Idag har jag som sagt varit på stammen på aspenskolan i Tierp. Jag har gått runt lite i de olika klasserna, och börja vant mig av att bli kallad "fröken"... Jag har fått suttit med mindre grupper och hjälpt dem med arbetet samt varit rastvakt och kollat på en teater av några f-1or (privat föreställning är ju ren lyx!). Jag fick till och med möjligheten/frågan att vara inne hos 8-9orna, vilket jag inte riktigt tyckte passade mig... Att vara lärare till de som är äldre än en själv när man går i åttan stämmer inte riktigt!
Jag konstaterade att ofta när jag hamnar som ledare på något ställe så är det ofta de lite bråkigare barnen som kommer till mig, kanske de som är vana att få skäll och inte riktigt känner sig uppskattade i skolan.
Jag funderade lite på varför de blir så? Försöker de att alltid få uppmärksamhet av alla, ser dem det som en ny chans att känna sig uppskattad eller är dem helt enkalt utanför?
Jag känner att det spelar ingen roll för mig, men kan jag göra en positiv skilnad på en människa eller en klass av att bara vara där som en förebild, så skulle det betyda något enormt för mig.
Det är självklart jätteviktigt att man tänker på vad man säger och gör, och framför allt vad man gör. Barn gör som vuxna gör och inte som dem säger (i detta fall ser jag mig själv som vuxen)! Nån tänker säkert att "Jag kan inte tänka på allt jag gör, då hinner jag inte med nått annat än att tänka" och så kan jag också tänka. Men jag tror att jag kan anpassa mig ganska bra efter när jag verkligen måste skärpa till mig, och när jag väljer att göra de (eller inte göra de). Är jag bland barn som gör som jag gör, då ser jag till att sköta mig ordentligt. Men är jag bland folk som kan ta eget ansvar för vad de gör och säger kan jag koppla om lite av min hjärna och fundera på annat istället. För ibland måste man tänka på annat än att sköta sig! Och det viktigaste är inte att man alltid är glad och positiv, utan att man är den man är! Sen om man visar en sprallig eller lugn sida av sig själv är en helt annan sak!
God Natt!

Jag har ju som sagt haft lite kamera problem.. Men nu är det löst, så här kommer lite gamla bilder som egentligen skulle kommit upp när de var aktuella!


En supersöt teckning målad av Alice.. Systrarana Fritzon!


Snötäckt julgran...


Svanby.. eller snön som skymmer Svanby!








Jag avslutar med att fresta er med lite kladdkaka och frukt!

Vilken sida står Gud på? Han har ju lovat att alltid stå vid våran sida. Men om två människor är på olika sidor vem står då Gud med? Han kan väl ändå inte stå på båda sidorna? Då går han ju emot sig själv...

Ex. "I ett politiskt val" Alla har en röst, vilket betyder att Gud inte kan vara både moderat och socialdemokrat? Så är Gud neutral? Sviker han inte sitt folk då?

Jag får inte ihop det här!
Han har lovat alla människor att vara vid deras sida. Men han kan inte gå emot sig själv.
Han kan inte vara neutral för då bryter han sitt löfte att alltid stå vid allas sida! Eller?

För övrigt idag så har jag varit på UR-lärakänna träff. Och ätit en hemlagad chokladpanacotta som var supergod! ...ända tills jag kom till saltet...
Dem hade fyllt ett av topping- hallonen med salt och lagt i min panacotta, + saltat lite på Mattias..
Mattias: Det smakar salt..
De andra: hihihi!
Jag: *får kväljningar* försöker dricka lite kaffe för att dämpa smaken, men det funkar inte.. Så jag sträcker mig efter Fias saftglas och klunkar i mig, men plötsligt blir det liksom stopp i min hals och jag börjar hosta upp saft med salt smak på bordet... Samtidigt skrattar alla (ink jag) och jag springer ut i köket och står och spottar i diskhon ett tag...
Innan de hade vi gått igenom "Behandla andra som du själv vill bli behandlad!" UR har nu också beslutat att jag inte ska få ha fikat på något av våra möten... och de är kanske lugnast så! ;)

