En helt vanlig söndag, eller inte riktigt...

Igår var de Borgenkyrkans bönedag, och familjen Kolm hade hand om gudstjänsten. Och dessutom var de JITS! Jag var självklart på plats, och hade till och med fått dit Fia. 
Jag kom dit med mamma och Alice, passade på att gosa lite med en bebis. Sen ringde klockorna, gudstjänsten utgick till stor del från frälsarkransen. Mycket bön och sång och ingen lång predikan, precis som det ska va!

 

När vi sedan hade pratat lite mer nere på JITS och vi fått varsin förbönsvärdecheck att ge till någon, så gick vi och åt. Vi satt på brorsans och pratade och hade så trevligt så, men där kunde vi inte sitta hela dagen...
Jag och Fia började gå med Cissi till sällskap. Trottoaren var inte skottad, så jag sa att vi skulle gå på sidan av vägen. När plötsligt en gammal dam ställer sig framför oss och ropar "Nu ska jag fråga er ungdomar!" redan då vart man ju lite rädd! När vi kommer fram till henne så börjar hon prata om att hon och hennes vänninor hade grälat,
"Maj-Britt säger att de är lasse stefanz som sjunger du är min man, men de är väl en kvinna?" Ja men de är ju Helen Sjöholm! sa jag. Och tanten börjar ropa tack tack tack!! Och krama mig. Vi tjejer gjorde nog vågen, fast inte med händerna utan med fniss..
De var inte lätt att hålla sig, när tanten forsatte prata om horor och dansbanor. 
Men hon sa en väldigt bra sak, "Fast jag är över 80år, så tycker jag man kan se saker i olika perspektiv!" 
Jag vet inte hur ni ser de, men i mina ögon är de flesta äldere (pensionärer) ganska så noga med att allt ska vara som det alltid har varit.
ex När jag för några veckor sedan sa till min farmor att vi skulle dricka kaffe, så frågade hon vad vi skulle ha till? Jag hade nyss varit nere i frysboxen och tagit upp en påse körsbär, och så fanns de ju apelsiner! Men de gick inte för sig enligt farmor, hon skulle ha nått sött till kaffet.
Och att då en helt främmande 80+are kommer fram till en mitt på gatan, och säger att man ska se saker ur olika perspektiv. De är ganska häftigt, och inte alls så obehagligt som de känndes då! Och visst är jag glad att jag kunde svara på hennes fråga!  



Kommentarer
Postat av: Fia

Ja, man blev inte lite chockad när hon skrek på oss ;)

2011-01-10 @ 11:08:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback