En film där Morgan "Gud" Freeman har en roll, alltid lika harmonisk och Gudig.
Filmen handlar om en kvinna som vill boxas och ger sig inte förän en äldre gubbe börjar träna henne. Hon blir såklart en stjärna och slår nästan alla (annars hade de ju inte varit någon film) men sen blir hon skadad och plötsligt handlar det inte längre om en bra karriär och titel matcher, utan om liv eller död.
När hon ligger skadad på sjukhuset så skyller hennes tränare det på Morgan (som heter något annat i filmen) eftersom att det var han som sa att flickan borde få en chans. Han säger att hon frågade fastän han sagt åt henne att låta bli, han sa hur hon skulle göra men hon gjorde ändå som hon ville.
Jag tror faktiskt det är en typisk kvinnosak, det är okej att rätta sig lite efter något annat men det ska ändå vara en sväng av gammal hederlig vana. Man frågar, får svar, gör som man gjorde innan fastän svaret då inte matchade.

Ta dig en liten funderare, hur bra är du på att rätta dig efter nya regler eller andra tillsägelser än du är van vid? Tänkt djupt och våga erkänn för dig själv.
Jag är urusel på det, helt klart! Jag kör med "När vi har det bra som vi har det, finns det ingen mening med att ändra!" Och de står jag fast vi ett tag till, jag har varit med om för mycket bra som ändrats till så mycket trassel bara för att någon tyckte att så ska vi nog göra. Jag tycker man ska ha en stadig grund och sedan om det behövs, utveckla små delar i taget. Jag tycker inte man ska ändra saker och ting bara för att allt rullar på så man har inget att göra, för det är då det är som bäst! Allt är som det ska, man känner sig hemma dit man kommer (skolan, kyrkan mm) och man trivs i de man gör. Det är precis så det ska vara!