#VVV12
Jag känner mig så tom, men ändå så full. Jag vet inte vad jag ska säga, vad jag över huvud taget tänker. Om jag tänker. Varför är jag såhär? Varför. Vad har jag gjort som förtjänat detta? Jag är ingen kung, ingen ängel, ingen helig halleluja-kvinna. Jag är en 15årig tjej, tror på Jesus, älskar människor och framför allt barn, försöker räcka till till allt, försöker hålla koll på allt, försöker engagera mig i allt, försöker göra världen till en lite bättre plats. Jag gör lite för mycket. Men det är jag, jag är lite för mycket. Jag ska helt klart jobba på att chilla lite mer och så. Jag ska inte vara en "för sån är jag, lev med det!" person, inte alls. Men ändå lite. Jag går utan problem fram till några som bråkar och går emellan. Jag kliver utan problem upp mitt i natten om nån ringer och behöver mig. Jag skulle aldrig ens tveka om någon av mina vänner bad mig göra något viktigt. För för mig handlar det inte om mig. Det handlar om andra. Att finnas och att göra bra saker till och för andra. Sån är jag. Jag vill sätta andra framför mig själv. Idag känner jag mig stolt att kunna säga det. Kanske förstår jag det helt, kanske läser jag det här om några år och inser hur fel jag formulerat det.
Lördagen var en fantastisk dag. Först efter frukost, fördjupning i GT som var lite lång men bra att höra på. Sedan lunch och efter det aktiviteter. På aktiviteterna var vi ett gäng som skulle göra något bra för Tierp. Vi delade upp oss. Jag var med till ett hem för ensamkommande flyktingbarn där vi bjöd dem på glass, pratade och beslutade om att hålla kontakten och samarbeta. Efter besöket gick vi till ICA där resten av gänget bjöd på kaffe/cola och kakor samt delade ut rosor och uppmuntrade folk på gatan. