Smartheten på 50%
Ibland önskar jag att Gud skapat mig lite osmartare eller mycket smartare. Jag är tillräckligt smart för att sätta det jag vet och måste framför det jag faktiskt vill.
Tex: Jag vill sluta skolan och börja leva ett vuxet liv, jag vill ha barn nu. Men jag vet att jag måste gå i skolan, jag måste få en utbildning och en inkomst innan jag kan skaffa barn, villa, volvo och allt vad det nu är. Framför allt så måste jag ju skaffa mig en karl först...
Men nu kommer vi till grejen. Jag är för smart för att göra allt det där som jag vill göra men nånstans vart det nått fel. Jag hade kunnat vara mycket smartare och bara behövt öppnat matteboken, kollat på ett tal och vetat direkt vad jag skulle göra för att lösa det. Jag hade kunnat blivit smart nog att inse varför undvall fått för sig att plåga en massa elever med en hemsk mattebok full av krångliga krumilurer som ska förenklas, men som i själva verket är så enkla de kan bli. Om jag skulle säga till dig att nånting är 5x upphöjt till 7, y upphöjt till 3, gånger 4xz. Hur mycket förstår du då? Datorerna har inte ens tecken till ekvationerna.
Jag känner att jag sitter fast i nått hemskt mellanläge. Jag ser verkligen ingen mening med att kunna förenkla uttryck och lösa ekvationer när man drömmer om att bli hemmafru och pensionär (du förstår att jag inte gillar matte va ?). Men det ska visst vara som gympa för hjärnan och helt ärligt så tror jag nog jag fått lite träningsvärk...
Om jag istället tänker vad jag lär mig bra saker av så är det en massa. Jag lär mig gudomligt mycket av att sitta barnvakt, som jag förövrigt gjorde igår kväll. Jag lär mig supermycket om hur man ska bemöta barn i olika situationer, med olika humör och åldrar. Vilken skillnad det är på att vara trebarns mamma och att ha bara ett barn. Jag kommer ha barn i framtiden så det är såklart det är viktigt för mig att lära mig hur man tar hand om dem på bästa sätt.
Att vara i kyrkan är jätteviktigt för mig. Jag mår bättre, jag lär mig alltid något nytt och vettigt och jag vet att det stärker mig som person.
Att nån gång ta det förbaskade moppekortet jag aldrig blir klar med är något jag behöver göra för en bra framtid. Jag får ett försprång på B-kortet som jag kommer att ha och vara beroende av i hela mitt liv.
Att vara hemma och diska, tvätta, vika kläder, stryka kläder, plantera blommor, laga mat ja allt sånt. Det kommer jag garanterat ha 100% nytta av i framtiden.
Det finns massor av grejer jag måste lära mig som jag faktiskt skulle kunna lära mig i skolan, men som inte ingår i läroplanen numera (tror jag) tex bokföring. Alla ska vi syssla med nån form av pengar i våra liv och vi får inte ens lära oss bokföring i skolan. Det är ju rena skandalen! Där sitter jag i skolbänken med de onödiga träningsrika ekvationerna när jag lika väl hade kunnat lära mig det här med bokföring och annan viktig ekonomi som faktiskt också är matte.
Så nu till frågan. Varför lär vi oss onödiga saker i skolan istället för nödvändiga och användbara?
Kommentarer
Trackback