Housewife
Igår efter skolan åkte jag till mormor, hon var inte hemma men det var trevligt ändå. Jag dunkade Py Bäckman och provade min gammelmormors gamla kläder. Det var en massa härliga koftor och tröjor som jag föll för! Senare åkte jag och hämtade Samuel på fritids och vi cyklade hem till honom där jag blev kvar till tio. När man sitter och läser mulle meck i soffan och myser till jordgubbslisa på tv, när man borstar tänderna och tvättar en smuttsigt ansikte inne på toaletten är det så jag smälter. Barn är det bästa jag vet och jag vill ha ett NU!
Idag har jag provat på livet som hemmafru, inte för att jag är nån fru men hemma har jag varit i alla fall. Det är studiedag och jag såg min chans att tänka "hemmafru". Dessvärre har jag inte gjort nånting förutom hängt tvätt, hämtat posten och gått till stugan en stund.
Ikväll har jag andakt på tonår och det är även övernattning. Imorn är det SMU:s höstmarknad och självklart är jag på plats på frednerstorg då.
Eftersom att jag inte vet hur mycket tid jag kommer ha till att blogga passar jag även på att nämna att jag ska till Gävle på söndag. Mycket trevligt det också!
Ha en toppenhelg!
Haha, min mormor har roliga böcker hon!
Länsman envisades med att gå öven en bondes åker
och varje gång protesterade bonden. Men länsman svarade bara:
-Jag har papper på att jag får gå vart jag vill.
Så en dag dök bondes tjur upp och satte fart på länsman,
som förfärat skrek:
-Ta bort odjuret, ta bort det!
Bonden skadeglatt: Visa´n pappret, visa´n pappret!
Jag har inte tid att skriva något nu men ni har något att skratta åt i alla fall.
Ha det toppen!
Höstens löviga färger
Ibland kan livet vara mörkt men ändå färgglatt
Jag vill bli PENSIONÄR!
Kvällens diskussion hemma hos mig har handlat om vad jag ska bli. Mamma och Pappa babblade på rysligt om ingengör (stavning?) och massa konstiga saker, men inte vill jag bli det inte.
Jag är väldigt delaktig och aktiv i mycket, mycket som tar tid. Egentligen för mycket som är för kul och härligt att hålla på med att jag knappt hinner. Jag tänker att allt som jag gör som jag vill men egentligen kanske inte har tid med, har jag all tid i världen åt att göra om jag vore hemmafru. Egentligen vill jag ju bli pensionär direkt, men hemmafru är så nära jag kan komma tror jag.
Många säger att det måste vara så långtråkigt, rastlöst och jobbigt. Jag tänker på allt jag skulle kunna göra, exprimentera i köket, krypa runt i rabatterna, finnas tillgänglig för folk som behöver, vara i kyrkan på nästan allt. Det finns både för och nackdelar med alla yrken, då räknar jag hemmafru som ett obetalt yrke. Jag vill inte bli nån Maria Montazami eller Anna Anka, bara en väl engagerad och bra hemmafru.
Så vill jag ju ha många barn också och med tre- fem ungar lär man ju inte bli rastlös precis. Jag och några av brudarna i klassen håller på och planerar mamma-kaffe som vi ska ha om några år då vi alla har barn. Träffas, umgås och låta ungarna leka lite.
Faaaast jag tror ju inte jag kommer bli nån hemmafru trots allt, jag menar hur ska jag ha råd med det? Jag vill ju inte ha en man bara för att han tjänar bra och är rik så han kan unna mig det, utan någon som verkligen älskar mig för den jag är. Jag måste helt enkelt välja nån av linjerna i boken vi fick av syo:n och forsätta denna plågsamma ungdomstid med skola och plugg. På min topplista över ställen jag gärna är på ligger skolan på ungefär minus ettusenetthundrasjuttiofemmilioner, eller i alla fall minus tio.
Bilder
Idag tog jag det stora steget att sätta i nya batterier i kameran. Här kommer lite bilder därifrån. Året som gått ungefär...
Ja, jag är en riktig matmor. Vad vore livet utan mat egentligen?
