Sådär halv två på påsknatten ligger jag sömnlöst vaken. Bärandes på lite ångest över vad jag ska göra med min ungdom. Jag vill inte vara ungdom, tonåring, omyndig, kunskspslös. Jag förstår inte poängen, framför allt inte kl 01.27.

Mina tankar lever i förtid. När jag är sådär 30år, gift, har barn, villa, hund, Volvo, en bra församling, rimlig ekonomi, ett energi fullt och välbehövt jobb... Osv. Jag har sagt att om jag inte träffar en man med ett ovanligare namn än mitt så ska jag alltid heta Fritzon, men jag kanske ska byta till Svensson istället...

Jag är en sån här jobbig människa som bryr mig om allt och alla lite för mycket. Jag vill helst jobba med något som ger mig möjlighet att förbättra samhället jag lever i och göra världen till en lite bättre plats. Jag skulle vilja ha ett barnhem, ett stort sådant, i Afrika. Ett hem för föräldralösa barn, ett hem och en familj som ger dem möjlighet att gå i skolan, lära sig laga mat, städa, cykla och gå. Ett hem där dem får den kärleken de förtjänar och lite till.
Åh jag vill inte vara ungdom, jag vill leva i framtiden!