Samanfattningsvis så säger jag bara kärlek. Jag älskar er! 

Lev varje dag som om det vore den sista. Man lever bara en gång. 

Jag kan vara dålig på att leva ut ordentligt. Att verkligen våga leva. Att släppa allt, ta semester från hjärnan en timme och bara va och leva och njuta. Att våga ta varje situation till världen. Att våga visa att det här är jag i alla lägen, alltid. När jag tänker efter kan jag fundera vem jag egentligen är? Är jag egentligen tant-mormor-malin eller den lite tokigare kanske mer avslappnade Malin? Är jag kanske lite feg, skitfeg rent ut sagt? Lägger jag på en mask lite nu och då? Jag har alltid tänkt att det är anpassning, att jag natuligt är mer "änglalik", tydlig och ordningssam med pansionärsgrannarna, församlingstanterna och farmor och farfar. Och att jag automatiskt blir lite mer ungdomlig med mina kompisar och defenitivt mer gnällig när det kommer till skolan. Men jag tänker att nu har jag världens chans att faktiskt vara den Malin Fritzon som jag är och vill vara. Jag har drygt en vecka tills jag börjar i en ny klass, i en ny skola, med nya människor, med nya rutiner, i en ny stad. Oavsett hur jag tänker så kommer det att påverka mig hur mycket som helst, så varför inte ta tillfället i akt och faktiskt tänka till. "Mattebokenärdumihuvudetfastdeninteharnågothuvud-Malin" kan tex hemskt gärna få stanna på central.

Jag tror att ända från den sekunden som jag ansökte om att gå i Gävle så tänkte jag att nu ska jag skärpa till mig, va en cool tjej och ge kyrkan och kristendomen ett bra ansikte utåt i skolan. För faktum är att i den hemska sanningen ligger det att säkerligen minst en person som jag kommer träffa dagligen kommer se MIG som kristendomen. Den kommer tycka att jag är kristen och förknippa allt jag gör med att "så gör alla kristna". Det ger mig lite press, lite smått ångest, men massor av kampglöd. Jag ser det som en utmaning. Jag ska göra det bästa jag kan för att va en "jesus-looklike" och med det menar jag INTE att jag ska sno Thomas Dilevas kläder.. Den här nystarten ger mig en möjlighet att leva gott, att faktiskt leva helt ut som om varje dag vore den sista. Det kommer inte vara lätt men även den som flyger flygplan flyger. 

 

Jag har haft lite oplanerat sommarlov även från bloggen, men nu tror jag att semestern är över. Sitttandes på mormor och morfars balkong med Alice ploppar plötsligt frågan och kanske idéen om kvinnoideal upp i min hjärna. Det här med hur en kvinna ska se ut, hur hon ska ta sig dit. Ät det här för att få snyggare midja, träna på det här viset och rumpan sitter som en smäck, framhäv dina bröst genom att köpa blusar i den här modellen, använd denna ansiktskräm för att se ung och fräch ut och din hud kommer att vara silkeslen. Varför, undrar jag? Hur många stackars kvinnor och kanske framförallt unga tjejer fastnar i en hemsk fälla med att vara på ett visst sätt både ekonomiskt och psykiskt. Mår kroppen bra av det? Ganska oklart men psykiskiska nedslag och stress gör inte kroppen finare. Vi människor är olika och unika. Vissa kan äta hur mycket som helst utan ett spår av viktökning och vissa går upp ett kilo för varje chips dom stoppar i sig. Kanske behöver vissa människor hålla efter sina matintag på ett annat sätt än anda. För nån kanske det är bäst att avstå kolhydrater medans andra mår bättre av att köra full talriksmodell. Jag är inte påläst för fem öre och har egentligen ingen koll. Men för mig räcker det att öppna HM-katalogen för att få en bild utav hur man ska se ut för att bära en sån klänning, eller de där ursnygga jeansen. Unga, snygga, smala, perfekt hy, perfekt figur, för att inte tala om herrmodellen som står bredvid och visar upp en pikétröja av bästa sort. Vilka tjejer! När det är dom vi ser som bär kläderna så snyggt så är det klart att nånstans i hjärnan så etsar det sig fast att det är så jag också borde se ut. Vilka andra ser vi i media och så då? Nyhetspratarna tex, programledarna, sportstjärnorna och skådespelerskorna dom ser ju likaut dom. Jag vänder mig mest till kvinnorna i detta inlägg även om män möts av liknande ideal-kritik. MER SUMO I OS säger jag!

 

Det är insidan som räknas och med det så menar jag inte att du ska äta massa vitaminer och skit utan att, om du mår bättre av att ha stl L, så ha det och kämpa inte dig ner till S. Ät när du är hungrig, våga för tusan ta en glass en onsdag, drick läsk, käka pizza med kompisarna. Behöver du så gör några sit ups och ta en springtur sen. Men tänk att kläder köper du nya, det är hjärtat och ådrorna i kroppen du kommer ha samma ex av så länge du lever. Det är dom du ska ta vara på och det är dom du ska tänka på när du står på ica och väger mellan morötter och chips. Men glöm inte att kroppen behöver både socker, salt och fettt för att må bra.