Natur, blommor, utsikt ja det är underbart
Fleacesystrar
Konfirmationen. Jag avskyr att ta kort med solen i ögonen!
Z&S
Fredag: Skolan till 10. Hem och äta och byta om för att åka till kyrkan på begravning. Begravningen var jobbigare än vad jag trodde den skulle vara, men stämningen kring bordet vid minnesstunden var fantastiskt härlig. Jag älskar verkligen min släkt! Efter ett besök på kyrkogården åkte vi hem för att hämta kläder och grejer och sen vidare till mormor och morfar med några andra från begravningen. Klockan arton var jag tillbaka i kyrkan på planering denna gång. 16/10 kl11 är ni hjärtligt välkomna på kompisgudstjänst i borgenkyrkan. Örbyhus tonår kom till tierp och vi körde lite zumba. Mina änglar (Fia och Amanda) höll andakt uppe i kyrkan och vi hade en mysig kväll tillsammans!
Lördag: 07.00 ringde mitt alarm, halv åtta klev jag upp och fixade mig för en heldag som mjölnarhustru i strömsbergsbruk. En timme senare var jag framme och fick snabb-plugga lite inför undervisningen jag och Simon skulle ha om kvarnen. Vid fyra var vi klara och när jag kom hem var jag så trött så jag somnade nästan en liten stund.
Nu har jag ätit och sitter och panikplanerar morgondagens barnruta som jag och Fia ska ha. Buskul!
Ha en toppen forsatt helg!
Dagens utstyrsel! Foto: Alice Fritzon
Ett bättre liv är ett gladare liv!
Se det positiva i det hela. Se livet med en positiv och glad livssyn.
Att alltid tänka att jag inte kommer klara det, att det inte går, att jag är dålig eller ful, det funkar inte i längden. Våga lita på att du är bra som du är, våga unna dig att våga satsa och tänka att det kanske kan gå ändå. Var inte rädd att någon ska dömma dig, det kommer dem inte. Våga tänka att nu faller jag, vill du ha mig får du fånga mig, Han fångar dig. Våga vara stark och lita på att du är DU och du är bra precis som DU är, innerst inne. Tänk inte att håret, sminket, kläderna, ja till och med skorna är allt det fina på dig, det är bara början. Ju vackrare du vill bli desto finare insida ska du skaffa dig. Låt din inre skönhet lysa genom dig och du kommer inte att ångra dig. Jag lovar att den dagen du vågar ta steget att verkligen stå för den du är, då du vågar lita på dig själv, då du vågar tro att det är möjligt, då kommer änglarna ha fest i himlen. För dem vill inget annat än att just DU ska må precis som dem. Gudomligt bra!
H A P P Y
När musiken är slut, och allting dör ut
ja då kommer jag
Jag vill bara ge, något värdefullt
som välsignar dig
Jag vill ge mer än en sång
för en sång i sig själv, är inte det du vill ha
Jag vill tillbaka till hjärtats lovsång
för den handlar om dig, bara om Dig
-----------------------------------------------------------------------
Jag är glad idag för skolfotona har kommit och jag är NÖJD!
Världens bästa ungdomsråd!
Dagens höjdpunkt var UR-mötet i kyrkan. Jag har skrivit om det på Borgenkyrkans blogg, titta gärna dit!
Fullt upp!
Jag har ganska fullt upp just nu, mycket att tänka på. Idag har jag varit i Strömsberg och gått en liten vandring för att lära mig vad jag ska säga på siluringen på lördag. Jag ska vara mjölnar-hustru och arbeta i kvarnen, så jag har provat kläder som passar till temat också, jättesöta!
Imorn har jag sovmorgon till 10.20 då min spanska börjar. På kvällningen är det UR-möte och på onsdag ska jag sjösätta barkbåtar med spårar-scouterna. På fredag ska jag vara i skolan till 10, efter det ska jag förbereda mig inför min gammelmormors begravning. Efter det ska jag över med "Kompis gänget" inför Kompis talkshow gudstjänsten. Örbyhus tonår kommer till Tierp på zumba och mina änglar har andakten. Sedan är det siluringen på lördag och växthus och barnruta med Fia på söndag. Inte konstigt att jag inte har tid att blogga och plugga! Haha!