Jag konstaterade för ungefär en timme sedan hur beroende jag är av elektricitet, och jag tror faktiskt inte jag är ensam om det!
En timme utan datorn och tv:n gick för mig, men mer än så var det nog inte...
Ingen i min familj var speciellt sugen på att hitta på något, så mot min vilja var tv:n på hemma hos familjen Fritzon. (vilken innebar att jag höll mig borta från vardagsrummet, och tillbringade tiden med att äta pringels och dricka läsk) Jag och Alice tog en uno omgång, men sen vart det sovdags så då gav vi upp.
När klockan började närma sig slutet på timmen tog jag en runda för att fota lite ljus! Och på min dator kan jag lägga över bilder från kameran, vilket innebär att bild-problemet är löst! Jag ska försöka att ladda upp så mycket bilder jag kan nu. Och imorrn eller på måndag ska jag försöka få upp några gamla bilder som ni egentligen skulle fått sett tidigare! Men nu kommer bilder från denna afton! Ha det toppen!

De krassliga systrarna Fritzon testar en Malin- specialité! Mums!

I botten ligger tinade hallon (utan socker)
På de hällde jag lite vanilj yogurt, och toppade med några bananskivor och mjölkchoklad!
Enkelt, snabbt och supergott!!

Idag var det killarna som planerat en kväll för tjejerna. Det började jättemysigt med musik, häng och lek och forsatte med andakt (som jag höll i). Vi skulle sedan göra våfflor tillsammans, vilket inte blev riktigt lika lyckat....
Blinkande bransvarnare, en rökfylld kyrka, och en smått panikskagen Malin. Avslutningen vart en förfärlig diskmängd! MEN allt vi gjorde, gjorde vi tillsammans! Och även om inte kvällen blev som de var tänkt, så vart det mysigt ändå!
Och det bästa är att nu är det helg, och imorrn kan jag vila upp mig och bli ordentligt frisk! På söndag ska jag och Fia ha barnen och sedan dra iväg på UR.... Nästa vecka fylls upp av PRAO... Ingen går dåmera tygg på aspen (Eller så är det de dem gör)!
Mormor Malin finns alltid tillgänglig om de behövs!

Jag är lite desperat... Jag är egentligen sjuk, fast jag tänker inte vara sjuk! Så jag måste vara frisk, och jag tänker klara morgondagen! Jag ska ha andakt imorrn, men jag har knappt någon röst (eller jo de har jag, fast de låter roligt när jag pratar...). Jag litar på att Gud är med mig och kommer med nån form av friskhetsgas över mig inatt! Han borde ju tycka de är bra att jag pratar om honom, och då kan han sponsra med att jag blir frisk tycker jag!
Jag frågade mina föräldrar om vad som är bra mot förkylning, mamma svarade vitlök... De slutade med att jag höll på att spy i diskhon, en vitlöksklyfta bara sådär smakar allt annat än bra! Och jisses så starkt de var!
Nu sitter jag med en mugg kanel- och äppel te med en lite lagom stor mängd honung i!
Jag har kommit fram till att man bör andvända mjuka näsdukar, och inte hushållspapper... Min näsa är röd och gör lite ont... (Nej, jag tänker inte bjuda på en bild!)
Men ändå är jag jätteglad! Och jag förstår inte själv hur det går ihop, så om du fattar får du gärna förklara för mig! Glad är jag, och full av hopp att Gud friskar till mig i natt så jag får vara frisk imorrn! Jag tänker inte ge mig!
Hoppas ni är friskare än vad jag är! Gud är med er!

