Det finns några fantastiska saker hos oss på den mörka dygnshalvan. Stjärnorna. Vackra eldsjälar som lyser upp den mörka natten. Stjärnor som ser lika dana ut överallt. Stjärnor som omgingar oss lugnande.

Marken glittrade nu när jag var ute och gick. Det kändes som stjärnor på marken också. Jag kände mig så omringad av dem. Som om jag befann mig i en värld av glimmande stjärnor. Kanske är det de jag gör?

Jag tänkte att det är något väldigt speciellt med dem. Och jag undrar så hur dem fått sitt "namn", stjärna. Vi säger om folk, "Vilken stjärna hon är!" och "En sån stjärna". Betyder det då att dem lyser upp i natten? Betyder det att deras närhet är lugnande? Hur blir man en stjärna?