Igår kollade jag på sjukhuset på tv och lade märke till hur många barn som föds sjuka. Många barn kan inte andas själv, de måste opereras av någon anledning eller någon kroppsdel på kroppen sitter fel eller är fel storlek. Ett barn föds med 10 fingrar och 10 tår, 2 ögon 1 näsa och 1 mun. Om ena benet är kortare än det andra och de inte åtgärdas i tid så kan de barnet riskera att bli mobbat eller särbehandlat på grund av det.
Om vi låtsas att de finns en unge som har olika långa ben och går konstigt pga det, ungen (komer inte på något annat uttryck, för "den" känns elakare) blir mobbad i skolan. Vem har då gjort fel? Jag, du, föräldrarna eller barnmorskan? "VI"! Det var fel av barnmorkskan att inte se till att problemet åtgärdades i tidig ålder, nu har ungen fått lida helt i onödan. Det känns hemskt att säga att de är föräldrarnas fel också men så är det, om det är något som inte stämmer med ens barn så tar man väl och kollar upp det och ger sig inte förän man fått det fixat? Men du och jag har lika stor del i dramat, de är ju vi som mobbar. Bara för att utsidan är lite annorlunda och kanske inte riktigt 100 så har vi INGEN anledning till att särbehandla eller mobba den människan för de! INGEN!!!!! Acceptera att man få gå saktare när man ska någonstans, det kanske inte är super schysst att åka och handla skor med personen om den har specialanpassade skor själv.. (de var ett dåligt exempel, men jag tror ni hajjar)
Jag funderade ett tag på rubriken för inlägget, "Samma hjärta, annorlunda vad?". Vi har alla lika hjärta med lika känslor och lika värde, jag har hört något som lyder "Det är insidan som räknas" och jag tycker det är väldigt klokt! Döm inte hunden efter håren!
Sen så kan man ju spåna vidare på vad man ska tycka om smink och dyl när utseéndet kvittar? Jag tycker att det är okej så länge man sminkar sig för sin egen skull och inte för någon annans. För DU bestämmer över dig! Och be strong säger jag bara, ta varken emot mobbing, eller mobba!

Gonatt!