Efter regn kommer solsken!
Jag har känt mig ganska negativ och omöjlig på sista tiden... Men nu är jag så glad att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen! Jag får sånna glädjekickar ibland! Nån säger nått bra och jag blir överlycklig! Jag tror minsann att VVV gav mig en massa energi och livsglädje! Så tack alla som hade något med helgen att göra!
Livet är fullt av kärlek, glädje, tacksamhet och stolthet! Jag är otroligt tacksam för livet och allt jag gjort, och allt jag kommer att göra! Alla gör vi misstag ibland, men jag tror att Gud ser något positivt med de också!
Var glada att ni är i livet, och att ni får ha era nära och kära intill er! För på andra ställen i världen (tex japan) så varken lever de, eller omringas folket av de personer de tycker om!
Älska Livet!<3

Jag är så lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen! VVV- helgen har varit fantastisk! Supermysig och helt underbar! En bra predikant, ett bra lovsångs-team och framför allt alla underbara deltagare! Åh vilken lycka!
Det kommer folk från öst och väst, från norr och söder. 100 ungdomar mellan 13 och 20(?) träffas och umgås, går på gudstjanst, snackar Gud och allt annat som är intressant! Och framför allt så är de en toppen stämning, kramar hit och kramar dit! Jag är otroligt tacksam för denna underbara helg! Och lördagens gudstjänst... Jag har aldrig varit med att så många människor gråtit någon gång (på en gtj..)!
De var två jättegripande vittnesbörder, tre bra predikningar, massa gamla goda lovsånger (och nya)!
En ungdomshelg som ger mig energi, lycka, uppskattning och tacksamhet är precis vad de här var! Och jag kan lova  med hela mitt hjärta att de här inte var den sista!

OCH SOM PLUS I KANTEN, de är krokus- knoppar i våran rabatt!! :D VÅREN ÄR PÅ G! :D

Ikväll har varit en supermysig kväll! Ett perfekt intro till VVV som är i helgen.
Vi bakade drömtårta på scouterna, och fikade sedan med cola och levande ljus!
Våran patrull kan vara ganska omöjlig, vi gör liksom lite som vi vill och är inte så scoutmessiga. Men idag var det en riktigt bra stämning hela tiden, ett fint samarbete helt enkelt! Jag tror inte det var bara jag som tyckte det var mysigt, för det var ingen sån tant- grej. Utan ett gäng ungdommar som hängt ihop länge, träffas och fikar och bara är! Ett gäng som är omöjligt att knäcka, jag tvivlar starkt på att någon skulle ifråga sätta om vi går ihop hela gänget! Vi är ett bra team!
Även om jag får ta den mesta disken, så gör vi de tillsammans! En obeskrivlg gemenskap! En fantastisk lycka och kärlek, är vad jag känner att jag möts av! Något som värmer mitt hjärta jättemycket!
Så TACK mina små gummi ankor, ni är toppen!

I helgen är det VVV, jag ska baka bröd till söndagens kyrk kaffe imorrn. Och på fredag ska jag åka slalom, för det är friluftsdag. Jag kommer egentligen komma sent till helgen, vilket betyder att jag tråkigt nog inte allls har tid att blogga förän på söndag/måndag! Jag är säker på att min lycka kommer att växa under helgen, och jag hoppas att din helg kommer bli super me!

Att vara glad jämt måste vara omöjligt. Att vara arg jämt kan inte vara lätt. Men oavsett om du är arg eller glad kan du alltid vara tacksam! Det finns alltid något att tacka för, hur myckat man än hatar livet (om man nu skulle göra de). Du kan alltid berätta för dina vänner elller för Gud, hur bra de känns i hjärtat (eller hur dåligt det känns).
Den dagen du vaknar på helt fel sida, är arg på allt och känner dig så nere. Tänk då på hur bra du har det ändå, tacka Gud för förmågan att få vara arg, tacka för att du får vara älskad oavsett dagens humör.

