Påminn de troende om att de ska undreordna sig och lyda makthavare och myndigheter, och att de alltid ska vara beredda att göra gott mot andra. De får inte förolämpa någon och ställa till med bråk, utan måste vara vänliga och visa hänsyn mot alla människor.

Efter att två dagar på raken spontant slagit upp bibeln och läst samma vers, känns det som att det är något jag bör dela. Jag tror att Gud har något att säga och nu är det upp till mig att försöka tyda vad han vill.

Idag var jag med om en kvinna som syndade, hon skadade en annan person och föll sedan i tårar efter att hon blivit påmind om att det var en synd. Kvinnan grät ganska hysteriskt och flera i närheten blev förskräckta, själv så tyckte jag inte synden var så illa men vi människor är ju olika.
Och då tänker jag lite så här, hur skulle jag ha reagerat när detta hände? Gjorde kvinnan rätt som grät och var meningen att omgivningen skulle tycka synd om henne? Eller var det rätt åt henne eftersom att hon skadat en annan människa?
Jag agerade av någon andledning mormor/mamma och försökte stötta den skadade (nu låter skadan jätte allvarlig vilket den inte riktigt var, men personen som annars är ganska tålig fick ont så att tårarna var i ögonen). De var först efter ett tag som kvinnan reagerade och kände sådan skuld. Kvinnan bad om förlåtelse vilket personen i fråga godtog, ändå grät kvinnan tills en "medlare" redde ut dramat och endast lite "hutter" fans kvar i kvinnan.
Jag tycker det är ett rätt bra exempel på hur man inte ska göra som kristen, ställa till med bråk och tjaffs. Utan visa varann respekt och kärlek genom uppskattning och vänlighet.
Gud välsigne er!