Idag börjar det stora. I ett helt år har jag tillsammans med några kompisar varit fluddrar till världens bästa konfirmander. I ett helt år har dom små livet som inte är ett dugg små utan bara ett år yngre än mig förgylld mina torsdagar, vilket har suttit i ungefär en vecka tills det varit dags att träffas igen. Den relation som har byggts mellan dela konfirmander och Gud får mig att bli alldeles tårögd, jag skylle rpå att jag har kajal i ögat... 

Om en halvtimme kommer Maria och hämtar mig och vi ska åka till Björkbackskyrkan för att äta middag med alla ledare, konfirmander och deras föräldrar. Imorn kommer det stora ögonblickat att vara. Då själva konfirmationshögtiden kommer att äga rum i Borgenkyrkan kl11.00 (KOM DIT!!) Konfirmanderna själva kommer att medverka med både sång, musik och drama och Jocke Lundqvist kommer att predika. 

Jag vet att jag är jobbig, överdriver och på tok för blödig. Men känslan i min kropp just nu är "Dem växer upp så fort" och faktum är att dem växt så himla mycket under det här året. Säkert på längden, men framförallt som personer. Jag är bara så himla STOLT och TACKSAM för den här tiden med er!