Livets sköra tråd
I säkert närmare två veckor har jag känt mig rätt okry. Inte sjuk men inte helt frisk. Det blev värre och efter besök hos skolsköterskan och samtal till vårdcentralen så fastställdes i torsdags min diagnos: halsfluss. Imorn ska jag till läkarn för kontroll osv. Jag har mest gnällt (mer än vanligt) den senaste tiden och tyckt rätt synd om mig själv. Så kom idag. Trafikolycka i svanbyrondellen. Jag har ingen aning om hur det gick men jag har en känsla (som kan va väldigt fel) att det gick bra och att ingen kom till någon större skada. Men ändå. Det var den lilla grejen. En man blev skjuten vid vegavallen (idrottsplatsen). Och här sitter jag och tycker synd om mig själv för halsfluss. Det är sjukt hur livet kan vända. En halsfluss hit och dit är ingenting jämförelse med att bli skjuten eller krocka. Det är otäckt, det är en sak som är säker. En annan sak som också är säker är att det är flera berörda som inte mår bra. Så låt oss medmänniskor iallafall sända en tanke eller bön till dessa. För de behöver det.
Searching for...?
Jag känner mig orolig och lycklig på samma gång. Jag vet inte vad det är men kanske är det prestationsångest. usch. Känns som tusen saker jag skulle gjort 2012 men som inte är klara. Å andra sidan är jag så glad att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. 2013 har börjat på bästa tänkbara sätt men ändå är det något som saknas. Något jag inte kan sätta fingret på. Men nått är det, nått viktigt.
Love is the beauty of the road
- Bears all things
- Bears all things
- Belives all things
Jag kommer dö
Plötsligt blev jag väldigt rädd för att dö. Egentligen inte, men jag tänker att om jag anar det värsta så kan det bara bli bättre. Men så tänkte jag lugnande att jag kommer inte dö förän jag är redo. När jag uppnått det jag ska göra i livet, när min uppgift är slutförd, då kommer jag dö. Jag har så himla mycket kvar att göra så jag kommer nog inte dö på länge. Men så kom nästa upprörande tanke: HUR MÅNGA DÖR INTE AV ONATURLIGA SKÄL? Tänk om jag skulle dö imorn, tänk om mitt tåg spårar ur och välter så alla dör. Jag har ju inte gjort nått av det jag vill göra i mitt liv än, jag har bara lagt ner all min tid på att planera och drömma om framtiden. Vad jag skulle kunna göra, vad jag vill göra, vad jag måste göra. Men vad har jag gjort? Vad skulle jag lämna kvar om jag dog imorn? Nån dag kommer jag dö och jag hoppas att jag den dagen har gjort så mycket mer än jag har gjort idag. Jag hoppas att jag har fått satt spår i människors hjärtan, ha gjort saker som har varit ett steg i rätt riktning till en bättre värld.
Så länge jag inte gör nått som visar att jag är levande är jag lika död som en överkörd ekorre.
Ideal
Jag har haft lite oplanerat sommarlov även från bloggen, men nu tror jag att semestern är över. Sitttandes på mormor och morfars balkong med Alice ploppar plötsligt frågan och kanske idéen om kvinnoideal upp i min hjärna. Det här med hur en kvinna ska se ut, hur hon ska ta sig dit. Ät det här för att få snyggare midja, träna på det här viset och rumpan sitter som en smäck, framhäv dina bröst genom att köpa blusar i den här modellen, använd denna ansiktskräm för att se ung och fräch ut och din hud kommer att vara silkeslen. Varför, undrar jag? Hur många stackars kvinnor och kanske framförallt unga tjejer fastnar i en hemsk fälla med att vara på ett visst sätt både ekonomiskt och psykiskt. Mår kroppen bra av det? Ganska oklart men psykiskiska nedslag och stress gör inte kroppen finare. Vi människor är olika och unika. Vissa kan äta hur mycket som helst utan ett spår av viktökning och vissa går upp ett kilo för varje chips dom stoppar i sig. Kanske behöver vissa människor hålla efter sina matintag på ett annat sätt än anda. För nån kanske det är bäst att avstå kolhydrater medans andra mår bättre av att köra full talriksmodell. Jag är inte påläst för fem öre och har egentligen ingen koll. Men för mig räcker det att öppna HM-katalogen för att få en bild utav hur man ska se ut för att bära en sån klänning, eller de där ursnygga jeansen. Unga, snygga, smala, perfekt hy, perfekt figur, för att inte tala om herrmodellen som står bredvid och visar upp en pikétröja av bästa sort. Vilka tjejer! När det är dom vi ser som bär kläderna så snyggt så är det klart att nånstans i hjärnan så etsar det sig fast att det är så jag också borde se ut. Vilka andra ser vi i media och så då? Nyhetspratarna tex, programledarna, sportstjärnorna och skådespelerskorna dom ser ju likaut dom. Jag vänder mig mest till kvinnorna i detta inlägg även om män möts av liknande ideal-kritik. MER SUMO I OS säger jag!
