Insida vs utsida
Jag såg nyss reklamen för "mini circle" på body shop på 3an. En kvinna berättar stolt att hon gått ner mycket och säger att hon inte kunde bli lyckligare. Jag tänkte att vet hon inte vad lycka är eller? Så rullar tankarna vidare och jag tänker att det handlar egentligen inte så mycket om hur du ser ut på utsidan, utan hur du tänker att du ser ut. Kan du kolla dig i spegeln och tänka "Gu, vad snygg jag är!" så har du insett verkligheten. Sola i sin egen glans som jag tror Linda skulle sagt. Men så är det ju så att den som är så tjock att den inte orkar gå, den kanske skulle vara lyckligare i en smidigare kropp. Men när tjejer med stl M påstår sig måsta banta för att man måste kunna ha tröjor i stl S. Då har det gårr över gränsen så det är pinsamt. Det gäller självklart killar också, men jag tänker mig att det är vanligare bland tjejer (fast det inte är så vad jag vet egentligen).
Och jag önskar av hela mitt hjärta att ni alla som läser detta kunde lova mig att ALDRIG NÅGONSTIN ändra er kropp för en partners skull. För det är fel del att älska, det är hjärtat som är du. Och så länge du känner dig hälsosam så säger jag bara, fortsätt så. Jag är inget proffs på sånt här. Jag är bara en vanlig tjej som försöker uppmuntra dig till att det är insidan och hälsan som räknas och inte figuren och formen på kroppen.
På bilden ser ni Whitney Thompson som vann top model 10. Jag minns att jag såg det avsnittet då hon korades som vinnare och hon kom bakom den här "disken" som Tyra mfl sitter bakom. Tyra säger till henne att hon antagligen är den första personen med rumpa som varit där bakom förut. Ni ser själva på bilden att hon inte är någon small-tjej, ändå sopade hon mattan med dessa XS-are som hon tävlade mot. Någon att faktiskt se upp till i detta fall.
Ending Love
Jag kollade nyss min inbox på spotify. Såg att jag för ganska länge sedan fått en låt som heter "kärlek slutar alltid med bråk". Och så tänkte jag att nej, så är det ju inte. Det finns ju faktiskt många par som gör slut och fortfarande är vänner. Men så fortsatte mina tankar i att även vänskap är kärlek. En annan form av kärlek men ändå kärlek. Så kom tankarna till att det ligger nog något i det ändå, att kärlek alltid slutar med bråk. Jag tror det finns två sätt att "sluta" vara kompis med något, antingen blir man osams på något sätt eller så glider man isär. Så egentligen så slutar kärlek nästan alltid med bråk. Eller?
Bond, James Bond!
James Bond. Jag säger bara det. En sån karl. James Bond.
What doesn't kill you makes you stronger
Jag har tänkt på en sak (jag gör det IGEN) jag har mognat på mig ganska mycket. Jag har insett att jag egentligen inte är speciellt rädd för något. Bertil (min typ farbror) påpekade här om dagen att jag är mörkrädd. Jag tänkte då att jag likom övervunnit min mörkrädsla ganska bra ändå. Jag går med Elton på kvällen ungefär 5dagar i veckan och 99% av alla gånger så är jag inte rädd. Jag går bland buskar och öppna fält utan belysning, utan att knappt se vägen. Och de där gångerna som tillhör den ensamma procenten, kommer jag ned på vägen och känner "usch, det är en obehaglig kväll. Det känns nästan som om någon (relativt elak) är ute, nära mig" då slänger jag iväg en getbön om att Gud ska vara med mig. Jag går min runda och lever när jag kommer hem. Förut kunde jag öppna dörren, kolla upp i skogen och tänka att det gömmer sig en våldtäcksman eller mördare där som skulle ge sig på mig. Men skulle det nu sitta en våldtäcksman eller mördare bakom stenen så skulle jag väl skrika och sparka och slåss och allt för att överleva. Men skulle jag dö, bli våldtagen, bryta ett ben i självförsvar eller vad som nu kan hända så är det en mening med det. Jag tror inte att en våldtäcksman skulle få för sig att åka till Tierp (bara det är ju skumt) och sedan upp till mig. Ta nån bakväg in i skogen och sedan smyga på mig för att våldta mig "bara för att". Då är det ju bra mycket enklare att greppa nån halvfull brud vid stationen. Sen så, ah väger han mindre än 120kg så lär han ju inte lyckas gå på mig. Jag har faktiskt brottats (seriöst) med min pappa och han är inte liten och då ligger jag inte mycket under, +att när det väl gäller så får man ju en adrenalinkick. ;)
Min bollrädsla är att nämna, den lever kvar. Kommer den nog alltid att göra förövrigt.
