För mig är det här kärlek på hög nivå!

 
 
Hey I just met you and this is crazy
so here's my number, so call me mabye 
 
 

Ändå hör det till att inte allt är perfekt

LYCKA är att umgås med dom personer man älskar mest. Fin helg och en bra start på denna hemmafrus-vecka. KÄRLEK

Livet!

Jag lever livet, underbart fint med poolparty hos Clara torsdag-fredag. Kvalitetstid med Fia till midnatt igår och Amanda här på en spontan lunch idag. Imorn väntas finflickorna från Gävle och Fia såklart. Jag är lite dålig på att uppdatera och det beror delvis på att jag inte har internet i telefonen/på min dator och mormor och morfars dator är så seg att jag hinner skriva färdigt orden innan dom syns... Inga bilder på denna dator men jag jobbar på att det kommer.
Om nån föresten råkar veta hur man hackar koden på ett nätverk så lämna gärna en kommentar. För då har jag internet sen! Hej svejs så länge!

Varför död?

Jag brukar alltid försöka tänka att det finns nått gott i allt. Vissa gånger är det lättare än andra. Jag tror att allt som händer har en mening. Jag kan inte alltid se meningen men jag tror att den finns där. Ibland kan det vara tydliga och enkla saker som tex att nån som röker får bröstcancer som botas efter några behandlingar, personen slutar röka och är frisk och vips cancern var positiv. Jag tror att vi behöver ha krig och oroligheter på en vår jord på samma sätt som att det är varmt på ena sidan och kallt på andra. Jag vet inte varför, men eftersom att det aldrig tar slut eller ger nån antydan till att det tänker ta slut så tror jag att det finns en viktig poäng i det. Jag bara missar poängen. Jag tror att ett brutet ben kan ge mer nytta än skada. Är det en gamling som ramlat från en stol när denne skulle byta gardiner eller glödlampa, ja då klättrar nog inte denne gamling på stolar mer utan frågar grannen om hjälp istället. Eller kanske får det grannen att ta sig i kragen och säga till gamlingen att den gärna hjälper till om det behövs. Är det en ungdom som bryter benet så kanske denne då får en annan syn på livet. Kanske börjar då denne förstå hur mycket ett helt ben faktiskt betyder. Jag tror att allt som sker, sker med nytta. Men svårt blir det då barn dör, eller kanske en förälder. Jag är ju sån som tror att Gud plockar hem sitt folk till himmelriket då de är färdiga på jorden. Så varför då låta lilla Märta 3år i Afrika svälta? Vad har hon hunnit åstadkomma på sina tre levandsår som gör henne dödsklar? Jag vet att barn kan göra så otroligt mycket och bra intryck på folk, men varför ska tusentals "Märta 3år i afrika" dö av svält? Ursäkta om jag låter riktigt hemsk nu, men varför skulle dom ens födas då? Det är ju bara synd om dom! I hur många decennier har inte föräldrar sagt till sina barn att dom ska tänka på barmen i afrika och äta upp maten. Inte mår väl Märta bättre av att jag slickar tallriken på brunsås? Nä precis. Nog för att jag vet att det är menat som "var glad att du får mat, ta vara på den" men ändå, jag tycker det är fel. Handen på hjärtat, vad gör vi egentligen för att göra nått åt de? Jo vi köper fairtrade och känner oss generösa, är vi verkligen säkra på att fairtrade är så bra som det anses? Så kanske vi lägger lite pengar i kollekten när det handlar om att samla in fotbollsskor till barnen i Kongo. Vi skickar några med bibelskola eller som missionärer och det är bra, men hur mycket Facebooktid och godispengar skulle egentligen kunna gå till de svältande märtorna i afrika? Säkert 12h och 50kr/veckan utan problem. Det är 200spänn och en helg i månaden, 2400kr och ca 4 veckor på ett år. Gör jag något? Nej. Gör du något? Varför är det såhär? Och hur kommer det sig att jag är vaken och i full argumentation med dog själv om detta klockan ett på natten? Det måste ju bara va viktigt!


