Skriver för sista gången mitt första inlägg som 16åring. Känns stort. Jag är stor. Jag är gammal. Jag är sexton. Det första jag ska göra som 16åring är att åka på läger. IGEN? Japp, same place. Ensro, underbaraste ensro. Em vacker plats med vackra människor. Såhär dagen innan är saknaden efter dessa underbara MSV:are enorm. Samtidigt vet jag att när jag befinner mig på ensro kommer mina käraste som inte är där ligga högst på "saknar-listan". Men det är fint. Det är härligt att få sakna, eller egentligen är det ganska jobbigt, men det skulle vara desto jobbigare om ALLA skulle finnas omkring mig HELA tiden. Och ännu värre om jag inte hade dom i mitt liv alls. Men jag saknar inte människor för inget, jag saknar människor av Kärlek! Det är kärlek som gör att personer kan kännas för långt bort. Ibland kan det vara några meter, ibland miljoner mil. Nu menar ju jag såklart inte att jag är kär i varenda människa jag träffar och saknar. Absolut inte! Det finns olika sorters kärlek och dom är olika starka på olika sätt. Samma som att saknaden är olika stora på olika sätt. Men lika som att det finns kärlek bakom hat och glädje bakom sorg så finns det saknad bakom relationer. Men det är fint.

Jag vaknade i panik! Alice tröck upp hemtelefonen mot mitt huvud med orden "Det är nån som vill prata med pappa men du duger" Jag sneglar mot klockan, den visar halv tolv. Shit tänker jag, varför sover jag nu? Harklar mig för att låta pigg i telefonen. "Hej, jag ringer från centrumblommor. Jag har blommor här till.. PIP (telefonen varnar för slut batteri) ..Sune Fritzon, är det någon hemma i eftermiddag så vi kan komma förbi med dem?... Tusen tankar snurrar i min nyvakna hjärna. "Varför skulle pappa få blommor hemkörda? Klockan är halv tolv, han fyller år idag! Jag har glömt ge honom frukors på sängen, värdelös dotter jag är! Nej, pappa fyllde för några veckor sen.. *andas*"

Skit under naglarna. Skit i mönstrerna i händerna. Flottigt hår. Kalla nätter. Varm choklad. Skojkrig i militärtältet. Leda lägerbål för 250 personer. Sitta på en kontroll på spårning med massa kolor och frysa. Hämta vatten i dunkar. Ta ett kallt dopp i ensen. Elda för värme och varmvatten. Inget twittrande. Inget facebookande. Inget instagram. Ingen blogg. Ett och annat sms och nått telefonsamtal på mindre än 10min. Scoutläger.

Ja alltså jag tappade min telefon i golvet idag.. den könde sig inte tillräckligt jordnära så den beslutade sig för att skaffa sig lite mer brister i form av att lossa glas som en hund lossar hår. Det värsta är att en ny glasbit, observera att det är en glasbit som måste va mindre än en kvadratdecimeter, kostar 700kr. Det var helt gratis att tappa den. Har aldrig varit med om nått liknande tidigare. Hade kanske varit mer logiskt om jag varit med om att golvet gått sönder för att jag tappat telefonen, men telefonen? Undrar just, är apple mannen död? Skulle vilja fråga honom hur en liten glasbit kan va så dyr annars..

Just nu sitter jag med tankarna på vad jag ska säga. Jag håller på och skriver/ändrar/övar in ett tal till lärarna till på måndag. Jag ska visst prata imorn på gudstjänsten då jag ska berätta om mitt dop. Så måste jag stryka min klänning till morgondagen, SOMMAR SOMMAR SOMMAR! På måndag under fotbollsmatchen som är mellan 9orna och lärarna så ska jag också vara sjukvårdsansvarig. Eller ja.. jag ska låtsas det iallafall, det är kul det här med teater. Väldigt spännande faktiskt.