Pensionärsfest
Idag har jag varit med farmor till Husbyborg på den årliga helgmånsbönen i kyrkoruinen. I år var magasinet (ett jordbruksmuseum typ) öppet innan Gudstjänsten. Det var gamla goa pensionärer som varit med tidigare och några nya som var lika välkomna de, jag tror det var mitt femte år som inlånad av styrelsen. Hembygdsföreningen (farmor och några andra +jag) bjöd på fika i den lilla stugan. Nästan alla som kommer dit hälsar först på sina bekanta och ler sedan stort och hälsar på mig. Det är så roligt att vara med på sånna grejer då man blir uppskattad för att man är ung. Till och med farmor var förvånad att jag ville hänga med i år också, men för mig var det självklart! Och att avsluta min spontana kaffefasta som varade i ca tre(/4?) veckor med ybergott kaffe kokat i stora kannor på den lilla spisen i husbyborg är nog det bästa som finns.
Sittandes i kyrkoruinen sjäng vi massor av pslamer, bla Mattias favorit. haha
Predikan var uppdelad i tre delar och utgick från nån bibeltext i tre delar (erkänner att jag inte lyssnade så bra där för det var så konstigt). Men poängen var i alla fall att hur mycket vi än spacklar på så om insidan faller, har vi om något alls, bara ett skal kvar. Man kan inte bygga ett hus på sand, man måste bygga det på en klippa, en stadig grund. Vi måste bygga upp oss själva till en stadig grund som inte rasar, tänkte skriva att vi ska ha ett hjärta av sten, men det blir lite fel så. Vi ska vara stenfrukter med en rejäl kärna, en självkänsla av hög kvalité och inte ett ägg med ett enda stort skört skal som skydd.
Kommentarer
Trackback