Dåligt samvete
Skola, skola, skola.
Passar på att göra reklam för öppen scen som är den 30/11. Tveka inte att anmäla dig!
Musikal i Borgenkyrkan på första advent! Kom å va me!
Idag hade vi prova på dag, brand och imorn blir det dagis!
Eld i baken, puss å hej!
Höst hela året
Det är höst, det regnar och är kallt. Så har det varit nästan hela året, ingen vår utan en extra höst, en regnig och kort sommar och så en riktig höst på det. Arg är jag. Jag fattar inte varför måste det regna? Vill jag bli blöt kan jag hoppa i ån, inget annat. Cykla kull gjorde jag idag också, Bennys trottoar gick till attack och det var de jeansen det.. Tur att jag ska träffa Linda imorn på stan och fylla på både glatt humör och byxföråd. Även en tripp till optikern ska det bli i hopp om att jag hittar några fina bågar IFALL att jag skulle behöva glasögon vilket inte är alltför otänkbart... Men nu först: MÖRKERSPÅRNING!
Gymnasieklass i tårar
Banden blir starkare.
Idag var dagen, den stora dagen då alla BF1A-elever skulle hålla sitt välskrivna och nogrant planderade tal om sig själv. Det var en svenskauppgift som vi arbetat med sen vi började.
För mig är inte prata något svårt utan jag har snarare tyckt det varit jobbigt i tvärt om synvinkel då en enorm press byggdes upp inför något som är pluttigt som fluglort egentligen. (lite komiskt att en fluga nästintill flög in i mitt höra i samma ögonblick jag skrev det där).
Flera av mina klasskamrater talade väldigt berörande. Om väldigt personliga saker som hönt i livet, jobbiga uppväxter, dramatiska händelser eller nått trevligt och glatt. Alla som höll sitt tal gjorde det bra, trotts att mångas nervositet var lätt att genomskåda. Men när det kommer till de känsliga bitarna så blir jag så himla stolt. Jag blir så himla glad. Och inte blir det värre av att 1/4 av klassen sitter i tårar. Själv var jag bara så himla glad, inte minst att mina klassskamrater lyssnade på varann, utan att flera stycken samlas och kramas efteråt för att hindra flödet längs kinderna.
De tyckte jag var rätt dum som kunde tycka det var fint. Men det tycker jag. Människor som blir beröra ÄR fint. Det är underbart och jag älskar att flera faktiskt vågade släppa ut det. Det gör våran klass tajtare och jag saknar ord. För två månader sedan visste vi inte ens om varandras existens, och här är vi idag. Det är fint. ääl
Ni eller jag
Om vi bortser från att kunskap om detta och bara tänker praktiskt och enkelt, skulle jag säga att det finns två sätt att se på världen. Antingen men ögonen eller genom kameralinsen. För mig är det ungefär samma sak att titta med arslet som att kolla genom telefonen hela tiden. Det är väl ungefär därför som jag är så dålig på att lägga upp bilder, jag ser världen genom mina ögon och allt är så mycket finare i verkligheten än på bild så jag blir ändå bara besviken. Men jag gör mitt bästa för att variera min syn lite. Ja, föresten så ska jag boka tid hos en optiker för att kolla om jag måste förbättra min syn på ett annat sätt också. Nämligen om fröken måste skaffa sig glasögon. Jobbigt det där alltså. Wish me good luck!
