Allt är så lätt på facebook. Men verkligeheten är svår. Hur kan det vara så lätt att berätta allt, att säga vad som helst, på facebook men tiga i verkligheten. Jag trodde aldrig jag skulle fastna i fällan, men nu inser jag att det är svårt att få veta saker AFK, det är svårt att berätta saker IRL. (känner mig så ung med dessa förkortningar som betyder i verkligheten, utanför tangentbordet) Jag inser att jag är inte i lika stort behov av att träffa folk, man kan prata på facebook, i telefon, smsa, twittra osv. Men vad är underbarare än att va på läger? Då har man massor av underbara människor omkring sig hela tiden. Då smsar man inte, man ringer inte, man facebookar inte. (eller jo, men det ersätter inte) Vill jag säga något till nån som är i långstugan, då går jag till långstugan. Då har man inte så mycket att välja på för det är ändå usel täckning. Men när jag sitter hemma i soffan, glor lite på tv, inser att jag är pratsugen eller behöver säga nått. Då ringer jag för jag är för lat för att åka och träffa människan. Jag är så van att jag kan ringa Amanda när jag har tråkigt att vi inte träffas så ofta för vi pratar så mycket i telefon ändå. Det är en hemsk fälla. Internet får mig att sluta träffa folk. Givetvis kan det vara bra med att det är så lätt att säga saker på facebook också, bättre veta det på facebook än att inte veta det alls. Eller?