Ha det bra så ska jag skriva så gott jag förmår!
Du är allt
Jag har så fastnat för Du är allt med Sonja Aldén!
Visst är den vacker? Just nu har jag fått för mig att jag vill ha den på mitt bröllop. Det vore väldigt vacker, men först ska jag hitta nån att gifta mig med och så lär jag vänta yttligare några år... Hinner ändra mig många gånger! Men lyssna på låten, sjung med i texten och låt den få en betydelse för dig!
Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge
För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
Och jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår
Lalala…
När som klockorna har stannat
Och tiden tycks stå still
Och man inte vågar säga
Det man längst i hjärtat vill
Då ska vi ta varandras händer
Då ska vi minnas denna dag
Och förstå vad som än händer
Är det alltid du och jag
För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
All min längtan vill jag ge
Ja, all min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge
Facebook- ängel och djävul
"Ibland kan det vara bra med facebook" sa Ida. Visst har hon rätt? Vad vore livet utan facebook? Vad gjorde man förr i tiden då man inte satt vid facebook hela dagrarna långa? Jo, man gjorde mycket vettiga saker istället!
Men i dagsläget tycker vi människor att facebook är jättebra (i stora drag). Men är det så bra då?
Jag tror facebook är både en ängel som hjälper oss hålla kontakt med släkt och vänner i andra delar av landet och världen. Men också att facebook är djävulen som ställer till med en massa bråk, tjaffs och problem. Facerapes är en djävulsdel, vet inte folk att det är en facerape kan det bli väldigt fel. Många mellanstadielärare tycker facebook är hemskt då eleverna startar bråk som sedan lärare i skolan får lösa. Vissa skriver att dem ska åka och jobba eller på semester och då passar någon på att göra inbrott. Man ska vara försiktig eller ha väldigt mycket respekt så ingen vill göra en något ont. (alt1 är nog enklast). Jag älskar facebook, kanske för att jag aldrig råkat ut för någon riktigt hemsk grej där, än.
Allt och ingenting- samtidigt!
Den här veckan har gått väldigt fort! Det var nyss måndag och imorn är det fredag.
Just nu sitter jag på mitt rum med levande ljus, lugn musik och spanska glosor till imorn. Teet har jag druckit upp och klockan tickar. Det är dags att krypa till kos för morgondagen väntar med spännande upplevelser och nya utmaningar, nya framsteg och nya problem.
Dagens bästa var nog att jag såg filmen "Hur många lingon finns det i världen"
Dagens sämsta var helt klart att jag blev kuttad med en plastmapp i armvecket, ofrivillig vaxning då jag tröttnat på plåstrena. Aj!
Hur många lingon finns det i världen!
Jag kan inte sluta gråta nu. Jag har precis sett hur många lingon finns det i världen och jag är helt såld. Det är så underbart att se folk som tror, litar och förstår människor även om dem inte är helt "normala". Det är så bra alltså, jag blir lycklig! Oavsett om vi är tjej eller kille, om vi kan gå eller inte, om vi kan sitta på huk eller gå på toaletten själv så är vi LIKA mycket värda. Grabbarna i patrullen tyckte jag var lite mobbad som ensam tjej med tre-fyra killar men vi är ju människor allihopa så vad spelar det för roll! Vill man så kan man!
Lita på det!
Kolasås, skinka och ketchup!
För första gången har jag överlevt att vara trippelbokad. Jag har aldirg varit trippelbokad alls förut så jag lverlevde premiären. Jag skulle under scouttid då både utmanarna/rovers ville ha mig med, spårarna behövde mig i barkbåtstäljandet och jag skulle på bloggmöte. Bloggmöte är inte en kaffe med Kissie utan en liten planering och avspark för bloggandet på hemsidan. Borgenkyrkan har nämligen börjat blogga, eller ja själva kyrkan kan ju inte skriva, men ni fattar. Jag har i alla fall på nått lite underligt sätt hamnat i nån bloggkomité typ, jag ska vara lite ansvarig för SMUs blogg. Mötet blev typ inställt, jag fick ett mail istället och nu har jag en användare så jag kan lägga ut inlägg på http://www.borgenkyrkan.se/. Jag lägger till en länk dit nere under "länkar", och så kommer jag att säga till om jag skrivit något där.