Nu tänker säkert några av er att 'Hon är ju livrädd för att nån ska ta henne på benen!'. Nja, det är obehagligt. Är jag beredd är det rätt lugnt (observera RÄTT). Däremot om nån sitter berdvid mig under en Gudstjänst eller nått då jag inte kan skrika, och smyg hotar med att ta mig på benen, ja då är jag ju såklart rädd. Men det är ju en annan form av rädsla ändå. Jag är nog mer orolig över att jag ska skrika mitt under en predikan, det vore pinsamt.
Vad jag vill komma fram till är att jag blivit mycket säkrare i mig själv. Jag tror jag kommit närmre Gud. Jag känner mig trygg och lugn för det mesta. Jag tror inte saker sker av slump utan med en mening och jag tror att det är Gud som menar det. Och jag vet att han vet bäst och han har lagt upp mitt liv. Gjort mitt schema, min livsfilm. "What doesn't kill you makes you stronger" Jag vet att Gud vill att jag ska bli stark. Inte i muskler, utan i tron på honom och mig själv.
Foto: Amanda Malmqvist
Morgonlycka!
Jag kan ju inte bara bli annat än glad när jag vaknar, kollar facebook och Möts av detta!
Puss på dig bruden min! <3
Nu i den heliga timman ser vi mot himlens höjd
Det finns några fantastiska saker hos oss på den mörka dygnshalvan. Stjärnorna. Vackra eldsjälar som lyser upp den mörka natten. Stjärnor som ser lika dana ut överallt. Stjärnor som omgingar oss lugnande.
Marken glittrade nu när jag var ute och gick. Det kändes som stjärnor på marken också. Jag kände mig så omringad av dem. Som om jag befann mig i en värld av glimmande stjärnor. Kanske är det de jag gör?
Jag tänkte att det är något väldigt speciellt med dem. Och jag undrar så hur dem fått sitt "namn", stjärna. Vi säger om folk, "Vilken stjärna hon är!" och "En sån stjärna". Betyder det då att dem lyser upp i natten? Betyder det att deras närhet är lugnande? Hur blir man en stjärna?
Trött på behovet av #blockad
Käre Politiker
I Sverige har vi det bra. I många utländer som "våra" invandrare kommer ifrån har dem det inte bra. Vi har så gott som allt i Sverige. Ett överskott gentemot andra länder. I Sverige står vi för jämnställdhet och rättvisa. Och vi får lära oss att visa respekt och vänskap till andra. Det är i alla fall sånt vi får lära oss i skolan. Lika som den gyllene regeln. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Om du skulle bli extremt osams med någon här i sverige så du lämnade landet, för gott. Trodde du, till folket i de landet, eller ja dem som bestämmer i det landet, skickar tillbaka dig till Sverige. Hemma i sverige väntar den elaka mobben som griper dig. Sätter dig i fängelset, ja om du har tur. Kanske stenar dem dig, skjuter dig, plågar din familj.
Det låter inte särskilt lockande va? Nej, kanske borde vi då se över hur vi gör med flyktingar vars öde liknar detta. Kanske är det dags att se världen ur verkliga och medmänskliga ögon?
HAIRCUT!
Stort och vågat steg. Jag kan varken ha hästsvans eller knut. Fläta är fortfarande en fråga för sig...
FÖRE
EFTER
Nöjd? Jadå!
Undra om han är SD...?
Fortsättning kring #blockad.
Se intervjun med den dumma gubben.