1kor 13 1-5 /../ 13


1
Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. 2Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. 3Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

4Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.5Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. 6Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. 7Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

13Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Oavsett vad

Igår kväll satt jag och plastade. Det är när man gör dom görna balarna vita genom att lägga dom på en grej som snurrar när man trycker på en spak och plasten dras runt tills en röd lampa lyser. Då ska man dra i en annan spak så balen rullar av och sen börjar det om med nästa. Jag vet inte, men du kanske hö hur tråkigt det låter? Ah, det är tråkigt. Men en spännande grej är att plasten kan göra en ful bal fin. Oavsett om bal ser ut hur som helst innan så ser alla balar i stort sett lika ut när plasten är på. Jag tänker att det är lite som Guds förvandling av människor. Jag tror att oavsett hur en människa varit, vad en människa gjort, så ser Gud oss med plasten på. Alla är vi människor, oavsett om vi missbrukar, förstör eller hotar så älskar Gud oss lika mycket för det. Även om andra människor ser dig som en kvaddad bal så ser Gud till att du mättar lika bra som alla andra. Men du kanske är lite svårare att transportera.. 

Den hemska sanningen

Allt är så lätt på facebook. Men verkligeheten är svår. Hur kan det vara så lätt att berätta allt, att säga vad som helst, på facebook men tiga i verkligheten. Jag trodde aldrig jag skulle fastna i fällan, men nu inser jag att det är svårt att få veta saker AFK, det är svårt att berätta saker IRL. (känner mig så ung med dessa förkortningar som betyder i verkligheten, utanför tangentbordet) Jag inser att jag är inte i lika stort behov av att träffa folk, man kan prata på facebook, i telefon, smsa, twittra osv. Men vad är underbarare än att va på läger? Då har man massor av underbara människor omkring sig hela tiden. Då smsar man inte, man ringer inte, man facebookar inte. (eller jo, men det ersätter inte) Vill jag säga något till nån som är i långstugan, då går jag till långstugan. Då har man inte så mycket att välja på för det är ändå usel täckning. Men när jag sitter hemma i soffan, glor lite på tv, inser att jag är pratsugen eller behöver säga nått. Då ringer jag för jag är för lat för att åka och träffa människan. Jag är så van att jag kan ringa Amanda när jag har tråkigt att vi inte träffas så ofta för vi pratar så mycket i telefon ändå. Det är en hemsk fälla. Internet får mig att sluta träffa folk. Givetvis kan det vara bra med att det är så lätt att säga saker på facebook också, bättre veta det på facebook än att inte veta det alls. Eller? 

BILDBOMB!

Balen
 
16år
 
Systrar!
 
Kusinkort!
 
Famlijens äckliga tillökning!
 
Gulligare tillökning! 
 
Paradis!
 
Allt på en gång. Lämnade in Iphonen idag och hoppas på att få tillbaka den inom en vecka.. Puss&Hej på bilder sen! 
 
 
 

Lika unik hela tiden!

När man kollar statistiken på blogg.se så står det Blå= unika besökare och röd=sidvisningar. Det betyder att första gången på ett dygn nån går in på min blogg så får jag en sidvisning och en unik besökare till statistiken. Alltså är du nu en unik besökare och en sidvisning. Men om du under samma dygn går in på min blogg igen så bidrar det bara till en sidvisning. Då är du, enligt blogg.se, inte längre unik, förän nästa dygn. Jag tycker det är ganska dumt. Väldigt dumt faktiskt. Jag tänker att om Gud hade ett bönesystem som var uppbyggt på samma sätt, om dygnets första bön var unik och de andra inom de dygnet bara var lite påfyllning så vore det ju sjukt. Jag tror inte att Gud sitter vid "Världens befolknings bönesystem backstage" och tänker: jaha. Klockan är 10.35, Malin sänder iväg sin första bön idag. Hon ber om att det ska vara God mat för hon är redan hungrig. Vad bra att hon gör det. Bra tjej de där, synd att hon inte gillar blodpuddingen hon får till lunch bara. Klockan 22.03: Äh, är det hon igen, den där Malin alltså. Nu ber hon om att hennes vänner ska ha det bra, för ett brustet hjärta där, en relation där. Barn i afrika och en god natts sömn. Svar på gårdagens bön och så tackar hon för livet. Men gnäller över dåligt bönesvar då lunchen var hemsk. Äh skit i de, har redan lagt ner tid på henne idag" Jag tror att Gud vid minsta lilla getbön. Om det så är "Tja Gud, lite nervös nu.. var med mig! Amen" Eller värsta långa uppsatsen om att livet är underbart och att tron är stark just nu, stuttsar upp ur sin Guldtron och ropar "JAAA! Mitt älskade barn Malin hör av sig. Jag petar lite på den här kompisen så den säger nått bra. Hon är värd det bästa jag kan erbjuda och hon ska följa mig. Hon är mitt finaste mästervärk!" och jag tror att Gud tänker PRECIS lika dant när du ber till honom. Jag tror han jublar lika mycket om det är första gången eller 20089675382926448202548920274 gången du ber. För honom är du och jag lika unika varje mikrosekund av våra liv.