Jag har i alla fall bakat pizza på trangia-/spritkök med grabbarna idag. Det blev inte så jättebra men vi testade något nytt. Vi eldade lite på bordet ute, och så prövades det kolasås på pizza.
Nu kom jag på att jag har prov imorn, eller läxförhör på svenska språkets historia imorn. Vet ni att bibeln (Gustav Vasas bibel) för första gången trycktes på svenska år 1541...
"Tystnaden är det största sveket"
Morgan Alling berättar om sin barndom. Se och lyssna.
Varför?
Det regnar ute- imorn har vi skoljoggen
Youtube funkar inte, spotify funkar inte- det är för tyst
Det är svält i Afrika- det är orättvist
Samma fråga ställer jag mig efter att ha skrivit tre av många påståenden jag stör mig på. Varför? Varför kan inte allt bara falla på plats? Varför måste hela livet, hela världen vara så dumt uppbyggd så vi får lida för det. Varför har Gud skapat spotify och youtube när det i alla fall inte funkar. Han hade väl kunnat gett sjutton i att skapa vissa saker och fokuserat på att ha koll på första delen istället.
Jag tror han har blivit mätt, men han tar bara mer och mer ändå. Gud skapade människan men människan gör så mycket dumt som drabbar andra. Det måste vara någons fel att det är svält i afrika, någon som antagligen är död måste ändå kunna få ansvaret för att det är som det är. För varför skulle Gud skapat en jord som var orättvis från början? Och jag vet att han har kraften så varför fixar han inte bara allt så alla blir lyckliga?!
Jag är nog ganska arg på Gud nu faktiskt.
Dagen
Idag har vi ÄNTLIGEN fått våra skåp! Grymt snygga träskåp med tre på höjd och olika färg på "luckorna", trä, mörkgrå/svart och grön. Jag har ett träfärgat mittenskåp. Jag har även lyckats fjäskat till mig en RÖD mattemapp och blåa engelska mappar till hela klassen. Just nu håller jag på att lagar middag, korvstroganoff som blir yberstark märkte jag nu och ris till det.
Lite senare ska jag som aldrig förr (irroni) prata med Amanda i telefon. Jag får se om jag hinner skriva ett mer djuptänkande inlägg lite senare.
Ha en bra forsatt trevlig eftermiddag och kväll!
Biologi är inte mitt ämne!!
Dagens lunchdiskussion handlade om jungfru födsel (särskrivning?). Hur går det ihop egentligen och måste det vara sant?
Tydligen så grundas den kristna tron på att man tror på jungfru födseln. Gud kan inte ha gett ett random barn kraften att frälsa människor utan det är bara han som kan göra det, Han är alltså både Gud och Jesus. Men logiken och vetenskapen då? I kroppen var ju Jesus ett vanligt barn, alltså måste han biologiskt vara skapad på det "naturliga" sättet. Rakt på sak så måste det på något sätt vara en spermie inblandad. Frågan lyder då; hur kom den in i Marias mage? Teleporterade Gud en av sina spermier till Marias ägg så det blev en unge? Eller var Maria tvåkönig på något sätt så hon kunde bli gravid på egen hand? Eller är Josef biologiska pappan ändå? Det här är minst lika obegripligt som det verkar. Hur går det till egentligen? Ah, det är spännande och nästan omöjligt att få reda på. Men man kan inte veta allt här i världen!
Fru Gud.
Har Gud en fru?
Ja, den frågan slog mig igår kväll. Har Gud en fru? En man kan ju behöva en kvinna som håller reda på honom, nån som sitter bredvid och är så söt. Nån som Gud älskar liiiite mer än alla andra. En fru Gud.
