Resan till Vännäs!
Hejhallå! Just nu befinner jag mig i bilen med Maria och Cissi, strax i Umeå! Vi höll nyss på att köra på en räv men det gjorde vi inte. Vi har åkt över höga kusten bron och passerat skuleberget, ascoolt!
https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2095601/images/2012/pic_200215162.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/2095601/images/2012/pic_200215162.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2095601/images/2012/pic_200215379.jpg" class="image">
Plötsligt händer det.
Ibland händer det att jag skriver något inlägg på telefonen och så står det att det publiceras och sen kollar jag på datorn och då finns det inte i arkivet. Jobbigt läge.
Idag har jag hälsat på min käre farfar som är på ackis (IGEN), han mådde mycket bättre än jag trodde och pratade på som vanligt. Samma gamla historier om när han jobbade i järnhandeln och när han körde buss.
Jag försöker skriva på boken om mig själv som jag valt att kalla "Världen ur mina ögon" vilket även finns som underrubrik på bloggen.
Jag längtar till helgen då jag kommer spendera mitt lov i Vännäs på equmenias riksstämma och någonting större men go människor. Equmenia är ungdomsförbunden i de frikyrkliga samfunden Baptistkyrkan, Metodistkyrkan och Missionskyrkan (aka Gemensam Framtid). En riksstämma är ett årsmöte som är för hela sverige och inte bara vissa delar eller föreningar, jag åker som ombud från Tierp, alltså är Tierps SMUs kropp och röst på plats. Någonting större är en ungdomshelg som VVV och Helljus som du kan söka om här. Denna helg är då något större... Vännäs ligger utanför Umeå och vi kommer att åka bil dit vilket tar ungefär sex timmar.
Nu ska jag natta Alice, göra mig en hallonsmoothie och läsa handlingarna som är 100sidor. Eller kanske ringa Cissi?
Puss och Kram och ny i stjärten mina smågryn!
Livet leker!
Livet leker och jag är hemma från hajk, scoutinvigning, barnvälsignelse och jits. Trött men glad!
Ps. Känns skumt att blogga från Iphonen.
Ps 2. Jag har nytt nummer så försök inte kontakta mig på mitt gamla... :)
Tjocksjuk
Vanligtvis när jag är sjuk, vilket nästan aldrig händer, så brukar jag känna att jag håller på att tyna bort fär att jag bara dricker vatten och inget annat alls. Så är det inte nu. Igår tänkte jag att om jag skulle skrivit en tweet (motsvarande facebookstatus) för varje kopp te jag drack så skulle världens internett kracha för överbelastning. Ni kanske vet att det brukar stå hur många halstabletter man får ta per dygn på förpackningen? Jag har kommit på en sak, om man varierar halsabletter så kan man äta flera. Antagligen superdåligt för kroppen, men jag inbillar mig att min kropp inte mår bra av att jag gnäller heller. Jag har 3olika apoterks halstabletter, 2-3 olika från "vanlig" affär + sinova (nässpray i tablettform för bihålorna) från apoterket och honung, te, glass (med varma hallon såklart) och C-vitamin brus. Och vanlig nässpray och MASSOR av näsdukar.
Och Gud. Jag vet att jag spelade innebandy fast jag inte skulle. Jag vet att jag borde uppskatta att jag är frisk oftare när jag är det. Jag har fattat. Kan jag få bli frisk NU? Snälla! Amen
Hatar att komma på rubriker.
Tycker blogg.se kunde ta bort rubrikfälltet som obligatoriskt...
Innebandyspelandet tog kål på mig. Efter 2,5 lektion åkte jag hem, bytte till mjukisdress och känner mig ännu sjukare...
Igår skrev jag ett rätt hårt inlägg som var lite nedtryckande på "Gilla detta- facebook sidor" så idag lägger jag till att jag också gillar sånna saker, fast inte de bilder som jag skrev om igår. Det finns ju såklart positiva budskap i vissa bilder också. Några exempel jag gillar:
Och söta saker som dessa.
Jag äger - Du äger!
Det finns mycket i denna värld som jag inte förstår. En stor sak är det här med dåligt självförtroende och dålig självkänslaoch dålig självbild . En anledning till att det är "okej" är att man blivit utsatt för nån form av våld eller misshandel, psykiskt eller fysiskt. Oj, så hård jag låter, men jag tänker lite så. Vad har hänt liksom, varför ska människor, jag gissar att det är mest tjejer, trycka ned sig själva? Jag förstår inte poängen!
På facebook finns det massa sidor att gilla som sedan lägger upp en massa bilder med olika budskap. Mycket tycker jag handlar om att, för att göra det övertydligt "Gilla om du känner dig dålig, värdelös eller ful" och tusentals människor gillar det. Den här tex:
Den var ganska avancerad men ändå.
Poängen med att människor klankar ned på sig själva och tycker dem själva är dåliga? Jag kan förstå att folk säger "usch jag är så ful i håret idag" nån gång ibland BARA för att få ett "Nej, du är så fin" tillbaka. Bara för att den personen behöver höra, "du är fin". Alla behöver vi höra att vi är bra. Och då skulle jag nästan vilja säga att föräldrar inte räknas (dem säger så mycket). Men jag undrar vad som händer med de människor som helt seriöst tycker dem är dåliga? Jag tänker tillbaka till dagis, jag tyckte jag va bäst i hela världen då. Framför allt när jag var 5 och äldst. Fast då var jag på tok för bitchig, det är inte heller bra. Sverige mitt i mellan och lagom.