Det är insidan som räknas och med det så menar jag inte att du ska äta massa vitaminer och skit utan att, om du mår bättre av att ha stl L, så ha det och kämpa inte dig ner till S. Ät när du är hungrig, våga för tusan ta en glass en onsdag, drick läsk, käka pizza med kompisarna. Behöver du så gör några sit ups och ta en springtur sen. Men tänk att kläder köper du nya, det är hjärtat och ådrorna i kroppen du kommer ha samma ex av så länge du lever. Det är dom du ska ta vara på och det är dom du ska tänka på när du står på ica och väger mellan morötter och chips. Men glöm inte att kroppen behöver både socker, salt och fettt för att må bra.
Varför död?
Jag brukar alltid försöka tänka att det finns nått gott i allt. Vissa gånger är det lättare än andra. Jag tror att allt som händer har en mening. Jag kan inte alltid se meningen men jag tror att den finns där. Ibland kan det vara tydliga och enkla saker som tex att nån som röker får bröstcancer som botas efter några behandlingar, personen slutar röka och är frisk och vips cancern var positiv. Jag tror att vi behöver ha krig och oroligheter på en vår jord på samma sätt som att det är varmt på ena sidan och kallt på andra. Jag vet inte varför, men eftersom att det aldrig tar slut eller ger nån antydan till att det tänker ta slut så tror jag att det finns en viktig poäng i det. Jag bara missar poängen. Jag tror att ett brutet ben kan ge mer nytta än skada. Är det en gamling som ramlat från en stol när denne skulle byta gardiner eller glödlampa, ja då klättrar nog inte denne gamling på stolar mer utan frågar grannen om hjälp istället. Eller kanske får det grannen att ta sig i kragen och säga till gamlingen att den gärna hjälper till om det behövs. Är det en ungdom som bryter benet så kanske denne då får en annan syn på livet. Kanske börjar då denne förstå hur mycket ett helt ben faktiskt betyder. Jag tror att allt som sker, sker med nytta. Men svårt blir det då barn dör, eller kanske en förälder. Jag är ju sån som tror att Gud plockar hem sitt folk till himmelriket då de är färdiga på jorden. Så varför då låta lilla Märta 3år i Afrika svälta? Vad har hon hunnit åstadkomma på sina tre levandsår som gör henne dödsklar? Jag vet att barn kan göra så otroligt mycket och bra intryck på folk, men varför ska tusentals "Märta 3år i afrika" dö av svält? Ursäkta om jag låter riktigt hemsk nu, men varför skulle dom ens födas då? Det är ju bara synd om dom! I hur många decennier har inte föräldrar sagt till sina barn att dom ska tänka på barmen i afrika och äta upp maten. Inte mår väl Märta bättre av att jag slickar tallriken på brunsås? Nä precis. Nog för att jag vet att det är menat som "var glad att du får mat, ta vara på den" men ändå, jag tycker det är fel. Handen på hjärtat, vad gör vi egentligen för att göra nått åt de? Jo vi köper fairtrade och känner oss generösa, är vi verkligen säkra på att fairtrade är så bra som det anses? Så kanske vi lägger lite pengar i kollekten när det handlar om att samla in fotbollsskor till barnen i Kongo. Vi skickar några med bibelskola eller som missionärer och det är bra, men hur mycket Facebooktid och godispengar skulle egentligen kunna gå till de svältande märtorna i afrika? Säkert 12h och 50kr/veckan utan problem. Det är 200spänn och en helg i månaden, 2400kr och ca 4 veckor på ett år. Gör jag något? Nej. Gör du något? Varför är det såhär? Och hur kommer det sig att jag är vaken och i full argumentation med dog själv om detta klockan ett på natten? Det måste ju bara va viktigt!