Jag känner att det är ju lite triangeldrama där liksom. Maria (jesu mor) gifte sig med Josef antar jag, tycker mig ha hört något om att de fick några barn tillsammans också. Men om man skulle tänka att jungfru Maria sitter bredvid Gud som hans fru så vad hände då med Josef? Josef var ju hennes man så hon borde ju vara tillsammans med Josef i himlen också. Jesus föräldrar är alltså skillda typ. Josef som var som hans pappa är hans styvfar, Fru Gud som är gift med Gud är hans styvmor. Ni vet den glada, gråhåriga tanten med ett leende som får solen att lysa var dag. Hon som sitter bredvid Gud på hans vänstra sida, kommer med en kopp te ibland och ger honom en puss på kinden. Hon som håller i alla papper och sorterar in alla böner i rätt system så Gud kan svara på dem. Hon som bakar bulllar och köttfärslimpa när Jesus kommer hem till middagen. Tomtemor typ, fast fru Gud istället.
Det låter väl inte allt för dumt? Eller jo kanske, men seriöst vad tror du?
orättvisa kön emellan
Gud måste haft något emot kvinnor alltså. Jag tycker faktiskt inte det känns okej att kvinnan blir så dumt behandlad. För det första så har Gud av någon helt onödig och idiotisk anledning skapat mensvärken. Gud sägs ju vara man och vet därför inte hur det känns, inte okej!
För det andra så får kvinnor ofta mindre lön än män.
För det tredje så har kvinnans röst ända tills för några år sedan vägt mindre än mannens.
För det fjärde så får inte kvinnor i vissa religoner gå klädda hur de vill eller syssla med vad de vill.
För det femte så anses kvinnor ofta ha krav på att vara mycket ordningssamma och familjära.
För set sjätte så anses våldtäckt mot kvinnor i Afrika inte som våldtäckt utan som kultur.
Ja, det sista är tydligen sant. En bekant till min familj bor i afrika och i sverige. Hans fru som var i afrika hade stått och rensat i nått land när en afrikansk man kommit förbi och helt respektlöst bara lyft på hennes kjol för att sätta på henne. Hon hade vänt sig om och slagit ned honom, då skulle hon stenas. Helt sjukt och inte konstigt att nästan alla har HIV om det håller på så...
Ja, kvinnor har större utbud av kläder och sånt. Men efter att ha läst allt detta +att du vet ju att de flesta kvinnor i nio månader får bära ett liv, så är hon väl ändå värd det?
Klokhet
Jag har möblerat om på mitt rum, eller börjat i alla fall. Jag är inte klar än och jag vet inte om jag är nöjd heller. Men jag kände att jag ville ha lite förändring. Mycket av min tid går åt till att tänka. Jag tänker på allt, vad jag vill, vad jag inte vill, varför livet saknar logik, om jag verkligen gör så gott jag kan osv.
En riktigt grym och klok vän sa till mig "Jag sa aldrig att det skulle vara lätt, bara att det skulle vara värt det" och nu inser jag att det är så sant. Man kan inte alltid vara bäst och alla till lags, livet har sina svaga tider då man får falla för att sedan kunna stå igen. Hela livet är som ett barn som lär sig gå, två steg och ett sitt på rumpan. Upp i soffan och ner på golvet med en duns, fem minuter senare händer samma sak igen. Livet handlar inte om att klara allt fläckfritt och själv, utan om att våga ta steget, att våga falla och våga resa sig och försöka på nytt.
"Mod är att göra det du inte vågar"
Ganska glad igen, Ja!
Mitt deppiga lilla morgon inlägg gav resultat. Jag åkte till farmor och vi gav oss ut för att plocka svamp. Massor av svamp av olika sorter blev det. Gräsklipparen ville inte funka, så istället klättrade jag upp på vinden för att fixa ett fönster som ramlat ur. Väl uppe på vinden passade jag på att testa farmors gamla rosa långklänning som hon hade på sin brors bröllop när hon var tjugo. Den är lång, vid och rosa. Förutom att den var för lång satt den skrämmande bra. Jag kommer aldrig glöma farmors blick när hon helt spontant får se sitt äldsta barnbarn i hennes gamla finklänning, glädje! Jag har även haft mycket djupa samtal med min farfar. Ni som tycker jag pratar mycket har inte hört min farfar, han kan prata alltså. Och när vi ändå är inne på sånt som går i arv så kan berätta att ni som tycker jag har dålig humor har inte hört min pappa! Hahah!
