Idag var de väldigt lite barn, rättare sagt en 6mån pojke som var lite för liten för växthuset. Men vi körde dramat ändå och de gick bra! När de sedan kom till predikan, så var de inte Ragnar (våran vanliga pastor). Utan en församlingsmedlem (utbildad, penisonerad? pastor) som predikade. Jag satt ensam mitt på första bänken, och han skestikulerade och predikade väldigt "våldsamt". Jag var riktigt rädd faktiskt! Och han har en ganska arg röst me, som inte pracis gjorde saken bättre. Jag tänkte att de här kommer bli en jobbig predikan. Men efter en liten stund beslutade jag mig för att lyssna ordentligt, istället för att bara sitta där och försöka se intresserad ut.
Så de gjorde jag, och gissa vad? Han sa ju en massa bra saker!
( Och bara för att jag ska skriva dem här nu, så kommer jag förstås inte ihåg dem! -.- )
Och jag fick även ta nytta av en gammal fras "Lyssna med öronen, inte med ögonen!". För de tror jag vi människor gör! Vi lyssnar med ögonen. Ser en människa tråkig eller konstig, eller bara allmänt ful ut (om man nu får säga så?) Så inbillar vi oss att de de säger är lika tråkigt de me. Fast de kanske är så att den tråkige säger bättre saker, än den som ser roligare ut. 
Om ni jämför lärare tex. Vad är roligast? Engelskan med 25åriga "Bertil", eller svenskan med 60åriga "Märta"? (helt random namn)
Jag tror de flesta skulle säga 25åriga Bertil...? Ialla fall innan man tänker efter på vad de egentligen säger.
I mitt fall i skolan skulle den yngre säga bättre saker, och vara roligare att lyssna på. Just för att de äldre inte är lika uppskattade och aningen snurrigare.. Men de finns ju olika fall!
Farfar säger mycket mer intressanta saker än pappa tex! Men många skulle inte ens gå in i ett rum om de vet att farfar ska prata, för de tycker att de bara säger tråkiga saker när de blir gamla. Men ju äldre man blir, ju mera erfarenheter får man.
Även om de skilljer bara någon dag!

Så mitt tips, som jag själv fått en gång i tiden. "Blunda och lyssna" Eller andvänd ialla fall öronen och var inte så ytlig!
GodNatt!