Nästan 100 personer har ofrivilligt avlidit i vårat grannland Norge. En man har bombat och skjutit ihjäl för många människor som förtjänade att stanna på jorden. En hjärtlös man med en tomhet inom sig, en tomhet och en iska om att "JAG måste göra något. De är idioter i regeringen och på lägret, så här får det inte forsätta." Kanske hade det hjälpt med en gammal hederlig protest, kanske hade han en god tanke bakom det hela som gick långt över styr.
Jag tycker väldingt synd om den här mannen, jag tror att han har blivit fel behandlad och kanske inte kan skilja på rätt och fel. Jag tycker den här mannen själv ska få inse att han har gjort fel, och ångra det. Jag tycker att han ska se ett samhälle som är bra och som får honom att inse vilket skit han har gjort.
Det är obeskrivligt synd om de ungdommar som dödades på ett läger, jag åker också på läger och vet hur perfekt livet är då. Och så kommer det en låtsas polis och tar det ifrån dem. Jag tänker det som om det skulle hända något liknanade på ensro när vi var där, någon kommer och skjuter ner alla fantastiska människor mitt framför ögonen på en. Låt det aldrig ske igen. Frågan är vad som är bäst, att dödas eller att under resten av sitt liv bära oron och sorgen över att ha sett flera av sina kompisar skjutat till döds?
Ungefär en sjättedel dödades, det hade kunnat vara fler. Fem sjättedelar alltså ca500 pers överlevde. De hade kunnat vara döda nu allihopa. Så låt oss fokusera på det positiva att fler överlevde än som dog. Det hade kunnat vara värre, men det är det inte.
Jag har både tänt ljus, haft en tyst minut och bett idag. Men jag har också tänkt på att vi svenskar som inte har några anhöriga eller någon koppling till de döda/mannen sitter hemma och gråter. Det är jätte hemskt det vet jag, men samtidigt som många av mina vänner på facebook gått med i grupper som "Norge, Sverige älskar er" och lagt till den norska flaggan på sin profilbild, så sitter vi hemma i våra tv:soffor och antingen tänker "Stackare... Åh fotboll!" eller "Buhu norge dör *tårar, tårar, tårar*". Vi säger att vi ska stödja dem men hur bra stöd får man från en trupp med böl-fånar?
Jag är absolut inte emot att gråta, det är lika viktigt som att gå på toaletten, men det är de drabbade och norge som ska vara ledsna. Det är hos dem, mot dem och på dem det är hänt hemskheter. Inte gråter du för att jag sparkat i tröskeln och har ont i tån? Nej, oron kommer efter. Jag blir inte heller gladare för att du också gråter.
Så nu uppmanar jag er, vill ni göra nån nytta så gör det också. Att spilla tårar hjälper ingen.
Fråga mig inte vad du ska göra för det konkretaste svaret jag kan ge dig är BE. Om du inte vet vad du ska göra, fråga nån som vet. WWJD? Inte gråta, inte tända ljus och inte heller ha en tyst minut. Jesus hade hjälpt människorna genom att vara där, välsignat dem och stöttat dem. Gett dem den trösten och tryggheten de behöver. Så låt oss be honom att göra det!
Amen!