Oavsett vad
Igår kväll satt jag och plastade. Det är när man gör dom görna balarna vita genom att lägga dom på en grej som snurrar när man trycker på en spak och plasten dras runt tills en röd lampa lyser. Då ska man dra i en annan spak så balen rullar av och sen börjar det om med nästa. Jag vet inte, men du kanske hö hur tråkigt det låter? Ah, det är tråkigt. Men en spännande grej är att plasten kan göra en ful bal fin. Oavsett om bal ser ut hur som helst innan så ser alla balar i stort sett lika ut när plasten är på. Jag tänker att det är lite som Guds förvandling av människor. Jag tror att oavsett hur en människa varit, vad en människa gjort, så ser Gud oss med plasten på. Alla är vi människor, oavsett om vi missbrukar, förstör eller hotar så älskar Gud oss lika mycket för det. Även om andra människor ser dig som en kvaddad bal så ser Gud till att du mättar lika bra som alla andra. Men du kanske är lite svårare att transportera..
Den hemska sanningen
Allt är så lätt på facebook. Men verkligeheten är svår. Hur kan det vara så lätt att berätta allt, att säga vad som helst, på facebook men tiga i verkligheten. Jag trodde aldrig jag skulle fastna i fällan, men nu inser jag att det är svårt att få veta saker AFK, det är svårt att berätta saker IRL. (känner mig så ung med dessa förkortningar som betyder i verkligheten, utanför tangentbordet) Jag inser att jag är inte i lika stort behov av att träffa folk, man kan prata på facebook, i telefon, smsa, twittra osv. Men vad är underbarare än att va på läger? Då har man massor av underbara människor omkring sig hela tiden. Då smsar man inte, man ringer inte, man facebookar inte. (eller jo, men det ersätter inte) Vill jag säga något till nån som är i långstugan, då går jag till långstugan. Då har man inte så mycket att välja på för det är ändå usel täckning. Men när jag sitter hemma i soffan, glor lite på tv, inser att jag är pratsugen eller behöver säga nått. Då ringer jag för jag är för lat för att åka och träffa människan. Jag är så van att jag kan ringa Amanda när jag har tråkigt att vi inte träffas så ofta för vi pratar så mycket i telefon ändå. Det är en hemsk fälla. Internet får mig att sluta träffa folk. Givetvis kan det vara bra med att det är så lätt att säga saker på facebook också, bättre veta det på facebook än att inte veta det alls. Eller?
Soul surfer
Under lägret såg vi en film som heter Soul surfer. Det är en verklighets baserad historia som handlar om en ung tjej med starka prioriteringar och stora möjligheter. Hon är tävlingssurfare och är den bästa i hennes tävlingsklass. Däremot är hon tätt följd av en, ursäkta uttrycket, riktig bitch. När Bethany, som det handlar om, förlorar armen i en haj attack ser prispallen annorlunda ut. Hela hennes liv ser annorlunda ut. Den enkla saken som att skiva en tomat är plötsligt lika svårt som att gå på vatten. Den redan svåra saken som att simma med surfbrädan under vattnet (kommer inte ihåg vad det heter nu bara för det), blir omöjlig med hennes kroppsresurs. När hon gör en välgörenhets resa till Thailand kom mina första tårar för den filmen. När filmen sedan tar sitt slut, då satt jag och Bibbi och bölade ikapp på första raden. Att tårar kan komma för en film. Det måste ju vara ett tecken på medkänsla.