Efter regn kommer solsken.
Om man ska vara glad och positiv, så måste man kanske vara arg och negativ först. Kanske måste livet vara dåligt och jobbigt, för att kunna bli fantastiskt i slutändan.
Jag kan inte se en enda positiv sak med Japan tsunamin. Jag kan inte förstå hur Gud har hjärta till att låta så många människor dö! Har han skapat vattnet får han väl banne mig hålla koll på de också!
Men vi kan få tacka Gud för att vi är trygga i Sverige, vi får hjälpa till så gott vi kan genom att be för de rädda och de annhöriga till de som dött i katastrofen (framför allt barn som misst båda sina föräldrar). Om vi hjälps åt att säga åt Gud att vara snäll mot japanerna, och ta reda på allt som händer där borta, tror jag Han gör de! Ber en, kan man säga nej men ber många, har man inte så mycket att välja på. Vitt jag vet har Han lovat att ta hand om oss, och så får det förbli! Vi är i  Guds händer! Och Gud får göra fel ibland (så sällan som möjligt), för de gör vi alla och ingen är perfekt! ..men alla är guld värda på sitt eget sett!

Vem är du egentligen?
Där vänd på dig och kolla IN, vem är du där? På den insidan där ingen ser dig.
Är du en stark och trygg person, eller en ömtålig och skör människa?
Är du den som säger ifrån, den som mobbar eller den som blir mobbad?
Är du samma människa på utsidan som på insidan? Om inte, vilken av dina personligheter tycker du mest om?
Mår du bra av att vara så som du är?
Är du nöjd med dig själv?
Ångrar du ofta de du gör, eller vågar du stå för de?
Vad är viktigast: Att du är nöjd med vem du är, eller att andra är de?
Måste man vara som "alla andra"?
Vad är det vackraste man kan bli?


Glöm inte!
Du är unik!
Var dig själv, alla andra finns redan!
Våga sticka ut!
Våga säga vad du tycker!
Gör inte saker du kommer ångra om några år!
Du duger precis som du är!
Låt ingen annan än dig själv få ändra på dig!
DU bestämmer!



Kärleksvisan- Sarah Dawn Finer

Var inte rädd, jag går bredvid dig.
Kom ta min hand, jag håller i dig.
Här i min famn, kan du våga tro.
Sänk dina murar, jag ger dig ro.

För att jag älskar dig, så som du är
och jag vill ge dig allting jag har. 
Låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig. 
Var inte rädd, jag går bredvid dig.

Nu är jag din och nu kan jag andas. 
Här blir jag kvar, för här vill jag stanna. 
Se på oss nu, livet är vårt.
Ser du den framtid som vi, vi kommer få.

För att jag älskar dig, så som du är 
och jag vill ge dig allting jag har
och låt mig få bära dig när du är svag,
för du betyder allting för mig. 

Ja, jag ska älska dig så som du är
och jag vill ge dig allting jag har. 
Så låt mig få bära dig när hoppet sviker. 
Du betyder allt för mig. 
Var inte rädd, jag står bredvid dig
för du betyder allt för mig.

God give us a song, a promise to love us forever!

Igår var jag på en ledarutbildning med inriktning på första hjälpen. Det var en instruktör där från röda korset som lärde oss en massa bra saker. Saker som jag hoppas jag kommer få nytta av, men ändå inte... Behöver jag andvända mina "kunskaper" är de ett tecken på att jag kommer att närvara vid en olycka. Och de vill nog ingen. Fast om man råkar vara på plats, är de ju bra om man vet vad man ska göra. Särskilt en sån person som jag som ialla fall inte kan hålla fingrarna i styr, och alltid vill hjälpa till.
Jag har aldrig (vad jag vet) behövt rycka in och ta hand om någon skadad (sätta på plåster har väl alla gjort!). Men jag är inte rädd för att göra de om de skulle behövas! Och jag tror de är en bra inställning, framför allt när man åker som en av de äldsta på scoutläger med massa 6-12åringar (+tonårsscouter) som slinter med kniven.

Livsfarligt läge
Andning
Blödning
Cirkulatinonssvikt
Är metoden vi utgår från.

