Jag har alltid älskat barn. Jag har alltid varit mamman i gänget, den som varit den omhändertagande typen. Jag har alltid haft otroligt lätt att få barn att känna sig trygga i mitt sällskap. Jag kan efter en kvart (beroende på hur blygt barnet är) vara som bästa kompis med ett främmande barn. Jag gick som liten inte utanför ytterdörren utan MINST en av mina ungar (det var strängt förbjudet att kalla dem för dockor, de var ju mina barn. Ungar blev dem kallade istället). Jag kan fortfarande minnas att jag och mamma bråkade innan vi skulle till affären för att jag ville ha den skitgaste och fulaste dockan av dem alla, bebisdockan hette hon och mamma tyckte hon var lite pinsam för att hon var så sliten och ful (vilket hon ytligt sätt var/är också). Men bebisdockan var min favorit och jag såg inte smutsen på hennes plast-hud, nej för mig hade hon ett hjärta i bommulen. Jag hade otroligt svårt att lämna mina ungar och acceptera att jag inte kunde ha dem för alltid.

Min lillasyster är åtta år yngre än mig. När hon föddes hade jag tjatat i ungefär sex år om att jag ville ha en lillasyster. För åtta år sedan, jag minns det som om det vore igår, jag hoppade runt hos farmor och farfar med pappa i andra änden av luren och jublade så korna dansade när han berättade att det blev en tjej. Innan Alice så var det mina stackars kusiner. De är fortfarande mina bäbisar fast dem snart är 12 och 14 och närmar sig 2m med stora steg. Det är då jag inser hur gammal jag är. Att jag måste hitta nya bebisar som är lite mindre. Eller ta tre sabbatsår utan bebisar och sen skaffa riktiga och helt egna.

Jag drömmer inte om att ha en bra karriär då alla vet vem jag är och badar i pengar. Jag drömmer inte om att leva lyxliv och allt sånt där. Visst har jag tänkt på det och skulle det bli så så vore väl det kul. Men Jag drömmer om att vara mamma. Jag skulle inte för alla pengar i världen få det ogjort. Om jag skulle få välja att gifta mig rikt och få allt jag ber om som kan köpas för pengar. Så skulle jag hellre bo fattigt i en källare med mina barn och en man som älskar mig villkorslöst. Jag skulle inte ens tveka.

BILDBEVIS!

Farmor sydde lika dana förkläden till oss så vi matchade när vi var hos henne. Jag med lilla Maja i knät, Lena och Ulla till höger.

Nånting säger mig att jag byggt en bil här och var på väg nånstans med Urban, Bebisdockan, Kattis och Ludde (levande katten i knät). Vanlig dag hemma för typ tio år sedan.

En dag i snön hos farmor med Alice, Pirri (hunden), Lena (i blåa åkpåsen) och Lillan (Gula åkpåsen).

Pappa med Urban på ena benet och mig på det andra. Amanda i mitt knä och Bebisdockan samt Natalie i dockvagnen. Fullt ös!

Och jag VET. Jag är en usel fotograf. framför allt när det är från fotoalbum till datorn via min tegelsten. Meeen jag tycker de tär så kul med sånt här så ni får helt enkelt stå ut ändå!