Många gnäller över att filmen var så amerikansk, jag fattar inte det där... Vad innebär det ens att en film är amerikansk mer än att dom pratar amerikanska? Det är väl som att säga ett en svensk film är så svensk? Skulle man gnälla över att Svensson Svensson var så svenskt, skulle det ju inte vara nått kvar av den serien. Det är ju det som gör den bra. Jag tycker inte att vi ska se till hur filmen utspelar sig, utan vad filmen har för budskap.
Fem av Fem toasters!
Saknad och Kärlek, länge leve MSV!
Skriver för sista gången mitt första inlägg som 16åring. Känns stort. Jag är stor. Jag är gammal. Jag är sexton. Det första jag ska göra som 16åring är att åka på läger. IGEN? Japp, same place. Ensro, underbaraste ensro. Em vacker plats med vackra människor. Såhär dagen innan är saknaden efter dessa underbara MSV:are enorm. Samtidigt vet jag att när jag befinner mig på ensro kommer mina käraste som inte är där ligga högst på "saknar-listan". Men det är fint. Det är härligt att få sakna, eller egentligen är det ganska jobbigt, men det skulle vara desto jobbigare om ALLA skulle finnas omkring mig HELA tiden. Och ännu värre om jag inte hade dom i mitt liv alls. Men jag saknar inte människor för inget, jag saknar människor av Kärlek! Det är kärlek som gör att personer kan kännas för långt bort. Ibland kan det vara några meter, ibland miljoner mil. Nu menar ju jag såklart inte att jag är kär i varenda människa jag träffar och saknar. Absolut inte! Det finns olika sorters kärlek och dom är olika starka på olika sätt. Samma som att saknaden är olika stora på olika sätt. Men lika som att det finns kärlek bakom hat och glädje bakom sorg så finns det saknad bakom relationer. Men det är fint.
Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Idag knäppte min klass spexfoto, jag var inte med. Jag är hemma och sjuk, nästan frisk men ändå hemma. Jag har 13skoldagar kvar till avslutningen. TRETTON! Om två veckor är det showvecka så den 24/5 tycker jag att ni alla ska komma till aspenaulan och kolla på showen, den kommer bli superrolig tror jag! Sen är det bal, den 11 juni är det bal, UNDERBART!
De senaste dagarna har jag ställt mig frågan Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Tänk vad världen är fin. Tänk så mycket gott det finns, det är så fantastiskt, och det får jag se. Jag börjar ana att jorden inte är blå med gröna plättar utan rosa och fluffig. Sen tänker jag på barnen i afrika och inser att världen är rätt svart och slät ändå. Vad har jag gjort för att förtjäna att bo på den rosa fluffiga sidan? Inte ett skit. Vad har de stackrarna gjort för att förtjäna att bo på den svarta hårda sidan? Inte ett skit. Hur kunde det bli såhär? Varför har just JAG det så bra? Av vilken anledning tänkte Gud att Malin ska få bo i Tierp, hon ska älska Tierp, ta hand om sina vänner, vara välengagerad, säga vad hon tycker och alltid ifråga sätta mig. Hon ska längta tills hon får bära sin rosa långklänning och glädjas varje gång hon ser sina vänner och drömma om att få många fina barn. Och varför tänkte Gud att Hubert ska bo i en fattig afrikansk stad, han bor på gatan, kommer dö imorn om han inte hittar en möglig brödbit som han kanske blir matförgiftad av. Han har inte lärt sig att skriva eller läsa, han ber till Gud varje dag om att han ska få överleva ett dygn till för hans mamma är sjuk och behöver honom. Det ända han ser är just nu, varje dag är ett mirakel, varken han eller hans mamma har råd eller kraft att hjälpa andra och ingen bryr sig om dem. Hubert vill bli läkare men ingen tror att han kommer komma dit. Varför är det så? Hur tänkte Gud nu?
Jorden är blå med gröna plättar men agerar inte så.
Jag äger - Du äger!
