Idag var jag in till uppsala för att köpa skor till konfirmationen. Jag ansträngde mig inte så mycket till att hitta sällskap eftersom att jag inte skulle göra någon stor schoppingtur, så jag åkte in själv. Började och slutatde med att gå vilse... lokalsinnet på topp! I alla fall när jag gick på gågatan så ser jag en kvinna sittandes på marken med en kartongbit i handen, "Jag är hungrig" stod det på den. Jag brydde faktiskt mig inte så mycket om det mer än att tänka "stackars kvinna", så jag passerade bara. Andra gången jag gick förbi henne så ser jag några tjejer som var kanske något år yngre än mig gå mot kvinnan med en hamburgare från mc donalds, de gav den till henne och mer såg jag faktiskt inte. Men jag tänkte att de där måste vara Guds änglar! Vilken gärning och vilken givmildhet!

På tåget hem (som jag för övrigt höll på att missa) funderade jag lite på en diskussion jag och Lotta hade idag med våran mattelärares dotter (som var våran vikarie) och Lasse. De undrade vad jag skulle bli för något egentligen, och det känns som att typ alla lärare har planerat att jag ska bli lärare, för det har flera av dem sagt. Lasse påstod att jag skulle ju bli lärare när vikarien avbryter och säger att nej bli inte lärare du är smartare än så! Hm, tänkte jag då vad ska jag bli för nått egentligen? För ett bra tag sedan frågade Ida om jag skulle jobba på soc med att placera ut barn i rätt familjer. Men nä de tror jag inte (fast man vet ju aldrig) och lärare tja kanske, men på tåget fick jag en idé! Jag kanske ska jobba med att ta hand om de som är hungriga, eller super upp alla pengar de har istället för att löpa mat. Kanske kan jag jobba på nått avgiftnings/behandlings-hem.

Jobba med människor ska jag i alla fall göra, det är en sak som är säker!

Men först så ska jag klippa mig, och det kommer att ske imorgon eftermiddag. Och innan frisör-besöket så är det den sista torsdagen med konfa, saknad!