Idag var jag i kyrkan för första gången på två veckor. (på gtj asså)
Och jag insåg hur mycket jag har saknat mina små buskulbarn! Eftersom att vi har väldigt få barn på växthuset, så blir det lite mer personligt. De kommer inte 30ungar och bara är, utan de kommer 4-5st och så kan vi göra vad dem vill. (fast några fler barn skulle ju inte skada!)
Under en gudstjänst hinner alla göra något de tycker är superkul! Och de tycker jag är jätteskönt! Som ledare behöver jag inte oroa mig över att nån går hem och känner att den inte fått sin röst hörd!
Och de jag tror många glömmer är att även fast de är små, så förstår och känner de också! Är de någon av barnen som har det svårt hemma, då ska de kunna få känna sig älskad och välbemött hos oss!

Idag var det en sprallig liten pojke som inte ville vara med och rita, han ville ligga på golvet ute i hallen istället. Och jag var där och försökte få rita att låta superkul, men han nappade inte (de vart snarare tvärtom).
Till sist så gick vi ner till gympahallen så han fick köra bil. Vi jagade varann och han skrattade och var så glad, för de passade honom! Han hade ju helt rätt! Hur många 2åriga pojkar kan sitta stilla och rita, på beställning? Inte många...

Han satt bredvid mig när vi fikade och berättade att han åt macka och kaka. Han hängde på min arm och visade att han ville vara där jag var. Inte springa åt ett annat håll, för att jag kom och "var dum".
När det var dags att åka hem, hjälptes vi åt att sätt på overallen och jag fick en hejdå-kram på parkeringen!

Jag åkte från kyrkan med ett stort leénde på läpparna!

PLUS att jag har gått balansgång med högklackat! :o Ni vet en sån här gympasals bänk? En uppoch ner vänd sån! Kände mig stolt! Men de hade aldrig gått om inte lilla Elvina (4år) hållt mig i handen!
Jag älskar verkligen mina små barn! Det ska bli en ära att få se dem växa upp och utvecklas, fatta egna beslut och gå ut i världen! Har jag tur så får jag vara med och hjälpa dem när de behöver hjälp, råd eller stöd.
Idag frågar de vad klockan är, om 10år så kanske de frågar vad de ska göra i en viss situation. Och kanske kan jag säga något klokt som hjälper dem genom de fantastiska liv de har framför sig!