Jag har lärt mig det viktigaste! (jag är inte redo att göra en operation på gatan precis...)
Men jag tänker försöka dela med mig lite av de jag tycker är de viktigaste, och även huvudgrunden! (OBS, de kan låta hårt, men det är livet..)

Tänk alltid på dig själv först! Ex: spring inte in i ett brinnande hus för att försöka rädda någon på andra våningen, då är du själv i ett livsfarligt läge me! Försök aldrig hjälpa någon genom att sätta dig själv i otryggt läge/i samma situation, då är ni två istället. Ta dig tid att tänka, första instinkten är inte alltid den bästa!
Leta istället efter en stege eller något att hoppa ner på, ett brutet ben är bättre än att brinna inne! Och försök göra ditt yttersa till att vara lugn, hetsa inte upp andra! OCH LARMA SOS!!
Gud har gett oss en hjärna, så låt oss andvända den till 1000%, vi lever bara en gång!

Oj det ligger en människa på trottoaren.. Spring!? Nej absolut inte! Det spelar ingen roll vem det är, känner du igen den eller inte. Kolla om den lever, en människa vid liv andas alltid! Medvetslös eller inte så andas man alltid! Gör annars luftvägen fri, och lägg i stabilt sidoläge/framstupa sidoläge (nästan samma sak). LARMA!

I matsalen, lillasyrran, pappa, kompisen? Sak samma! Sätter någon i halsen är det enda rätta att försöka få ut de!
En person som satt i halsen får reptilhjärna, vilket säger SPRING! Allt för att komma därifrån, låsa in sig på toaletten är ett klassiskt exempel. Låt inte prsonen göra de! Håll i den och fråga "har du satt i halsen?", på nått sett kommer personen visa att den har gjort de. Då kör man 5 ryggslag (för att slå rätt, googla på de!) och sedan 5 "magpump"/heimlich manövern, kör varannan (5i taget) tills föremålet kommer ut eller personen blir medvetslös. Vid medvetslöshet lägg i stabilt sidoläge och Ring 112(/annat larmnummer)! Försök inte att plocka ut något med fingrarna, personen kan automatiskt bita och då är du fast sen, och fingret kan förbli i munnen på personen... (ser du föremålet kan du vara försiktig, men tänk på vad du kan orsaka för konsekvenser).

De bara rinner blod, personen blir vit i annsiktet och skriker. Få inte panik! Ta snabbt handen för blödningen, lägg personen ner, med fötterna och den skadade kroppsdelen i högläge. Ta första bästa tygstycke att lägg ett tryckförband. Strumpor kläder, hur skitigt de än är (De finns antibiotika)! Tryck så hårt att etc handen blir blå för att du lindat handleden, blir handen vit kanske man behöver lossa lite om man vill ha den kvar... ta inte ut skräp/glas/pinnar ur såret för de kan hjälpa till att stoppa blödningen. "Linda snyggt så känner den sig tryggare" Visst kan de stämma, men huvudsaken är att personen överlever!

Tänk på:
Få inte panik! De oroar andra...
Vad hade du velat att folk skulle gjort om du var den skadade? Gör då samma sak!
Vid luftvägstopp har du alltid flera försök på dig, så länge föremålet sitter i luftstrupen finns det luft i lungorna.
Kyla kommer underifrån! 30grader i luften, kallt på marken ialla fall!
DU är viktigast! (jackan kan du offra, men inte livet!)

SE
LYSSNA
KÄNN

Du kan alltid ringa SOS, så länge inte batteriet är slut! (utan teckning, simkort och pin kod, går de utmärkt) 112 RING!
Lycka till och har du kunskap, var inte rädd att andvända den! Ta i och ryt åt till folk att göra saker (men var tydlig!)

