Efter skola, konfa och lite mat står möte med ungdomsrådet på tur. Sen ska jag hinna duscha och panikpacka lite till innan jag kan sova och vila mig inför morgondagen som bjuder på något väldigt specielt. Efter en halv skoldag (3 lektioner) cyklar jag snabbt hem för att äta och sedan beger jag mig till kyrkan, därifrån går nämligen bussen till inget mindre än SKÖVDE! Jag ska på en stor ungdomskonferens som heter face to face då jag hoppas få en massa inspiration och en grym helg med trevliga människor. På måndag kommer jag hem och på kanske tisdag blir det ett inlägg om hur det var där. Du som har twitter kan följa helgen på #f2f11. Ni kommer inte se mig twittra eftersom att det inte går med en tegelsten, men det kommer vara fler än jag där!

Det finns ett ord som halva min klass nämner flera gånger om dagen som är väldigt underligt egentligen. Jag förstår nämligen inte det roliga med att ropa "Ägd" efter någon.

Ibland önskar jag att Gud skapat mig lite osmartare eller mycket smartare. Jag är tillräckligt smart för att sätta det jag vet och måste framför det jag faktiskt vill.

Jag har återuppstått! Mitt liv är tillbaka. Nu inser jag så äckligt internet beroende jag är. Vårt modem här hemma dog för några dagar och jag hade ingen chans till att sitta vid något internet. Så jag är hemskt ledsen för att jag inte kunnat skriva något här, men jag har inte kunnat göra något åt saken.
Nu ska jag kolla på extreme home makeover som bygger bla en kyrka, amen.
Sen blir det pan am på tv3play.
Puss på er!

Om du bläddrar i kategorin tänkvärt så hittar du ganska snart "Livets stora gåta- glömma" och om du bläddrar en bit till så hittar du "Livets stora gåta- förlåta". Det har blivit lite som en serie i tre delar och nu kommer den sista, älska.

Hatar är ett väldigt starkt ord som jag nästan önskar att det inte fanns. Det används alldeles för mycket i fel sammanhang. Men nu känner jag verkligen att jag skulle vilja ha ett starkare ord än så... För att göra detta till ett textligt diagram (bara för att vi ska prata matte nu) så började mitt matteliv för bra och sen helt fel. Jag låg sist i klassen i matte, egentligen var det nog för att jag redan kunde allt och då fanns det ju ingen bra anledning till att jobba. Så ett sommarlov i trean eller nått fick jag jobba en halv mattebok bara för att jag låg efter. Sen låg jag först i matte och var nästan bäst i klassen, till och med sjuan. I åttan segade jag mest eftersom att jag inte behövde jobba när jag redan låg före de flesta andra. Och nu i nian, vilken mardröm! Jag försår ingenting, eller jo dem svåra uppgifterna, eller de som ska vara svårt kan jag, men grunderna förstår jag inte alls. Och jag erkänner att jag inte anstränger mig så mycket jag skulle kunna göra för att lära mig det heller, men det känns onödigt på något sätt. Matten handlar nu om att förenkla allt så mycket det går och det är precis det jag försöker göra, enda problemet är att jag och författarna av matteboken inte tycker samma saker är enkla. Mitt nyaste försök till att på nått sätt vinna över mattebokens siffror och bokstäver är "Gör först och tänk sen". Jag jobbar alltså med att förenkla uttryck och ekvationer och sånt som är superkul (ni hörde min irroni där va?). Men anledningen till att man har X,Y,Z mm är ju för att man inte vet vad som ska stå där, alltså skriver du det innan du försökt med de du skriver. Om du istället gjorde först och skrev sen så skulle du kunna skriva tydligt vad det var istället för att krångla till det med en massa "hemliga tecken". Hemliga tecken är bara kul irl och inte i böcker.

Torsdag: Var i kyrkan och träffade de nya konfirmanderna som jag ska vara fludder åt. Det lär bli ett höjdar år!

Jag läste nyss en berättelse som heter "förstaambulansen" och som handlar om en trafikolycka då en barnfamilj kört av motorvägen och är allvarligt skadade. Den handlar om att prioritera och att välja rätt ordning. På en olycksplats är det lätt att tänka att den som skriker högst har ondast och behöver hjälp först. Sant, den som skriker högst kanske har ondast just då, men vem är i störst behov av hjälpen? En död eller halvdöd människa som är helt medvetslös kan ju inte skrika, betyder det att den behöver mindre hjälp? Nej, just det.

