Idag har jag varit ute, ute i den vilda skogen tillsammans med min klass. 20 åk 8or, fyra lärare (varav en har gått skaut för många herrans år sedan), och så jag.
Jag gjorde en spårning igår som de fick gå, så lekte vi lite lekar och bara njöt av vädret och naturen.
Då undrar ni säkert varför en klass med 8or var i skogen en hel dag? Jo min klass är så bråkig och därför måste vi lära känna varann bättre så vi kan slappna av sen och arbeta på lektionerna (Klassen påstår att vi känner varann för bra och därför kan stojja så mycket). Bara några få tyckte att de var tråkigt eller jobbigt att vara i skogen och jag kände mig lugn (!), en efter en kom de och frågade om de kunde få låna min kniv (jag är den enda som är behörig och därför fick bara jag ha) och hör och häpna, klassen var trevliga mot varann! Förbandslådan var med men de bandaget andvändes till var som snöre till en pilbåge. Två plåster förbrukades och inga tårar föll, precis som det ska vara!
Jag tror minsann att Gud var med oss, eller jag är ganska säker på de!

Nu måste jag börja packa till konfalägret som är nästa vecka, Jippi!