Jag är inte så inne på de här med mango, de är ingen i min familj egentligen. Men när jag var och handlade med pappa förra veckan så fjeskade jag till mig en mango för att få veta hur de smakar. När jag sedan på kvällen skulle smaka, hade någon (mamma) redan varit där och skurit bort en del, och gett till Alice. De var väl inget mer med de, bara äta av de som fanns kvar!
Så i söndags när vi skulle göra fruktsallad med buskul- barnen, hade jag köpt en ny mango. Fia skulle skära den och vi andra delade på lite andra frukter. Till sist var jag tvunngen att fråga vad hon höll på me? Skär mango? svarar hon helt självklart. Men sådär gör man väl ändå inte..? forsatte jag. Jo, hur annars? svarar hon. Och jag förklarar att man skär väl rätt igenom på mitten. Och Fia utbrister -Men Malin de går ju inte! Men så hade mamma gjort sa jag... Och jag försökte med den där mangon, men de gick inte! Och jag började fundera på om mamma andvänt en yxa eller nått...
Men mamma viste inte att de var en stor kärna i den (äppel familj), så hon trodde den var lite omogen och tog i bara.
Medans Fia som var lite mer påläst om de där, sa direkt att de där går inte!
Jag funderar på hur jag hade gjort, om inte fia sagt nått? Hade jag skurit fingrarna av mig för att de inte gick? Eller hade jag bara tagit i, för att jag trodde de var så man gjorde? Och den delat sig i två delar?

Men jag tror att de är så med saker i livet. Har vi fått sagt att "de går inte", så har vi ofta den inställningen att de är helt omöjligt. Säger någon att "de är jättelätt" så får vi automatiskt inställningen att de är inte så svårt och de klarar man lätt.

De här fick mig faktiskt att tänka på andakten jag höll på VVV, förra året. Jag läste en berättelse om ett lopp, rättare sagt "Engelska milen". De var en tid som inte gick att slå, men så plötsligt klarar en kille den tiden med någon sekunds marginal. Veckan efter hade många klarat att springa "Engelska milen" på kortare än den "omöjliga gränsen". Gränsen fanns inte på banan, utan i löparnas huvud! Tror vi att vi klarar något, så gör vi de eller vi kan ialla fall göra de enklare än om vi tror att de är omöjligt. För i Tierp är inget omöjligt/ I Tierp är allt möjligt! (Och om du nu råkar vara något annat än en tierpare, kan jag ju gå tillbaka till berättelsen och säga att gränsen sitter inte på kartan utan i DITT huvud!)

P.S Berättelsen står i "Livet är inte spikrakt" en orangeaktig andaktsbok.

Flera kvällar nu har Alice haft svårt att sova, och när hon och jag är hemma själv på kvällen så "ser hon spöken".
Hon vågar inte gå ner för trappan själv, och inte heller vara nere själv om jag är uppe. De driver mig till vansinne! Många skulle säga "men de är väl mysigt att ha en lillasyster som vill vara där man är!" Då har du inte träffat Alice, och inte mig heller för den delen! Och två människor med starka viljor åt olika håll (+ att de syskon) de funkar bara inte! Jag har inget annat val än att överleva dagen, men när hon kommer på min lugna "egentid" och börjar med sitt bjebb då brister jag! Egentligen räcker de att jag hör henne i trappan, för att börja irritera mig...
Och när jag har fått henne att förstå att hon ska gå ner igen, så vågar hon inte de för att de är svarta spöken i trapp- fönstret! -.- Jag var också mörkrädd på de sättet när jag var liten (de är jag nu me, och de är problemet), men skillnaden mellan mig och Alice är att jag hade ingen storasyster. Jag är äldst och fick banne mig klara mig själv om inte mamma och pappa var hemma (de lät väldigt hemskt nu...). Jag var ioför sig några år äldre när jag började vara hemma själv på kvällen, men ändå. Då var de jag, katterna och spökena hemma!