God natt gott folk!
Hur tänkte du nu?
Som jag skrev förut så övningsorienterade jag i spöregnet i onsdags.
När jag skullle gå med Elton i tordags och inte hade bra kläder på mig började det att regna.
Igår när vi hade orientering i Arvidsbo var det uppehåll ända tills vi satte oss på cyklarna och skulle hem, då öste det ner. Men när jag cyklade upp på gården efter ca 5km i spöregn, slutade det.
Så var det uppehåll när jag och Fia begav oss till tåget och örbyhus för att prova på deras ungdomskör. När vi sjungit färdigt och skulle iväg till tåget och tonår i Tierp, vad tror ni händer då? Jo, det spöregnar! Fia blev kvar i kyrkan och jag och Martina kutade till perrongen och mötte sedan Amanda på tåget som stannade i Tierp där det var uppehållsväder.
Idag när jag vaknar så skiner solen och det är klarblå himmel. Ska jag orientera, springa till tåg eller cyckla idag? Nej. Nu har vädret orsakat att jag måste klippa gräset hos farmor och gå ut i skogen för att plocka svamp. Det är ioför sig (sjukt osäker på hur man skriver det ordet alltså!) ganska kul, men ändå. När det är saker jag MÅSTE göra kan väl ändå Gud visa sin uppskattning till det och ge mig tur med vädret i alla fall. Nejdå, hur tänkte Han nu?
Man kan om man vill!
På SOn kollar vi på filmen "På västfronten intet nytt", en hemsk film om hur det var under första världskriget. Vi får följa några 19åriga tyskar som dödar och dör. Det är en hemsk och ganska jobbig film att titta på. Det är en som är huvudpersonen (ganska logiskt) men han har ett väldigt djupt samtal med en fransman han precis knivhuggit. Hela natten ligger han och fransmannen i en lergrop och fransmannen andas tungt. På sena kvällen hade han, Paul som han heter attackerat fransmannen och knivhuggit honom i bröstet/magen. Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur det började men i alla fall så dör han inte direkt. Paul ligger kvar med fransmannen och på morgonen kryper han närmare och säger "jag tänker inte döda dig, jag vill hjälpa dig". Han knäpper upp fransmannens uniform och plockar fram någon form av kompress eller tryckförband som han lägger under hans skjorta, på såret. Fransmannen kvider och Paul börjar prata; Bortsett från våra vapen och uniformer är vi lika, vi talar inte samma språk men vi är alla människor. Franmannen dör och Paul säger till honom att han ska skriva till hans familj och berätta att han dödade deras far.
Han kunde verkligen älska sin fiende. Under ett världskrig då dem försäkte döda varandra säger en man till sin motståndare "Vi är samma människor". Han säger att dem är lika mycket värda trots att de krigar mot varann.
Det tycker jag är underbart! Man kan älska sina fiender!
Nu tänker du kanske att han hade ju inte valt vilka som skulle vara hans fiender i det fallet. Du kan ju alltid välja vilka du ska vara vän med och vilka du inte ska vara bekant med. Men se detta som ett bevis på att man kan om man vill. Hade några andra tyskar varit hade de säkert dödat Paul för hans beteende, men han tog risken och trottsade "reglerna".
Regndroppar av hopp!
Idag hade vi övningsorientering på vegavallen (elljusspåret), i spöregnet. Fantastiskt kul att springa och bli bara blötare och blötare samtidigt som man måste kolla på kartan och leta kontroller. På fredag ska vi ha den rikitga orienteringen i riktiga skogen i arvidsbo, var och en för sig. Jag sprang själv idag med bara för att kunna öva mer på riktigt. När jag kommit förbi alla mina kontroller och skulle springa sista biten kom jag och tänka på Frank Ådahls låt "Tårar från himlen" (jag lyssnar jättemycket på honom, ja).
