Flera kvällar nu har Alice haft svårt att sova, och när hon och jag är hemma själv på kvällen så "ser hon spöken".
Hon vågar inte gå ner för trappan själv, och inte heller vara nere själv om jag är uppe. De driver mig till vansinne! Många skulle säga "men de är väl mysigt att ha en lillasyster som vill vara där man är!" Då har du inte träffat Alice, och inte mig heller för den delen! Och två människor med starka viljor åt olika håll (+ att de syskon) de funkar bara inte! Jag har inget annat val än att överleva dagen, men när hon kommer på min lugna "egentid" och börjar med sitt bjebb då brister jag! Egentligen räcker de att jag hör henne i trappan, för att börja irritera mig...
Och när jag har fått henne att förstå att hon ska gå ner igen, så vågar hon inte de för att de är svarta spöken i trapp- fönstret! -.- Jag var också mörkrädd på de sättet när jag var liten (de är jag nu me, och de är problemet), men skillnaden mellan mig och Alice är att jag hade ingen storasyster. Jag är äldst och fick banne mig klara mig själv om inte mamma och pappa var hemma (de lät väldigt hemskt nu...). Jag var ioför sig några år äldre när jag började vara hemma själv på kvällen, men ändå. Då var de jag, katterna och spökena hemma!

För en vecka sen när hon skulle sova, gick de inte. Jag gick upp med henne och vi läste i en barn- bönbok, när jag kom på en sak Linda skrev till mig förut. Vi messade en kväll och så skrev Linda en sak som hon sa att hennes mamma sagt till henne när hon var liten. Nämligen att Gud aldrig sover! Tänk så härligt att få höra att Gud aldrig sover, han sitter på sängkanten och håller mig i handen hela natten! Jag sov gott den natten kan jag lova!
Jag berättade för Alice vad Linda sagt till mig. Och Alice började fråga vem "Den där Linda" är egentligen? Fram med datan och in på facebook bara.
Alice: Linda Dahl, vad fin hon är!
Tack vare Linda sov min lilla syster bra den där natten, och varje natt jag kommer ihåg att påminna henne!

När hela jorden sover
Guds öga vakar än.
I nattens tusen stjärnor
vi känner det igen.                                                                                                    
När hela jorden sover
och mörkret faller på
hur ljuvligt att få tänka:
Min Gud ser mig ändå!
Lina Sandell-Berg



Jag är hos Dej, min Gud
som babyn hos sin mamma.
Jag är hos Dej,
som fågeln i sitt bo.
Jag är hos Dej, min Gud
när natten börjar komma.
Bli kvar hos mej
så har jag lugn och ro.
Margareta Melin