Det finns mycket i denna värld som jag inte förstår. En stor sak är det här med dåligt självförtroende och dålig självkänslaoch dålig självbild . En anledning till att det är "okej" är att man blivit utsatt för nån form av våld eller misshandel, psykiskt eller fysiskt. Oj, så hård jag låter, men jag tänker lite så. Vad har hänt liksom, varför ska människor, jag gissar att det är mest tjejer, trycka ned sig själva? Jag förstår inte poängen!
På facebook finns det massa sidor att gilla som sedan lägger upp en massa bilder med olika budskap. Mycket tycker jag handlar om att, för att göra det övertydligt "Gilla om du känner dig dålig, värdelös eller ful" och tusentals människor gillar det. Den här tex:
Den var ganska avancerad men ändå.
Poängen med att människor klankar ned på sig själva och tycker dem själva är dåliga? Jag kan förstå att folk säger "usch jag är så ful i håret idag" nån gång ibland BARA för att få ett "Nej, du är så fin" tillbaka. Bara för att den personen behöver höra, "du är fin". Alla behöver vi höra att vi är bra. Och då skulle jag nästan vilja säga att föräldrar inte räknas (dem säger så mycket). Men jag undrar vad som händer med de människor som helt seriöst tycker dem är dåliga? Jag tänker tillbaka till dagis, jag tyckte jag va bäst i hela världen då. Framför allt när jag var 5 och äldst. Fast då var jag på tok för bitchig, det är inte heller bra. Sverige mitt i mellan och lagom.
Det var för länge sedan jag skrev en resonerande text att jag inte kan hålla mig till ämnet för fem öre.
Vad händer? Är det någon som kommer till alla barn i 11-12års åldern och säger "Du är ful, dum i huvudet, värdelös och ingen älskar dig. Du kan lika gärna dö!" Och sedan ligger det och skaver i många barn/ungdommar/vuxnas bakskallar och till sist så tycker många att dem är helt värdelösa. Nånting händer, jag tror inte vi föds att hata oss själva. Vad hände isåfall med mig? Jag älskar mig själv, jag är inte perfekt men jag funkar ändå. Jag förstår inte poängen! Hjälp mig!
Lever på andras lycka!
Jag har funderat på varför jag lever. Av vilken anledning lever jag? Är det för min skull eller för någon annans skull? Är det för lycka och kärlek eller pengar och karriär?
Jag tänker att om jag skulle leva för min skull. Om jag fanns här bara för att tjäna pengar och bry mig om mig själv, då skulle jag lika gärna kunna dö nu. Egentligen, vem skulle sakna mig? Utan att hjälpa andra mäninskor är jag som en marionettdocka utan nån som håller i snörena. Om jag brydde mig om pengarna och en karriär så skulle jag kunna bli i stort sett vad som helst, inte sångerska då, men jag skulle kunna plugga till det jag ville för att tjäna pengar och leva lyxliv. Men vill jag det? Nej. Vem får nytta av det? Ingen. Jag skulle inte vara glad när jag kom hem från jobbet om jag bara var där för att tjäna pengar och inte för att det är kul. Inga leksaker i världen väger upp en bitter mamma. Inget gör mig som varm i hjärtat som att orsaka glädjen i en annan människas ögon. Jag vill knyta nya band. Min högsta önskan skulle vara att räcka till och bara hjälpa alla som behöver det. Finnas tillgänglig och nära hela tiden. Lyfta människor och finnas som ett stöd och hjälp när dem har det svårt. Ni kanske, som jag, inser att det är Guds uppgift. Jag är inte Gud. Men Gud skapade människan till sin avbild och tänk att få se sig själv i spegeln och veta att jag till 200% gör mitt bästa för att se Gud där. Jag kommer aldrig bli perfekt. Varje dag gör jag misstag, det kommer jag alltid att göra. Men varje dag hjälper jag inte en människa, inte än. Men snart så gör jag det. Det är något jag strävar efter, att hjälpa andra. Att dela den livsglädjen jag har och att göra så som jag tror att Jesus vill att jag ska göra. Jesus hade inte skrattat åt att killarna i sjuan tog bort brandsläckaren från väggen. Jag tror han hade sagt nått i stil med att om du tappar den där på tån så går tån i tusen bitar, inte värt att riskera va?