För en vecka sen när hon skulle sova, gick de inte. Jag gick upp med henne och vi läste i en barn- bönbok, när jag kom på en sak Linda skrev till mig förut. Vi messade en kväll och så skrev Linda en sak som hon sa att hennes mamma sagt till henne när hon var liten. Nämligen att Gud aldrig sover! Tänk så härligt att få höra att Gud aldrig sover, han sitter på sängkanten och håller mig i handen hela natten! Jag sov gott den natten kan jag lova!
Jag berättade för Alice vad Linda sagt till mig. Och Alice började fråga vem "Den där Linda" är egentligen? Fram med datan och in på facebook bara.
Alice: Linda Dahl, vad fin hon är!
Tack vare Linda sov min lilla syster bra den där natten, och varje natt jag kommer ihåg att påminna henne!

När hela jorden sover
Guds öga vakar än.
I nattens tusen stjärnor
vi känner det igen.                                                                                                    
När hela jorden sover
och mörkret faller på
hur ljuvligt att få tänka:
Min Gud ser mig ändå!
Lina Sandell-Berg



Jag är hos Dej, min Gud
som babyn hos sin mamma.
Jag är hos Dej,
som fågeln i sitt bo.
Jag är hos Dej, min Gud
när natten börjar komma.
Bli kvar hos mej
så har jag lugn och ro.
Margareta Melin

Jag: Vad vill du bli när du blir stor?
Alice: Gå i pension!
Jag: Haha klockrent!
Alice: vad vill du bli då?
Jag: Jag vet inte riktigt, vad tycker du jag ska bli?
Alice: Gå i pension! Hihi, nä prinsessa!
Jag: Aww!

Jag har funderat lite på de här med att "bli stor"... Min största fobi är nog att få en stor rumpa... Så länge jag slipper de är jag nöjd! ;)

Nej men stor psykiskt mera... Vad vill jag jobba med? De är många (framför allt lärare) som tror att jag kommer bli lärare, eller nån form av ledare. Och de tror jag jag mycket väl skulle kunna bli. Jag är inte den typen som låter nån köra med mig, så jag kommer nog antagligen att bli ledare av nått slag. Och som jag nyss skrev till Ida så tycker jag och har alltid tyckt mycket om barn. Så de är absolut inte något jag skulle ha nått emot att arbeta med i framtiden!
Ida föreslog att jag skulle placera barn till rätt familjer. De är nog ett ganska psykiskt jobbigt jobb, men de skulle säkert vara givande ändå! Annars tar jag och lyder Alice, en pensionerad prinsessa! En riktig bull-bakande mormor! Om 50år heter inte bloggen "Fröken Fritzon" utan "Tant Fritzon" Men jag kanske hinner bli "Fru Fritzon" emellan! ;)

Men jag måste ju säga att de är mycket lättare att "ha en plan" för andra än sig själv!
Linda ska bli stadsminister (Kan ju inte bli bättre än om Linda styr vårat land!!)
Ida ska bli läkare, för er som sett "House" så heter house om 15år Ida Anderman!
Amanda ska bli nån form av vetare, tolk, nobelpris tagare... (Jag kan inte riktigt sätta fingret på bruttan men nått dyl!)
Sofia ska arbeta med människor! (Man mår bara så bra i Fias närhet!)
Hanna ska bil nya generationen av "Leila bakar"!

Konstaterade nu även att de är mycket enklare att ana och tycka om de som är äldre... Linda och Ida som går på gymnasium kan man utgå från både linje, personlighet och egna åsikter. De andra 3 brudarna som går i 8an är svåra att sätta fingret på! Även fast vi känner varann bra så har man inte så mycket att gå på...
Men även om du inte vet vad du vill bli, så har Gud en plan för DIG! Och en motivering som skulle kunna lindas runt jordklotet! Eller nej föresten, jag tror Gud sattsar på kvalitét och inte kvantitet! ;)

(Jag har inte kommit på vad jag tycker de ska bli själv, de har själva hjälpt till lite och om inte annat har nån annan kommit med förslag!)