Förstaambulansen

Jag läste nyss en berättelse som heter "förstaambulansen" och som handlar om en trafikolycka då en barnfamilj kört av motorvägen och är allvarligt skadade. Den handlar om att prioritera och att välja rätt ordning. På en olycksplats är det lätt att tänka att den som skriker högst har ondast och behöver hjälp först. Sant, den som skriker högst kanske har ondast just då, men vem är i störst behov av hjälpen? En död eller halvdöd människa som är helt medvetslös kan ju inte skrika, betyder det att den behöver mindre hjälp? Nej, just det.
Jag tänker liknande när det gäller Gud, det handlar om att se och göra i rätt ordning. Vi tar som exempel vem som först behöver bönesvar, den som tänker hoppa framför tåget som kommer om fem minuter eller den som vill ha hjälp med att kratta löven i trädgården? Vi säger att Herbert har massor av löv som han vill bli av med, han fixar inte att göra det själv men han vågar inte fråga någon om hjälp. Herbert ber jättemycket och verkligen skriker till Gud om hjälp med att kratta löven.
Så har vi Gertrud. Gertrud är självmordsbenägen och planerar att hoppa framför tåget som kommer och passerar om fem minuter. Gertrud behöver verkligen hjälp, det vet hon fast hon är lite för orolig för att be om den. Hon har tänkt att om Gud finns så måste han hjälpa henne, men bara nån gång sådär.
Gud står nu inför ett svårt val, han hinner bara svara på en nu för sen ska han och Jesus ut och äta (nej, men han hinner inte mer än en i alla fall säger vi). Då måste han svara på Gertruds svaga bön och rop på hjälp före Herberts skrikande och höga bedjan om hjälp. Nu fixar Gud så en kvinna från kyrkan möter Gertrud då hon är på väg mot bron hon tänker hoppa ifrån. Kvinnan ska till kyrkan på bönegrupp och stannar sin bil för att fråga Gertrud om hon inte ska föjla med? Gertrud tvekar någon minut men kvinnan övertygar henne och hon följer med. När dem passerar bron ser Gertrud tåget åka och tacksamt kliver hon in i kyrkan då hon vågar berätta om sina problem och hur hon planerat sin dag egentligen. Hon slår alla med häpnad och Herbert som var med i gruppen suckar över att inte han fått bönesvar. Men han bjuder Gertrud hem till honom dagen efter för att dricka kaffe och låta henne berätta mer om hur hon känner sig. Hon ser alla löv på Herberts trädgård och kommenterar att det måste vara mycket att göra. Herbert som tidigare inte vågat vara ärlig och erkännt att han behöver hjälp säger då att han tänkt ta tag i det på eftermiddagen och sedan forsätta över helgen. Gertrud utbrister att hon gärna hjälper honom eftersom hon ändå är arbetslös.
Den natten kunde Herbert sova riktigt gott, tacksam för att han fått hjälp med sin börda.
Jag tror det löser sig även om det tar lite tid. Jag tänker "kvalitét och inte kvantitet" samtidigt "Bättre sent än aldrig". Bra svar kanske tar lite tid. Och se Gertrud gick från självmordsbenägen till ängel. Det är aldrig för sent att göra det som är rätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback