är en dum fjortis utan hjärna, som man kanske ser BF:are som annars. Jag är faktsikt den som ska ta hand om barn och ungdomar i framtiden. Jag vet inte riktigt vad jag vill jobba som, men jag har alltid vetat jag jag vill jobba med männsikor och inte inom sjukvården. Kanske är det jag som kommer att ta hand om dina barn då du är på jobbet, ge dem tips om hur och varför de ska lära sig vissa saker, eller kanske handskas med din jobbiga tonåring.. Det är bland det svåraste som finns för det är inget som är det andra likt.
 
Nu i ettan så läser vi åtta änmen.
  • Matte
  • Svenska
  • Engelska
  • Hälsopedagogik
  • Pedagogisk kommunikation
  • Pedagogiskt ledarskap
  • Människors Miljöer
  • Lärande & Utväckling
Inte massa avancerade mattekurser, men det känner jag är oviktigt för mig. För mig känns inte forskning och ingengörs grejs och sånt så viktigt. GIvetvis skulle inte dagens samhälle fungera utan de yrkena heller, det är superviktigt, men inte mitt kall i livet.
 
Det jag ska göra i livet är att hela tiden utvecklas och bli en bättre människa för varje dag som går och dela det med andra. Ta vara på min extrema nyfikenhet och empatiska förmåga genom att faktiskt hjälpa andra.
 

Bäst just nu

För nära mitt hjärta just nu ligger..
IKEA-reklamen
Romantik i alla former
Matlagning
Varma bad
Körslaget
Gåstavar
Gamla foton

Dagen

Det bästa och nästintill sämsta med att bo själv är att man måste alltid laga mat helt själv och precis vad man vill. Ibland är det liksom svårt att veta vad man vill..
Det sämsta är nog som just nu, då jag sitter ensam och kollar på körslaget. Nog får jag allt tilltugg för mig själv, men det är inte värt det. Delad glädje är dubbel glädje och dubbel glädje är ju outstanding bäst!
Imorn sjunger JITS-teamet på gudstjänsten kl 11 i Borgenkyrkan. Givetvis JITS också efteråt, see ya!


Varför kristen?

Men varför ska man va kristen? det medföljer ju bara en massa krav, regler och förbud. 
 
Att vara kristen tror jag förknippas otroligt lätt med hur man ska vara som människa. Att man ska vara snäll mot alla, läsa bibeln varje dag, be mycket och ofta, inte dricka, inte knarka, inte festa, inte ha sex före äktenskap, gå i kyrkan varje söndag osv. Man ser det helt enkelt som otroligt betungande att ens tänka tanken att försöka komma till kyrkan. 
 
Jag tycker att i och med att det finns så otroligt mycket fördommar om kristna och kristendomen så försöker vi alltid i kyrkan att bortförklara det här och få det att låta superlätt att vara kristen. Å andra sidan kan vi också betona att livet med Jesus inte alltid är det lättaste men att det "är värt det". Men då kan man ju fråga sig hur jag ska lyckas övertala 18åriga Ulla här att komma med till kyrkan för att möta Jesus
 
Ullas helger brukar gå ut på att hon festar järnet hela fredagsnatten, ligger bakis hela lördagen, träffar kompisarna igen på lördagkvällen och spelar klädpoker och röker vattenpipa med en öl. Söndagen ligger hon i sägen fram till klockan tre då hon kliver upp med huvudvärk. Hon äter något och drar sedan ut med kompisarna på stan för att skrämma småungar, eller kanske ragga upp nån för att få sällskap över natten... 
Ulla tycker hon lever tonårsdrömmen. Hon har inte en tanke på att både alkoholen, cigaretterna, vattenpipan och även pokern skadar henne, hon har ju kul. 
 
Hur ska jag kunna intala henne att det skulle vara värt att sluta med allt det där för att bli kristen? 
Jag tänker att det är lite som att vara i ett förhållande, att ha en partner. Det ger en människa oändliga begränsningar egentligen. Alltid måste man tänka ett steg till, för det gäller inte bara mig. Man kan inte gå på en fest och ragga upp vem som helst, för då finns det någon som blir otroligt sårad. Man kan inte träffa tjejerna VARJE helg för sanning och konka, tjejfilmer och te, för det är nån mer som vill ha mig nära. 
Bara för att man måste ge upp vissa grejer, betyder det att det inte är värt det? Man får mer tillbaka än man "offrar" och Jag kan säga att det finns inget finare.
Jag tror att det är samma sak med Jesus. Han tar av din tid, ditt engagemang, din kraft och attityd. Men man får så otroligt mycket mer tillbaka. Jag ska också stryka under att han inte bara kommer in i livet, säger hej och tar vad han vill ha. Nej, han finns alltid runt oss, som syret i luften och när du väljer att andas in honom, då syresätter han både hjärna och hjärta ända ut i tårna. 
 
Gud har lovat att den som ger han får, mycket mer tillbaka!