Soul surfer

Under lägret såg vi en film som heter Soul surfer. Det är en verklighets baserad historia som handlar om en ung tjej med starka prioriteringar och stora möjligheter. Hon är tävlingssurfare och är den bästa i hennes tävlingsklass. Däremot är hon tätt följd av en, ursäkta uttrycket, riktig bitch. När Bethany, som det handlar om, förlorar armen i en haj attack ser prispallen annorlunda ut. Hela hennes liv ser annorlunda ut. Den enkla saken som att skiva en tomat är plötsligt lika svårt som att gå på vatten. Den redan svåra saken som att simma med surfbrädan under vattnet (kommer inte ihåg vad det heter nu bara för det), blir omöjlig med hennes kroppsresurs. När hon gör en välgörenhets resa till Thailand kom mina första tårar för den filmen. När filmen sedan tar sitt slut, då satt jag och Bibbi och bölade ikapp på första raden. Att tårar kan komma för en film. Det måste ju vara ett tecken på medkänsla.
Många gnäller över att filmen var så amerikansk, jag fattar inte det där... Vad innebär det ens att en film är amerikansk mer än att dom pratar amerikanska? Det är väl som att säga ett en svensk film är så svensk? Skulle man gnälla över att Svensson Svensson var så svenskt, skulle det ju inte vara nått kvar av den serien. Det är ju det som gör den bra. Jag tycker inte att vi ska se till hur filmen utspelar sig, utan vad filmen har för budskap.
Fem av Fem toasters!

Moviestar oh moviestar oh oh

Massa filmer, målade naglar, ett dopp i sjön, promenader runt gården, andakt i kapellet, gudstjänst och seminarier i hönshuset, sova i stugan, beach party på stranden. Sommarlägret på ensro i år slog rekordet. En bra grupp, ett bra gäng, bra ledare, bra plats, bra samtal, bra väder, bra mycket mygg. Mycket BRA helt enkelt.

När jag är på läger, eller i kyrksamanhang överlag så känner jag mig hemma. Jag klär ofta upp mig när det är något, kanske kan man tro att det är för att passa in på nått sett men icke. Det finns så många underbart fantastiska människor och en God Gud så klänningen, läppstiftet och klackarna åker på bara för att jag vill klä upp mig för att dom är så bra. Sen är det ju alltid kul att va fin!
Det här lägret och livet i allmänhet har fått mig att inse att jag är 16år, att jag är i den där åldern då småtjejer ser upp till en i smyg. Den åldern då jag faktiskt börjar bli veteran även på tonårsläger. Det är nu jag ställer mig på en frivillig andakt full med folk och berättar varför jag tror. Det är nu, som 16åring jag får höra att jag borde bli pastor och faktiskt känna att det ligger nått klokt i det. Jag har insett att jag är mogen, stark, viktig och älskad. Egentligen är det något jag alltid vetat, men det har aldrig varit så påtagligt. Det har aldrig varit så viktigt att göra rätt, att vara den jag är, med mina brister, med mina operfektheter och med min visdom. Jag kan också, jag vet också. Är det något jag inte gillar så är det när folk underskattar mig. Det kan vara en av det mest irriterande sakerna som finns. Och ännu värre blir det när jag envist nog ska försöka överträffa det. JAG är älskad trotts mina brister. DU är älskad trotts dina brister. För den som älskar dig ser inte till bristerna utan till ditt hjärta och din själ.
AMEN
.
Jag har tagit lite bilder med Cissis telefon men dom har inte jag så jag slänger in en bild på mig och Martina från lägret. Känner att vi är lite lika faktiskt!
KÄRLEK TILL MINA FINA MSV:ARE! <3