Efter att ha läst lite i två andraktsböcker jag fick i doppressent har jag insett att egentligen så spelar det ingen roll om Gud finns eller inte. Du som är en stamläsare av min blogg vet att jag tillbringar väldigt mycket tid i kyrkan och åt Gud och du tycker kanske att den tiden är slöseri. Du som läser det här och inte tror på Gud tycker kanske att det här med kyrkan är ett riktigt dumt påhitt? Och när jag säger att det inte spelar någon roll om anledningen till att jag är där så mycket finns eller inte så tror jag din teori stärks.

Ni vet hur kul det är med ordspråk. Massa spännande fraser som man egentligen inte förstår. Lite jobbigt är det också faktiskt. Men vet ni vad det coola är? Det finns en bok med bara en massa ordspråk! Hör och häpna det blir bara bättre, det står i bibeln. Ordspråksboken i bibeln. Grymt va?

Är ni nyfikna? I doppressent av Fia och Amanda fick jag en blind date. Jag har försökt luskat ut vem, hur, när vad, ja typ allt men jag lyckas inte. Jag vet bara att dom två kommer vara med och fota en del.. så jag vet inte mer än det här:

Här kommer lite bilder från dopet som jag snott av Cissi på facebook! Tack för att du inte dödar mig för det Cissi!

Igår skrev jag mitt sista inlägg som odöpt och här kommer det första som nydöpt. Kl 18.00 hade det samlats runt 90personer i borgenkyrkan för dophögtid. På första bänken satt jag tillsammans med Simon, Martin, Calle och Cecilia och Maria såklart. Det lästes många bibelord och vi hade valt varsit som någon anhörig skulle läsa upp, för mig läste farfar ur Galaterbrevet 3:17-18 Är ni döpta in i kristus har ni också iklätt er kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna, alla är ni ett i Kristus Jesus. Och så lag han in en liten specialare och läste de bibelordet han läste på min barnvälsignelse för femton år sedan, tyvärr har jag inte bibelstället på de men det var de klassiska då lärjungarna visar bort barnen och Jesus säger ifrån.

Nu är det inte ens 24h tills det smäller. Åh vad spännande det kommer bli!

Om två dagar, exakt på minuten är jag helt nydöpt. Om ganska exakt 45 timmar (när jag skrev det här) kommer jag kliva ned i dopgraven i borgenkyrkan och bli döpt. Jag ska döpa mig, jag ska göra något jag inte riktigt fattat än. Jag är superlycklig och jätte nervös. Tänk om jag får kallsup, tänk om jag ramlar i spiraltrappan, tänk om jag inte hinner klä på och sminka mig på dem där fem-tio minutrarna jag har på mig. Tänk om jag ramlar eller nått annat pinsamt. Men tänk om det blir helt perfekt! Alltså jag vet inte vad jag ska tro, tänka, känna jag vet ingenting. Fast ändå är läget under kontroll. Det är en skum och fantastisk känsla. Åh så spännande!!!

På torsdag är det återträff med konfan.

Tidigare i kategorin tänkvärt har jag skrivit om livets stora gåra- förlåta. Nu har jag blivit önskad att skriva om att glömma. Livet har många gåtor, många viktiga frågor vi ställer oss och beslut vi måste fatta. Vårat privatliv, vårat skolliv/arbetsliv, vårat fritidsliv och vårat familjeliv har sina prövningar och motgångar. När verkligen allt, 100% är på plats tror jag att vi kommer dö. Jag har fått för mig att det är de vi strävar efter, som att bli fullbordade.

Jag känner att nu har jag mycket att skriva om. Min klass eller i alla fall delar av den vill gärna synas mer här, så dem kommer ni får läsa mer om snart. Jag ska skriva om livets stora gåtor, men också om dopet och församlingen som jag båda kommer inblicka stort i nu i helgen. Det ska bli spännande och sjukt kul!

Fredag: (för att göra en lång historia väldigt kort) Tonår, Amanda missade tåget så vi var några som följde henne till nästa. Vi blev då "attackerade" av ett alkoliserat ungdomsgäng. Men vi var alla kyliga och Richard lyckades ta oss ur vår lilla knipa. Gud var med oss!