Tårar från himlen när änglarna gråter
det är tårar av glädje, tårar av hopp
Tårar från himlen när regndroppar faller
det blir till en flod som bär kärlekens bud
Just det att regndroppar är tårar av hopp. Gud hoppades på mig, fast det var bland det värsta vädret att orientera i så var Gud med mig. Till och med när det ser suddigt och mörkt ut.
"En man kollade tillbaka på sitt liv och såg det som fotspår längs en starnd. Han såg sina fotspår och Guds fotspår bredvid honom. På ett ställe var det bara ett fotspår, mannen konstaterade att det var då han hade haft det som jobbigast. Han frågade Gud varför han inte varit med honom när han behövde Honom som mest. Gud svarade: Då bar jag dig"
Joh13:34
Så nu befaller jag er något nytt: att ni ska älska varandra.
Ja, älska varandra lika mycket som jag älskat er.
Även om du bara varit borta fem minuter blir en hund lika glad att se dig som om du varit borta ett år.
En gammal människas glädje när man kommer och hälsar på är så obeskrivligt vacker, så obeskrivligt lyckad och full av kärlek. En hund hoppar upp och vill bara komma nära, den visar sin kärlek. En äldre människa är så tacksam att få lite besök och omsorg att de inte strålar annat än glädje.
Vi måste börja stråla, visa och genomföra den godhet vi bär på. Vi måste älska varann!
The old good summer!
Foto: Ronja Dusper
Ej skall jag som barn väl ängslas då
Just nu velar jag fram och tillbaka om jag vill se min gammelmormor eller inte. Jag blev nyss överraskad och glad då jag fick höra att det blev den begravningsbyrån jag önskat, utan att säga det till mormor.
Men jag funderar, vill jag se henne en sista gång eller inte. Hon kommer vara likblek, livlös och helt borta. Hon kommer vara mer okontaktbar än någonsin. Vi kommer vara samlade i ett litet rum med hennes döda kropp, vill jag vara med på det? Eller rättare sagt, vågar jag vara med på det?
Det här är kanske inte världens mest intressanta grej och läsa. Men jag känner att jag måste se det mer svart på vitt för att förstå innebörden av det. Och jag väljer nu att publicera det bara för att jag tror att det finns någon av er som kanske också behöver tänka på det. Kanske kan det vara bra för alla att tänka på vad man vill göra när någon dör. Jag tror det är rätt nyttigt faktiskt!
Blott en dag ett ögonblick i sänder
Would you now my name
if I saw you in heaven
Would you help me stand
if I saw you in heaven
Jag blev inte ledsen när mamma kom med budskapet. Inte förän jag frågade mamma om man fick ge förslag på vad hon ska begravas i för kläder föll jag en tår, hon har nämligen en typisk "mormor Inga klänning". Jag har varit i skolan precis som vanligt, endast lite nedstämd.
Mer beredd än vad jag var nu kan man nog inte vara på en persons död. Jag tror inte hon skulle vilja att jag var ledsen, hon har nu för första gången på ungefär 20år fått träffa sin man igen. Jag ser lyckan och kärleken framför mig då ett älskat par återförenas. Om ingen himmel finns, finns inte heller något helvete. Är hon inte hos Gud är hon ändå fri från smärta. Lyckan och känslan att veta att hon har det bra väger i mitt fall tyngre än sorgen.
Mina tårar kommer på begravningen, det gör dem alltid.
Jag kommer aldrig att glömma Dig!<3
..something big, Mr Big.
I fredags var det tonår, älskade tonår. Det är så härligt att få komma till kyrkan och bara få va!
I lördags klev jag upp vid åtta för att åka till månkarbo på upptaktsdag med församlingen. Jag var grillansvarig och fixade lunchen (korv med bröd) tillsammans med Emma, Calle och Richard (dem är fantastiska btw). Jag och Emma gick på spårningen/tipsrundan med barnen och vi hade en härlig dag. På kvällen efter att ha bakat två tårtor åkte jag ganska spontant till Evelin för tortellini och sex and the city. Vi kollade på första filmen och har alltid, även efter tionde gången så roliga diskussioner om livet i New York, och i Tierp för den delen. Filmen handlar till störst del om vigsel och kärlek mellan Carrie Bradshaw och John James Preston (Mr Big). Trubbel, drama, romantik, förlåtelse ja typ allt.
