Ej skall jag som barn väl ängslas då

Just nu velar jag fram och tillbaka om jag vill se min gammelmormor eller inte. Jag blev nyss överraskad och glad då jag fick höra att det blev den begravningsbyrån jag önskat, utan att säga det till mormor.
Men jag funderar, vill jag se henne en sista gång eller inte. Hon kommer vara likblek, livlös och helt borta. Hon kommer vara mer okontaktbar än någonsin. Vi kommer vara samlade i ett litet rum med hennes döda kropp, vill jag vara med på det? Eller rättare sagt, vågar jag vara med på det?
Det här är kanske inte världens mest intressanta grej och läsa. Men jag känner att jag måste se det mer svart på vitt för att förstå innebörden av det. Och jag väljer nu att publicera det bara för att jag tror att det finns någon av er som kanske också behöver tänka på det. Kanske kan det vara bra för alla att tänka på vad man vill göra när någon dör. Jag tror det är rätt nyttigt faktiskt!

Kommentarer
Postat av: Linda

Jag såg både min mormor och min morfar efter deras död. För mig har det varit bra. Och för mig har det också blivit tydligt att det bara är mormor/morfar KROPP som legat där.

Jag vill inte säga att det är otäckt, men det kan vara obehagligt.



Puss o kram. Hör av dig om det är nått.

2011-09-06 @ 19:47:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback