Mörka, låga, tjocka och ovädersbildande moln svävar utanför mitt fönster på väg mot kusten. Ovan det tjocka syns nästa lager moln, fast dessa mindre skrämmande. Ovan dessa syns solen och den blå himlen. Solen börjar gå ned bakom granarna och livet känns plötsligt lättare. Det fuktiga trycket försvinner och den glada sommarkvällen tittar fram och är så underbart härlig. Nyss var det en jätte skur här och snart skiner solen. Tidigare idag såg jag en liten regnbåge mitt ovanför mig, Alice tyckte den var jättefin och jag kunde inget annat än att hålla med samtidigt som jag tänkte på Gud.