Konfaläger säger jag bara, underbara konfaläger!
Som ni kanske förstår så har jag kommit hem nu. Jag lever, jag har kännt Guds närvaro, jag har badat (iklädd vitt linne och jeansshorts), jag har stöttat, jag har skrattat, jag har gråtit. Jag har blivit förvånad och fundersam, stolt och underbart glad.
Ett läger är alltid roligt, alltid finns det något positivt med de men också något negativt. Ett läger innebär att man åker iväg och umgås med andra och träffar nya fina människor. Ett läger innebär sena kvällar och relativt tidiga mornar. De här lägret innehöll allt och lite till! Jag har aldrig varit med om att alla förändrats på något sätt, stort eller litet men positivt är det!
Jag tror att nästan alla fick under detta konfirmationsläger känna Guds närvaro, vare sig de ville det eller ej. Jag tror att nästan alla tog ett steg närmere Jesus och den kristna tron.
Jag tror att nästan alla prövade något nytt.
De gjorde jag och flera av de i min närhet och alla kom vi lite närmere Gud.
Jag vet att alla hade något roligt under de här dagarna som vi var på ensro och jag tror inte att någon kommer glömma detta läger i första taget. Jag tror att om 20-30år kommer vi att berätta för våra barn som ska på konfaläger att vi slängde lägerchefen, en ledare och Mig i sjön. Allt tokigt vi gjort, alla skratt vi skrattat tillsammans och alla tårar som spildes av olika andledningar kommer vi komma ihåg då!