Jag måste börja med att fråga om det är beslutat sekretess för allmänheten från detta möte? Om inte så har ändå inte gubben nått att inte kommentera. Hur kan han sitta och säga och bestämma saker som rör nästan hela världen och sen inte stå för det. Det är för sjutton gubbar ingen lekskola. Stackars farbror minister måste börja inse att det han gör och säger kan döda människor. DÖDA människor! Hör ni hur hemskt det låter? Det är skandal. Billström är migrationspolitiker, med andra ord proffs på sånt här, han är snart 39år och bra mycket dummare än jag är (det känns iaf så just nu). Nu blir jag rikitgt arg. Jag skulle vilja sätta honom på en stol. Gå med frökenpinnen och hålla en liten föreläsning för honom om vad som händer med de här människorna (DET ÄR MÄNNISKOR!) när dem kommer hem igen och det är typ hans fel för han kunde hindrat det, men det gör han inte utan han kan bara säga att han inte tänker kommentera för det har regeringen bestämt. Pyttsan! Är det någon nulevande människa som tycker det är rätt det dem gör så var god träd fram. Jag tänker INTE döda dig, jag vill bara veta att du finns. Kanske borde vi se till att ha ett möte med lille Reinfeld och Billström. Ett litet drama om vad som sker när Irakier kommer till Irak igen... Och självklart får dem inte kommentera, inte förän vi är färdiga iaf. Jag ställer upp på att baka bullar till det mötet!
Nej, smaka på sin egen medicin är något jag skulle föredra för dem, men så skulle inte Jesus gjort. WWJD?
Jag vill passa på att säga att jag absolut inte har rätt. Jag bara tycker. Och jag tycker också det är väldigt spännande att ni tycker till. För eller emot, luddigt eller tydligt är skitsamma. I sevige har vi ändå yttrandefrihet!
#blockad
Jag blir lite irriterad på twitter för jag vill få så mycket mer sagt än vad som får plats i en tweet.
Min, för tillfället, åsikt kring blockad:
Jag älskar verkligen tanken bakom blockad. Folk som ställer sig ivägen och försöker hindra bussar och allt vad det nu är som är på väg att utvisa flycktingar till sitt hemland där dem kommer till skada, kanske dör. Det är fantastiskt hur människor vill kämpa för rättvisorna och jämnstäldheten och som faktiskt gör det också.
Men tänk er att ni är en av de poliserna som ska föra ut flycktingarna ur landet. Vissa av dem kanske hatar det som dem gör, men har en familj att försörja och behöver pengarna. Tänk dig oron och den otroligt hemska känslan i kroppen som uppstår då du får känslan av att alla är emot dig. Jag tänker mig själv då. Jag skulle bli haffsig och inte alls sköta flycktingarana bra. Det skulle bli en fara för dem. Jag tror att folk som samlas kring blockad omedvetet ökar osäkerheten för flycktingarna. Samtidigt som det känns farligt för de civila som kommer. Gränsen mellan civil olydnad och olag känns hårfin.
På twitter läser jag om blockader i praktisk handling eller vad jag nu ska kalla det. Men jag ser aldrig något om möten med politiker och MP mm (förän jag frågade igår och fick veta att lite sådant pågick också). Men varför uppvaktas inte sånt som sker för förebyggande syfte mer?
Jag sitter hemma och kan inte sova för att jag oroar mig för det som ska hända på blockaden. Men jag vet också att skulle jag vara där så hade jag inte kunna hållt mig i shack.
Kan man bara inte öppna en stor konferens eller nått och diskutera frågan, dricka kaffe och säga att vi inte uppskattar det dem gör med dessa flycktingar. Då är det ingen inblandad som störs av konsekvenserna för handlandet.
Jag tycker att har dem tagit sig hit till sverige, sköter sig och sånt så vad ska vi skicka iväg dem för då? Det är ändå inte kristligt av dem. Nej, så skulle inte Jesus gjort!
Men ändå så kan jag inte kalla mig insatt i det här och jag vill mest att det ska vara så säkert som möjligt. Hör och häpna men det kanske finns bättre sätt att göra det på än just en blockad. Och om jag, msv:s mest konservativa 15åring kan säga det, då måste det ju gå!
Konstaterande
Kanske bara är dags att inse...
...JAG HAR ALLTID VARIT EN TANT!
När jag tänker efter så är det liksom det som gör mig till den jag är. Jag är stolt över att vara tant för jag tycker faktiskt jag är en riktigt tuff sådan. Vilket får mig att tänka på denna fantastiskt goa låt...
Lill-Babs – En tuff brud i lyxförpackning
Lill-Babs – En tuff brud i lyxförpackning
Drömmen, den högsta - I'm big mama!
Som barn så säger nog alla att "när jag blir stor ska jag bli...".