Det var för länge sedan jag skrev en resonerande text att jag inte kan hålla mig till ämnet för fem öre.
Vad händer? Är det någon som kommer till alla barn i 11-12års åldern och säger "Du är ful, dum i huvudet, värdelös och ingen älskar dig. Du kan lika gärna dö!" Och sedan ligger det och skaver i många barn/ungdommar/vuxnas bakskallar och till sist så tycker många att dem är helt värdelösa. Nånting händer, jag tror inte vi föds att hata oss själva. Vad hände isåfall med mig? Jag älskar mig själv, jag är inte perfekt men jag funkar ändå. Jag förstår inte poängen! Hjälp mig!
Vad ska jag göra?
Sådär halv två på påsknatten ligger jag sömnlöst vaken. Bärandes på lite ångest över vad jag ska göra med min ungdom. Jag vill inte vara ungdom, tonåring, omyndig, kunskspslös. Jag förstår inte poängen, framför allt inte kl 01.27.
Mina tankar lever i förtid. När jag är sådär 30år, gift, har barn, villa, hund, Volvo, en bra församling, rimlig ekonomi, ett energi fullt och välbehövt jobb... Osv. Jag har sagt att om jag inte träffar en man med ett ovanligare namn än mitt så ska jag alltid heta Fritzon, men jag kanske ska byta till Svensson istället...
Jag är en sån här jobbig människa som bryr mig om allt och alla lite för mycket. Jag vill helst jobba med något som ger mig möjlighet att förbättra samhället jag lever i och göra världen till en lite bättre plats. Jag skulle vilja ha ett barnhem, ett stort sådant, i Afrika. Ett hem för föräldralösa barn, ett hem och en familj som ger dem möjlighet att gå i skolan, lära sig laga mat, städa, cykla och gå. Ett hem där dem får den kärleken de förtjänar och lite till.
Åh jag vill inte vara ungdom, jag vill leva i framtiden!
Lord - the smart one
Jag har nu konstaterat att Gud var en väldigt smart man, det hoppas jag han fortfarande är förstås. Men han skickade sin son till jorden och tänkte att han ska kunna ALLT. Han ska ha känt allt som människorna känner, fast lite värre. Och det tror jag han fick. Jag tar några exempel som jag kommer på och som JAG tror.
- Hat- ja han föddes mitt i det
- Kärlek- Moderlig sådan från födseln
- Förälskelse- Maria Magdalena
- Svek- Judas som får honom korsfäst
- Rädsla- Han ska dö och den kommer göra ont
- Självmordstankar- När han bar korset. Fast det var ju ingen idé, han skulle ju ändå dö...
- Hopp- lam man kan gå
- Trygghet- Pappa ser mig och har all makt
- Stolthet- Ha, jag mättade 5000 människor bara sådär
- Lycka- Jesus var väl alltid lycklig?
- Smärtan att dö- Korsfästelsen
Och sen kom Gud på "Järnspikar, Han kan ju inte dö... åh, typiskt. Hur tänkte jag nu? Jaaa, jag väcker honom från det döda, killen är värd en revanch också!" Och TVÅ dagar senare traskade han runt på jorden igen. Sen så saknade väl Gud sin son så mycket att han plockade hem honom smärtfritt, Kristi himmels färd.
Jag tror nog inte att det är den sanne historien i Guds hjärna, men det hade varit rätt roligt om det var det.
Den mannen dog för dig och mig. Ära vare Gud i höjden, nu ska jag gå och duscha!
Bless!
Askonsdagen
VARNING FÖR HEMSKA BILDER UNDER TEXTEN!!
I söndags var det palmblad på gatorna. Imorn är det middag. På fredag är det korsfästelse. På söndag är det fest.
Påsk, Påsk, Påsk. Tiden på året då vi minns att Jusus tog spikar i sina händer och en krona av törn på sitt huvud, för din och min skull. Eller är det verkligen så vi tänker då vi firar påsk? Jag ska snart sätta upp mina små kycklingar. Imorn ska jag måla alices läppar röda och kinderna fräkniga. Stora kjolen och förkläderna ska fram och barnen far till blåkulla. Äggen målas och det är en lite festig tid. Men tänker vi på varför? Varför har vi fest? Varför äter vi ägg? Jo, fastan är över och lika så är Jesus första jordeliv. Imorn firar han den sista måltiden med sina närmaste vänner. På fredag plågar översteprästerna honom tills han knappt andas.
Jag såg The passion of the Christ idag och den visar tydligt hur blodig och förstörd Jesus var när han hängdes upp på korset. Jag tror att vi gärna ser korsfästelsen som denna bild:
En lite deppig man med lite blod från huvudet där han har kronan av törn. Men faktum är att det var inte riktigt så. Utan Jesus genomled en hejdundrande mycket plågeri och utsöndrade så mycket blod att det skulle kunna fylla våra nattvardskalkar än idag. THE REAL SHIT:
Nej, du är inte ensam om att må illa. Det är äckligt. Det är otroligt. Det är kärlek.
Även i år ska vi minnas vad Jesus gjorde för oss. Vad som fortfarande förföljer oss. Jesus är KUNG!
Haaaallåååå!
Mitt liv kretsar kring mycket annat än datorn just nu. Men nu tänker jag faktiskt ladda upp lite bilder.
Inburad hos Clara...
Flygtur på Evelin?
Pizza. Smakade inte lika grått som det ser ut...
Evelin, Cissi, Jag, Ronja, Fia, Amanda och Bella. Samt Clara bakom kameran! <3