Livets stora gåta- Berätta
När man har varit med om något, något pinsamt, jobbigt, tungt, smärtsamt eller står inför ett jobbigt beslut, kan det vara svårt att berätta. Berätta om sina känslor, sina betungande stenar på hjärtat.
Tidigare i "Livets stora gåta" har jag skrivit om:
- Förlåta
- Glömma
- Älska
- Berätta (nu)
Kanske är det så det är. Jag tänker ur två vinklar, Kärlek och Prövningar. I Kärleken kanske du måste förlåta dig själv om du fallit för "fel" person. Glömma det, våga älska och faktiskt berätta det. Det som faktiskt någon annan behöver veta för att kunna dela med dig.
I andra fall kanske det handlar om att lätta på trycket, släppa en sten. Berätta den hamska sanningen för någon som kan lyssna och dela känslan.
En sak som är fantastiskt bra med Gud är att du kan öva på honom. Du kan berätta för honom först. Hur illa det än är så vet han redan, han svimmar inte, jag lovar. Om du har nära till en skog eller nått ställe där det inte är folk så är det faktiskt okej att tänka högt. Säga vad du behöver säga, ingen mer än Gud hör.
Vissa saker måste ut, vissa mår bäst av att stanna. Men något som alltid MÅSTE ut när det känner att det vill är tårarna. Tänk dig känslan av att vara akut kissnödig eller den irriterande känslan av att behöva nysa men nysen kommer aldrig. Och så slår du ihop de där känslorna. Då måste du båder kissa och nysa, eller hur? Så är det att behöva gråta. Och det är mer än okej! Det är lika naturligt som att kissa eller nysa. Och att börja gråta när det handlar om att prata om känslor, det hör nästan till tycker jag.
Våga Berätta och Våga Gråta!
Kommentarer
Trackback