Jesus hade inte gnällt på mattanterna att skolmaten var äcklig, han hade sagt tack för maten ändå.
Jesus hade inte gått förbi när han sett en nyligen dumpad tjej med cigarett i munnen gråta. Han hade stannat, frågat hur hon mår och gett henne en kram. Han hade låtit henne gråta ut på hans axel och hon hade själv velat fimpa den där cigaretten.
Jesus hade inte gått hem från skolan med blicken i marken. Han hade kollat upp och hejat på personerna han mött med ett leénde.
Jag kan inte bota sjuka, farvandla vatten till vin eller beröra tusentals personer. Men jag kan försöka att varje dag göra dagen lite bättre genom att vara där och sprida glädje och sanning. Och jag vet att det kan du också göra. Hjälpa tanten över gatan, heja på farbrorn utanför affären, le till den stressiga mamman på gatan, sätta dig vid den ensamma kille i matsalen. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.
Klokt en fredag
Vi blir älskade för dem vi är, inte för det vi gör.
Jesus loves you even when you failed your whole world.
Förlåtelse är att släppa ut någon - och inse att fången var du.
Insida vs utsida
Jag såg nyss reklamen för "mini circle" på body shop på 3an. En kvinna berättar stolt att hon gått ner mycket och säger att hon inte kunde bli lyckligare. Jag tänkte att vet hon inte vad lycka är eller? Så rullar tankarna vidare och jag tänker att det handlar egentligen inte så mycket om hur du ser ut på utsidan, utan hur du tänker att du ser ut. Kan du kolla dig i spegeln och tänka "Gu, vad snygg jag är!" så har du insett verkligheten. Sola i sin egen glans som jag tror Linda skulle sagt. Men så är det ju så att den som är så tjock att den inte orkar gå, den kanske skulle vara lyckligare i en smidigare kropp. Men när tjejer med stl M påstår sig måsta banta för att man måste kunna ha tröjor i stl S. Då har det gårr över gränsen så det är pinsamt. Det gäller självklart killar också, men jag tänker mig att det är vanligare bland tjejer (fast det inte är så vad jag vet egentligen).
Och jag önskar av hela mitt hjärta att ni alla som läser detta kunde lova mig att ALDRIG NÅGONSTIN ändra er kropp för en partners skull. För det är fel del att älska, det är hjärtat som är du. Och så länge du känner dig hälsosam så säger jag bara, fortsätt så. Jag är inget proffs på sånt här. Jag är bara en vanlig tjej som försöker uppmuntra dig till att det är insidan och hälsan som räknas och inte figuren och formen på kroppen.
På bilden ser ni Whitney Thompson som vann top model 10. Jag minns att jag såg det avsnittet då hon korades som vinnare och hon kom bakom den här "disken" som Tyra mfl sitter bakom. Tyra säger till henne att hon antagligen är den första personen med rumpa som varit där bakom förut. Ni ser själva på bilden att hon inte är någon small-tjej, ändå sopade hon mattan med dessa XS-are som hon tävlade mot. Någon att faktiskt se upp till i detta fall.
Ending Love
Jag kollade nyss min inbox på spotify. Såg att jag för ganska länge sedan fått en låt som heter "kärlek slutar alltid med bråk". Och så tänkte jag att nej, så är det ju inte. Det finns ju faktiskt många par som gör slut och fortfarande är vänner. Men så fortsatte mina tankar i att även vänskap är kärlek. En annan form av kärlek men ändå kärlek. Så kom tankarna till att det ligger nog något i det ändå, att kärlek alltid slutar med bråk. Jag tror det finns två sätt att "sluta" vara kompis med något, antingen blir man osams på något sätt eller så glider man isär. Så egentligen så slutar kärlek nästan alltid med bråk. Eller?
Nu i den heliga timman ser vi mot himlens höjd
Det finns några fantastiska saker hos oss på den mörka dygnshalvan. Stjärnorna. Vackra eldsjälar som lyser upp den mörka natten. Stjärnor som ser lika dana ut överallt. Stjärnor som omgingar oss lugnande.