Delfinskötare och Polis var mest populärt på min avdelning på dagis, det minns jag. Sen skulle alla bli popstjärnor, kanske pressidenter och modeller. Jag hade ingen riktig dröm sådär, inte vad jag vet i alla fall. Visst sa jag att jag skulle bli polis och kanske dagisfröken, dagis var ju liksom bästa stället på jorden, förutom kyrkan då förstås. Jag har funderat på om jag har någon gammal dröm som jag fortfarande vill leva ut. Jo, dagisfröken är ju ett alternativ till dagmamma så det kanske är en början. Men jag har insett att den högsta dröm jag har och som jag alltid har haft, omedvetet, är att bli Mamma. Att få en egen bebis. En riktig bebis som är min.
Jag har alltid älskat barn. Jag har alltid varit mamman i gänget, den som varit den omhändertagande typen. Jag har alltid haft otroligt lätt att få barn att känna sig trygga i mitt sällskap. Jag kan efter en kvart (beroende på hur blygt barnet är) vara som bästa kompis med ett främmande barn. Jag gick som liten inte utanför ytterdörren utan MINST en av mina ungar (det var strängt förbjudet att kalla dem för dockor, de var ju mina barn. Ungar blev dem kallade istället). Jag kan fortfarande minnas att jag och mamma bråkade innan vi skulle till affären för att jag ville ha den skitgaste och fulaste dockan av dem alla, bebisdockan hette hon och mamma tyckte hon var lite pinsam för att hon var så sliten och ful (vilket hon ytligt sätt var/är också). Men bebisdockan var min favorit och jag såg inte smutsen på hennes plast-hud, nej för mig hade hon ett hjärta i bommulen. Jag hade otroligt svårt att lämna mina ungar och acceptera att jag inte kunde ha dem för alltid.
Min lillasyster är åtta år yngre än mig. När hon föddes hade jag tjatat i ungefär sex år om att jag ville ha en lillasyster. För åtta år sedan, jag minns det som om det vore igår, jag hoppade runt hos farmor och farfar med pappa i andra änden av luren och jublade så korna dansade när han berättade att det blev en tjej. Innan Alice så var det mina stackars kusiner. De är fortfarande mina bäbisar fast dem snart är 12 och 14 och närmar sig 2m med stora steg. Det är då jag inser hur gammal jag är. Att jag måste hitta nya bebisar som är lite mindre. Eller ta tre sabbatsår utan bebisar och sen skaffa riktiga och helt egna.
Jag och min äldsta kusin för typ 13år sedan.
Jag drömmer inte om att ha en bra karriär då alla vet vem jag är och badar i pengar. Jag drömmer inte om att leva lyxliv och allt sånt där. Visst har jag tänkt på det och skulle det bli så så vore väl det kul. Men Jag drömmer om att vara mamma. Jag skulle inte för alla pengar i världen få det ogjort. Om jag skulle få välja att gifta mig rikt och få allt jag ber om som kan köpas för pengar. Så skulle jag hellre bo fattigt i en källare med mina barn och en man som älskar mig villkorslöst. Jag skulle inte ens tveka.
BILDBEVIS!
Farmor sydde lika dana förkläden till oss så vi matchade när vi var hos henne. Jag med lilla Maja i knät, Lena och Ulla till höger.
Nånting säger mig att jag byggt en bil här och var på väg nånstans med Urban, Bebisdockan, Kattis och Ludde (levande katten i knät). Vanlig dag hemma för typ tio år sedan.
En dag i snön hos farmor med Alice, Pirri (hunden), Lena (i blåa åkpåsen) och Lillan (Gula åkpåsen).
Pappa med Urban på ena benet och mig på det andra. Amanda i mitt knä och Bebisdockan samt Natalie i dockvagnen. Fullt ös!
Och jag VET. Jag är en usel fotograf. framför allt när det är från fotoalbum till datorn via min tegelsten. Meeen jag tycker de tär så kul med sånt här så ni får helt enkelt stå ut ändå!
Surrounded by God
Tack Gud! Herregud! Jag tänkte skriva några fler uttryck men jag kommer inte på några. Överallt där det finns människor, oavsett om de tror på Gud eller inte så finns Gud där. I uttryck vi inte tänker på. Gud smyger sig in i allt. Busig Gud!
