På SOn kollar vi på filmen "På västfronten intet nytt", en hemsk film om hur det var under första världskriget. Vi får följa några 19åriga tyskar som dödar och dör. Det är en hemsk och ganska jobbig film att titta på. Det är en som är huvudpersonen (ganska logiskt) men han har ett väldigt djupt samtal med en fransman han precis knivhuggit. Hela natten ligger han och fransmannen i en lergrop och fransmannen andas tungt. På sena kvällen hade han, Paul som han heter attackerat fransmannen och knivhuggit honom i bröstet/magen. Jag kommer faktiskt inte riktigt  ihåg hur det började men i alla fall så dör han inte direkt. Paul ligger kvar med fransmannen och på morgonen kryper han närmare och säger "jag tänker inte döda dig, jag vill hjälpa dig". Han knäpper upp fransmannens uniform och plockar fram någon form av kompress eller tryckförband som han lägger under hans skjorta, på såret. Fransmannen kvider och Paul börjar prata; Bortsett från våra vapen och uniformer är vi lika, vi talar inte samma språk men vi är alla människor. Franmannen dör och Paul säger till honom att han ska skriva till hans familj och berätta att han dödade deras far.