Marken glittrade nu när jag var ute och gick. Det kändes som stjärnor på marken också. Jag kände mig så omringad av dem. Som om jag befann mig i en värld av glimmande stjärnor. Kanske är det de jag gör?
Jag tänkte att det är något väldigt speciellt med dem. Och jag undrar så hur dem fått sitt "namn", stjärna. Vi säger om folk, "Vilken stjärna hon är!" och "En sån stjärna". Betyder det då att dem lyser upp i natten? Betyder det att deras närhet är lugnande? Hur blir man en stjärna?
Trött på behovet av #blockad
Käre Politiker
I Sverige har vi det bra. I många utländer som "våra" invandrare kommer ifrån har dem det inte bra. Vi har så gott som allt i Sverige. Ett överskott gentemot andra länder. I Sverige står vi för jämnställdhet och rättvisa. Och vi får lära oss att visa respekt och vänskap till andra. Det är i alla fall sånt vi får lära oss i skolan. Lika som den gyllene regeln. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Om du skulle bli extremt osams med någon här i sverige så du lämnade landet, för gott. Trodde du, till folket i de landet, eller ja dem som bestämmer i det landet, skickar tillbaka dig till Sverige. Hemma i sverige väntar den elaka mobben som griper dig. Sätter dig i fängelset, ja om du har tur. Kanske stenar dem dig, skjuter dig, plågar din familj.
Det låter inte särskilt lockande va? Nej, kanske borde vi då se över hur vi gör med flyktingar vars öde liknar detta. Kanske är det dags att se världen ur verkliga och medmänskliga ögon?
Undra om han är SD...?
Fortsättning kring #blockad.
Se intervjun med den dumma gubben.
Jag måste börja med att fråga om det är beslutat sekretess för allmänheten från detta möte? Om inte så har ändå inte gubben nått att inte kommentera. Hur kan han sitta och säga och bestämma saker som rör nästan hela världen och sen inte stå för det. Det är för sjutton gubbar ingen lekskola. Stackars farbror minister måste börja inse att det han gör och säger kan döda människor. DÖDA människor! Hör ni hur hemskt det låter? Det är skandal. Billström är migrationspolitiker, med andra ord proffs på sånt här, han är snart 39år och bra mycket dummare än jag är (det känns iaf så just nu). Nu blir jag rikitgt arg. Jag skulle vilja sätta honom på en stol. Gå med frökenpinnen och hålla en liten föreläsning för honom om vad som händer med de här människorna (DET ÄR MÄNNISKOR!) när dem kommer hem igen och det är typ hans fel för han kunde hindrat det, men det gör han inte utan han kan bara säga att han inte tänker kommentera för det har regeringen bestämt. Pyttsan! Är det någon nulevande människa som tycker det är rätt det dem gör så var god träd fram. Jag tänker INTE döda dig, jag vill bara veta att du finns. Kanske borde vi se till att ha ett möte med lille Reinfeld och Billström. Ett litet drama om vad som sker när Irakier kommer till Irak igen... Och självklart får dem inte kommentera, inte förän vi är färdiga iaf. Jag ställer upp på att baka bullar till det mötet!
Nej, smaka på sin egen medicin är något jag skulle föredra för dem, men så skulle inte Jesus gjort. WWJD?
Jag vill passa på att säga att jag absolut inte har rätt. Jag bara tycker. Och jag tycker också det är väldigt spännande att ni tycker till. För eller emot, luddigt eller tydligt är skitsamma. I sevige har vi ändå yttrandefrihet!
#blockad
Jag blir lite irriterad på twitter för jag vill få så mycket mer sagt än vad som får plats i en tweet.
Min, för tillfället, åsikt kring blockad:
Jag älskar verkligen tanken bakom blockad. Folk som ställer sig ivägen och försöker hindra bussar och allt vad det nu är som är på väg att utvisa flycktingar till sitt hemland där dem kommer till skada, kanske dör. Det är fantastiskt hur människor vill kämpa för rättvisorna och jämnstäldheten och som faktiskt gör det också.