Har du sett en människa med kors? En okyrklig människa med kors? En icketroende människa med kors? Det har jag. Vi pratade om det nånstans i kyrkan, om varför okristna bär de kristnas symbol? Svaret blev det är modernt. Och då tänker jag att om det är modernt att liksom "visa Gud" eller hur man nu ska beskriva det så borde det ju vara modernt med Gud. Att Gud är populärt liksom. Nu menar inte jag att Gud måste vara modert och poppis för att man ska kunna ty sig till honom, absolut inte. Men tänk att ofta- väldigt fördomsfullt sagt, "världen" (alla öven en kam) ser kristna som nördar. Sånna som är snälla mot allt, är världens tråkigaste bibel-malar som aldrig dricker osv. Jag är inte HELT ute och cyklar va? Nej, jag tycker inte att kristna är en egen folkgrupp som man ska se på med ett speciellt sätt. Alla är vi samma människor. Vissa är säkert rädda för kristna och tänker att "dem har Gud på sin sida så jag måste vara snäll när dem ser på". Det tycker jag näatan är komiskt faktiskt.
Jag tror att kristna har enormt mycket fördommar över sig. Samtidigt tycker jag det är lite kul för det ger spännande utmaningar. Kristna förväntas vara på ett visst sätt och det ligger något i det. Att vara kristen är inte medlemsskap i en religion, det är att ha en relation till Gud. Och den som har en relation till universums bästa människa ter sig antagligen bra. Man blir som man umgås.
Men hur kan det då vara så modernt att gå runt och "fejkskylta" att man är "en sån där kristen"? Jag har inget svar på det. Jag skulle vilja ha ett, men det har jag inte. Jag vet inte allt, jag är inte perfekt men jag får umgås med Gud ändå. Och när en stylist kan säga att kors är mordernt, vem har sagt att hon inte kan säga att Gud är modernt?
För den saken skulle till och med jag kunna bli stylist. Men jag är ju inte precis modern av mig... ;)
Jag är snäll... egentligen!
Jag har tänkt på en sak. Faktiskt två nu när jag börjar skriva. Jag börjar minst 75% av alla inlägg med "Jag har tänkt på en sak..." det kanske avslöjar hur mycket jag egentligen tänker. Haha och ändå är jag inte smartare än såhär! Dagens komik.
Jag och Amanda pratade om hur det kommer bli att börja gymnasiet i höst. Tanken att komma till en ny stad, en ny skola, nya klasskompisar, nya lärare, ah det är ganska skrämmande egentligen. I tio år har jag varit på samma skola. Jag kommer på morgonen, brukar gå genom huvudentrén, rekotorerna står och pratar med varann och avbryter för att vinka god morgon åt mig. Jag passerar lärarrummet och hejar på några lärare, möter nån 8a, säger hej och försöker le och se pigg ut. Kommer fram till skåpen där mina babes hänger, utbrister något om gårdagen, vädret, vilken tid jag vaknat, beklagar mig ev över något. Lyssnar på hur det gått med hästarna och träningar osv.
Så är det några som bråkar, då går jag dit och skriker lite tills dem slutar. Så gör inte matteboken som jag vill och då gnäller jag lite. Så kramas jag lite med mina små tjejor. Är klassens första massörska så fort det blir en filmsnutt att se. Instruerar vikarier om det mesta de behöver veta. Vrålar sönder på de jobbiga killarna i klassen som gör allt annat än jobbar och bryr sig inte om sina IG-varningar. Går på spårrådsstyrelse, syr gardiner till uppehållsrummet. Går till rektorn och klagar på att det inte finns plåster i plåstersaken, säger åt vaktmästarn att laga kontakten till orgeln. Anledningen till att jag kan göra allt jag gör. Gnälla hit, klaga dit, skrika hit och hälsa glatt dit är för att jag känner alla så bra. Det som händer på Centralskolan är oersättligt. Visst är det spännnade med förnyelse det kan jag inte säga emot, inte ens jag som snudd på konservativast i destriktet. Det ska bli otroligt kul med nya människor och ny stad och allt, men det gamla då? Tänk att jag ska göra mig lika hemmastadd på ett place som jag som jag besökt en gång. Ingen som följer med och håller mig i handen första dan, eller jo. God's always with me. Men jag tänker att jag måste liksom komma första dagarna och le och visa min bästa sida och lära känna alla och allt innan jag kan göra några drastiska åtgärder. Bråkar några på skolan här hemma så kan jag gå emellan utan att vara orolig att de ska slå mig för dem vet att det inte lönar sig att slå mig i alla fall. Men att gå emellan två randoms som slåss, ja det kan sluta illa. Men jag skulle i vilket fall som helst inte kunna hålla mig därifrån så dör jag så var det ju för en god sak ändå! Om det räddar ett liv så klarar jag nog en blåtira minsann. Så illa är det ju inte. Föresten så brukar det väl anses rätt fegt att slå tjejer? Ja, vi får hoppas på att slagsmålsklubben på polhem tänker så... Kanske blir rätt bra ändå det här. Ja, det blir bra det här. Jag menar hur illa skulle det kunna bli?
