Några av er har gått till kyrkan vid något tillfälle under helgen och nån har bett om en fin jul. Någon har ställt fram en julkrubba och välkomnat det lilla Jesusbarnet.

Någon, kanske du som läser det här just nu, har försökt flytt från den här helgen. Försökt att gömma sig från all alkohol, alla slagsmål och allt prat om att det här skulle vara bra.

Idag är det storm. Jag sitter i min säng och vet inte riktigt om jag ska våga lägga mig ned och försöka sova, eller om jag aldrig mer kommer vakna igen då. Det blåser massor och vi har mycket skit och träd på gården som kan blåsa iväg och skada. Ändå är jag rätt trygg. Jag har en ängel kring mitt hus.

Tanken att flera barn igår, på självaste julafton upplevde samma rädsla fast tjugo gånger värre och utan minsta lilla tanke på att det skulle finnas en skyddande ängel i närheten, finns i mig.

Här sitter jag i min säng i en ny fin pyjamas  och har fått flera julklappar, spelat spel med familjen och strattat tills tårarna sprutade. Myst framför kalle anka och ätit julmat tills jag nästan sprack. Och ute, bara i Tierp finns det barn som önskade att de räckte att blunda för att komma bort, bort från den hemska julen.

Ni har vi ett år på oss att tänka ut något riktigt bra. Något som gör succé så att ingen sitter ensam, längtar bort eller är rädd på julen. Vi kan klura ut något som gör att alla vill välkomna det lilla söta, underbara Jesusbarnet. För det är de som julen handlar om. Att med glädje välkomna Jesus.