Men tänk er att ni är en av de poliserna som ska föra ut flycktingarna ur landet. Vissa av dem kanske hatar det som dem gör, men har en familj att försörja och behöver pengarna. Tänk dig oron och den otroligt hemska känslan i kroppen som uppstår då du får känslan av att alla är emot dig. Jag tänker mig själv då. Jag skulle bli haffsig och inte alls sköta flycktingarana bra. Det skulle bli en fara för dem. Jag tror att folk som samlas kring blockad omedvetet ökar osäkerheten för flycktingarna. Samtidigt som det känns farligt för de civila som kommer. Gränsen mellan civil olydnad och olag känns hårfin.
På twitter läser jag om blockader i praktisk handling eller vad jag nu ska kalla det. Men jag ser aldrig något om möten med politiker och MP mm (förän jag frågade igår och fick veta att lite sådant pågick också). Men varför uppvaktas inte sånt som sker för förebyggande syfte mer?
Jag sitter hemma och kan inte sova för att jag oroar mig för det som ska hända på blockaden. Men jag vet också att skulle jag vara där så hade jag inte kunna hållt mig i shack.
Kan man bara inte öppna en stor konferens eller nått och diskutera frågan, dricka kaffe och säga att vi inte uppskattar det dem gör med dessa flycktingar. Då är det ingen inblandad som störs av konsekvenserna för handlandet.
Jag tycker att har dem tagit sig hit till sverige, sköter sig och sånt så vad ska vi skicka iväg dem för då? Det är ändå inte kristligt av dem. Nej, så skulle inte Jesus gjort!
Men ändå så kan jag inte kalla mig insatt i det här och jag vill mest att det ska vara så säkert som möjligt. Hör och häpna men det kanske finns bättre sätt att göra det på än just en blockad. Och om jag, msv:s mest konservativa 15åring kan säga det, då måste det ju gå!
Surrounded by God
Tack Gud! Herregud! Jag tänkte skriva några fler uttryck men jag kommer inte på några. Överallt där det finns människor, oavsett om de tror på Gud eller inte så finns Gud där. I uttryck vi inte tänker på. Gud smyger sig in i allt. Busig Gud!
Har du sett en människa med kors? En okyrklig människa med kors? En icketroende människa med kors? Det har jag. Vi pratade om det nånstans i kyrkan, om varför okristna bär de kristnas symbol? Svaret blev det är modernt. Och då tänker jag att om det är modernt att liksom "visa Gud" eller hur man nu ska beskriva det så borde det ju vara modernt med Gud. Att Gud är populärt liksom. Nu menar inte jag att Gud måste vara modert och poppis för att man ska kunna ty sig till honom, absolut inte. Men tänk att ofta- väldigt fördomsfullt sagt, "världen" (alla öven en kam) ser kristna som nördar. Sånna som är snälla mot allt, är världens tråkigaste bibel-malar som aldrig dricker osv. Jag är inte HELT ute och cyklar va? Nej, jag tycker inte att kristna är en egen folkgrupp som man ska se på med ett speciellt sätt. Alla är vi samma människor. Vissa är säkert rädda för kristna och tänker att "dem har Gud på sin sida så jag måste vara snäll när dem ser på". Det tycker jag näatan är komiskt faktiskt.
Jag tror att kristna har enormt mycket fördommar över sig. Samtidigt tycker jag det är lite kul för det ger spännande utmaningar. Kristna förväntas vara på ett visst sätt och det ligger något i det. Att vara kristen är inte medlemsskap i en religion, det är att ha en relation till Gud. Och den som har en relation till universums bästa människa ter sig antagligen bra. Man blir som man umgås.
Men hur kan det då vara så modernt att gå runt och "fejkskylta" att man är "en sån där kristen"? Jag har inget svar på det. Jag skulle vilja ha ett, men det har jag inte. Jag vet inte allt, jag är inte perfekt men jag får umgås med Gud ändå. Och när en stylist kan säga att kors är mordernt, vem har sagt att hon inte kan säga att Gud är modernt?
För den saken skulle till och med jag kunna bli stylist. Men jag är ju inte precis modern av mig... ;)