Just chilling
God morgon får jag lov att säga! haha, fick till och med in en liten ord vits där! ;)
Fantasin och inspirationen har nog, som jag, gått på lov. Hoppas den återvänder snarast. Baddagen i sandviken igår var super! Några timmar med de underbaraste folket som finns; msv:are! Fredagens singstarkväll i kyrkan gick ju precis så där lagom inte över styr. Cissi och jag bjuder på en bild:
Till er som är på #pi2t0ff12 och ni andra som tänker ge er ut i backarna med slalom eller snowboard, var försiktiga! Må Gud vara med er!
Amen
Sånt jag gjort...
Idag har varit en premiär dag. Jag har för första gången:
- Gjort mitt preliminärsök till gymnasiet. BF Polhem, Gävle, 1a. BF Katedral, Uppsala, 2a.
- Gått rätt väg från början då jag skulle till stationen i skutskär.
- Känt mig äckligt påhoppad på upptåget av en gammal vikarie.
- Smsat Gustav i panik om råd för att undvika vikarien.
- Kollat på twiligt.
L.O.V.E
Tänkte skriva något vackert och poetiskt om kärlek eftersom att det är alla hjärtans dag imorn, men så tänkte jag nej. Den kärlek vi ser som kärlek är inte alltid bara vacker och poetisk. För mig är Gud kärlek och jag vet inte om jag kanj påstå att han är så poetisk av sig. Mer otydlig, haha. Men jag tror inte att kärleken alltid kan vara så rosa och lullig. Kärleken handlar nog mer om vad som är bäst. Tex föräldrar-kärlek, att inte tillåta saker och att göra saker lite hårdare av kärlek. Tänker åter tillbaka på Leigh Ann i The blindside som strängt och med stil och klass tar hand om en ensam och förstörd pojke. Hon offrar mycket, både hem och rykte för en främmande människa. Men hon gör det med kärlek. Hon är nog min idol. Jag vill gifta mig rik och bli egenföretagare bara för att ha tid och pengar att göra som hon gör. Åh, jag älskar filmen! Se den säger jag bara!
Hur som helst så önskar jag dig, just dig en fantastisk morgondag fylld med kärlek! Helst kanske den rosa varienten, men kärlek som kärlek, Gud är alltid med dig!
Ber också att fina Olivia och Elina som åker till cotsa rica imorn ska få det bra och att resan ska gå utan problem. Må de komma hem helskinnade!
I will always love you
En hyllning till världens kanske bäsa röst. Även fast inte Whitney Huston lever kvar så gör hennes röst det. Inte ens fyllda 50år lämnade hon jordelivet för att gå hem till Herren. Inser nu att jag är lite föör kyrkförstörd...
Oh! I wanna dance with somebody.
I wanna feel the heat with somebody.
Yeah! I wanna dance with somebody,
With somebody who loves me.
I wanna feel the heat with somebody.
Yeah! I wanna dance with somebody,
With somebody who loves me.
Nu dansar hon med Gud som älskar henne!
LYCKA!
Fia, Alice, Jag och Gustav. Sötbrudarna bakom kameran, Ida och Linda!
Jag, Mattias och Cissi spelar orgel allihopa.
Jag är så glad över att ha träffat alla fantastiska människor idag. Fina vänner som också tagit sig till ända till Tierp för våran lilla Gudstjänst. Det är ju bara för fantastiskt, så äkta!
Kärlek! <3
Ps. Två "nya" klänningar har nu intagit min garderob. Kommer från en släkting till Marias man, Andreas. Riktigt härliga klänningar. Ni märker nog när ni ser mig i den! ;)
I'm alive and I'm better than before! JäJä!
Heeej! Jag lever. Måste bara säga det. Denna vecka har jag gjort massor av grejer...
