Min lillasyster. Minime, lillMalin, Alice helt enkelt!
En lillasyster en sådan som föds in i familjen, en sån som man först är jätteglad att ha. Och sedan önskar att man vore utan. Ena sekunden är hon jättesöt och andra sekunden ett hemskt förföljande monster. Ibland gör hon precis vad jag säger, men för de mesta helt och hållet tvärt om!

History. Den 18/4-04 halv två på natten väcker pappa mig försiktigt och säger att jag ska till farmor. Ungen i mammas mage skulle ut! (jag var alltså 8år om 3mån) Vi åker ganska hastigt till farmor och jag kommer ihåg att jag hackade tänder fast jag inte frös. Farmor mötte mig nere på verandan, och vi gick upp och lag oss för att forsätta sova. Sju på morgonen ringer pappa, jag gick fram och tillbaka, hoppandes och stuttsandes så huset höll på att braka. Till sist när pappa berättar att de var en lillasyster jag hade fått, skrek jag rätt ut av lycka! farmor och Farfar fattade direkt!

Här kommer lite bilder!

Riktigt så här stor var hon inte när hon föddes... Men när hon var 4mån kanske? ;)

(a) Storasyster Malin skyldig till huvudbonad på lillasyster Alice!

Alice och Farfar

Barnväslignelse i Borgenkyrkan. (fast bilden är tagen hos mormor efteråt tror jag...

Nu har de inte varit nån ordning alls på bilderna. Men va avslutar med en någelunda nytagen bild!

Vad säger ni, är hon lik mig?