Käre Gud...
Det känns som mars här hemma. Det regnar, lite smått is och slask i nått hörn på åkern. Ingen vidare kyla eller halka. Och inne sitter jag och kolla på mina julprydnader. Erkänner att även fast jag verkligen gillar julpynt och sånt så känns det patetiskt. Tomtar i slutet av mars, ah det säger väl allt.
Som krydda på köttet (som Jocke skulle sagt) så är lägerbakisen på topp. Mina vader värker så jag kan inte gå ordentligt utan att det gör ont (otränad på disco). Jag saknar alla fina vänner så otroligt mycket. Det mysiga hänget i moderkakan, de goa gudstjänsterna, ljudnivån och all glädje och kärlek. Men vad vore glädjen på lägren om det inte var lite tråkigare hemma? Nej, livet är fantastiskt ändå! Gud är god, halleluja!
---------------------------------------------------------
Jag vill sända en bön för de döda och dess anhöriga i malmö.
Hjälp dem finna lycka och glädje i sorgen. Ge dem hopp.
Var med polis och åklagare i jakten på gärningsmännen.
Var också med och hitta den försvunne mannen i Uppsala. Snälla låt polisen finna honom
om han inte längre är vid liv och låt ingen stackars civilperson se det hemska.
Hjälp alla människor se anledningen till dessa brott och hitta en väg att förebygga dem framöver.
Hjälp dem finna lycka och glädje i sorgen. Ge dem hopp.
Var med polis och åklagare i jakten på gärningsmännen.
Var också med och hitta den försvunne mannen i Uppsala. Snälla låt polisen finna honom
om han inte längre är vid liv och låt ingen stackars civilperson se det hemska.
Hjälp alla människor se anledningen till dessa brott och hitta en väg att förebygga dem framöver.
AMEN
Kommentarer
Trackback