- Skrivit två nationella prov
- Regiserat ihop en film som blev på 4min
- Filmat filmen vilket tog mer än 4min
- Klippt ihop filmen tillsammans med Maria
- Övat på min rosa pantern-dans
- Varit på fludderträff med fluddrarna och ledarna
- Planerat en Gudstjänst (min andra) som är lite mer vågad än den första
- Varit på hajk med konfirmanerna i månkarbo
- Åkt pulka med scouterna
- Skrivit ett helt oförberett fysikprov (som inte skulle vara oförberett egentligen.. bara mitt minne som kraschat) med bra resultat enligt min magkänsla
- Skapat mig en ny favorit tagg på twitter... #gudärgod
- Blivit lite mer teknisk, lite smartare, lite snyggare, lite äldre, lite gladare, lite bättre, lite mer längtande inför imorn
- Önskar ännu ber att just DU kommer till borgenkyrkan imorn kl11!
Puss!
Pictuers!
Nu har jag lyckats få över så gott som alla mina bilder från gamla stationära till min bärbara (tog sisådär ett år). Så nu med tanke på kritiken om för lite bilder och med inspriation från http://lovahaisa.blogg.se/s "bildrouletten" så slumpar jag lite gamla bilder och sätter lite färg i tillvaron här på bloggen.
Från en fotoshot med Evelin.
_
Inte världens bästa bild. Evelin sällskapade mig i traktorn en dag för några år sedan, hon prövade även att köra lite.. eller styra iaf?
_
Hej Amanda på konfahajken i Månkarbo för dryga året sedan.
_
Smile?
_
Tower Bridge. Klassresa till London i 5an.
_
Manboy Manboy, you can call me manboy! VVV-10
_
Superhärliga Thomas och Sannas bröllop. Jag var tyvärr inte där, men jag har ju bilder iaf!
_
Åh nej, åh nej vart är min mobil? Fjortis på församlingsläger, ensro. Jäjä!
_
Avslutar med Alice.
Åh vad jag längtar!
Börjar planera sommaren. Oj så mycket jag ska hinna med som REDAN är bestämt, så spännande!
- Bröllop i Karlstad
- Bal
- Köravslutning med övernattning på lynäs, söderhamn
- Scoutläger på ensro
- Sommarjobb
- Sommarläger på ensro
- Fotoshoot med Marilyn Mornoe-tema
- Börja övningsköra (Wiiihooo!)
- Gå på min blinddate som dragit ut på tiden väldigt mycket?
- Försöka mig på att lära en kalv "Sitt" och kanske "rulla runt" (Vore coolt va?) Lyckas jag kommer det film!
- Ha pickninck på åkern iklädd min underbara bond-långkjol
- Gå ska'ut (en scoutledar utbildning i tre delar, en bra start på de 3 BF åren jag har framför mig)
- Stärka mig själv som person och förbereda mig för en rejäl förändring, nämligen att gå i skolan utan nån jag känner i en annan stad som jag inte känner så väl. Och på en skola jag besökt endast en gång.
Thank you God for never leaving me!
Förstår kvigorna helt och fullt som rymmer hit.
I pray for you, you pray for me!
Lyssna HÄR!
I need you, you need me.
We're all a part of God's body.
Stand with me, agree with me.
We're all a part of God's body.
It is his will, that every need be supplied.
You are important to me, I need you to survive.
You are important to me, I need you to survive.
(repeat 3X)
I pray for you, You pray for me.
I love you, I need you to survive.
I won't harm you with words from my mouth.
I love you, I need you to survive.
(repeat 8 X)
It is his will, that every need be supplied.
You are important to me, I need you to survive.
We're all a part of God's body.
Stand with me, agree with me.
We're all a part of God's body.
It is his will, that every need be supplied.
You are important to me, I need you to survive.
You are important to me, I need you to survive.
(repeat 3X)
I pray for you, You pray for me.
I love you, I need you to survive.
I won't harm you with words from my mouth.
I love you, I need you to survive.
(repeat 8 X)
It is his will, that every need be supplied.
You are important to me, I need you to survive.
Jag hör låten och mina ögon fylls av tårar. Total Praise- kören sjöng den, och många fler och det var så UNDERBART! Jag kollade på dem, tänkte att det är helt otroligt att det här är mina vänner! Jag kunde inte sluta le. Jag är så otroligt STOLT över dem allihopa!
Lycka och Kärlek!
Aaaaaa!
Snart ska jag åka på öppet hus på den skola det lutar mest åt, polhem i Gävle. Önska mig lycka till!
Hoppas alla som ska ta sig till Örbyhus i helgen kommer både dit och hem utan skador i detta väglag. Total Praise konsert kl 19 i Örbyhus missionskyrkan på lördag. Jag ska dit för att lyssna, kramas och hänga. Be there!
Puss!