Plötsligt blev jag väldigt rädd för att dö. Egentligen inte, men jag tänker att om jag anar det värsta så kan det bara bli bättre. Men så tänkte jag lugnande att jag kommer inte dö förän jag är redo. När jag uppnått det jag ska göra i livet, när min uppgift är slutförd, då kommer jag dö. Jag har så himla mycket kvar att göra så jag kommer nog inte dö på länge. Men så kom nästa upprörande tanke: HUR MÅNGA DÖR INTE AV ONATURLIGA SKÄL? Tänk om jag skulle dö imorn, tänk om mitt tåg spårar ur och välter så alla dör. Jag har ju inte gjort nått av det jag vill göra i mitt liv än, jag har bara lagt ner all min tid på att planera och drömma om framtiden. Vad jag skulle kunna göra, vad jag vill göra, vad jag måste göra. Men vad har jag gjort? Vad skulle jag lämna kvar om jag dog imorn? Nån dag kommer jag dö och jag hoppas att jag den dagen har gjort så mycket mer än jag har gjort idag. Jag hoppas att jag har fått satt spår i människors hjärtan, ha gjort saker som har varit ett steg i rätt riktning till en bättre värld.