Idag har jag varit i kyrkan. Strax före tio intog jag kyrktorget och sedan köket för att skiva ost. Jag fixade fram allt till växthuset och intog efter det estraden för att ha barnruta, fullt ös. Barnen for alla runt som ett jihu och tröttade snart ut sina ledare ganska snart. Efter diskande och bordstorkning cyklade jag hem. Åt spontant middag hos Mormor och Morfar och pratade sedan i telefon med Amanda i några timmar.
Nu på den senare delen av kvällen har jag pratat med Fia och varit väldigt social på internet om jag får säga det själv (dessvärre inte på bloggen). Twitter har varit höjdpunkten, alla borde twittra! (http://www.twitter.com).
Jag är väldigt glad just nu, jag har så fantastiska vänner. Tack för att ni finns!
Tegelsten
En glad Ida skrev här om dagen till mig och frågade om ett nytt användningsområde för en teglesten. En tegelsten tänke jag, varför just en tegelsten? En teglesten är ju nästan det tråkigaste som finns, vad kan man göra av en sån liksom? Om man ser en tegelsten ligga nånstans tänker i alla fall inte jag att "åh den skulle man kunna göra mycket kul med", den är rätt värdelös. Jag och Alice gav Ida några förslag i alla fall och sen var det inte så mycket mer med det.
Idag när jag satt i månkarbokyrkan och lyssnade till Lars Lindgren som sa några bra ord, kollade jag på väggen bakom honom. En tegelvägg med ett SMU-märke i klinker och en öppen spis också gjord av tegel. Jag satt och tänkte för mig själv att det var så fint och charmigt. Då vibrerar det i min ficka och jag läser ett sms från Ida där hon skrev "Tack för er hjälp, detta blir mycket bra!". Då insåg jag att en ynka värdelös liten tegelsten kan vara så tråkig, men i en krets av massa andra tegelstenar blir den otroligt betydelsefull och vacker. Jag menar tänk om månkarbokyrkan vore utan en vägg, helt crazy!
Jag tror det är samma sak med människor, ibland kan vi känna oss lika värdelösa som en tegelsten, men tillsammans bildar vi något vacket!
Det finns ett passande ordspråk men jag kommer inte ihåg hur det går tyvärr.
Upptakt
Idag var det tonårsstart vilket betyder att mitt liv är återställt och att jag träffat mina fina vänner hemma i kyrkan. Puss på er vad ni är bra!
Imorn är det upptaktsdag för församlingen, i månkarbo. Jag är grillansvarig typ, jag vet de är lite skumt men jag har lämpat över "Grilldelen" på Calle och Richard och tar bara ansvarsdelen på mig själv. När jag kommer hem så måste jag baka lite, och på söndag ska jag till kyrkan för jag har både Växthus, barnruta och servering. Tyvärr känner jag att jag kanske inte har så mycket tid att blogga men jag ska försöka om jag hinner.
Ha det toppen tills dess!
"Follow your heart"
Att veta vad man själv vill är inte lätt. Att veta vad någon annan vill är inte lätt. Att göra det som är rätt är inte lätt. Så vad är då lätt? Vad gör man när man inte vet vad man vill? Jo då frågar man någon som vet. Men om den "någon" inte finns, vad gör man då? Man följer sitt hjärta. Men hur vet man vad hjärtat vill? Hur vet man vilken av rösterna inom sig som är hjärtat och vilken som är hjärnan? Hur vet man att man kommer göra rätt innan man gjort det? Hur vet jag att det var hjärtat jag följde? Varför är vi skapade med viljor som går mot oss själva? Varför har Gud gjort människan så mycket mer avancerad än den behöver vara? Varför är jag så smart skapad att jag själv inte förstår det?
Foto: Clara Olsson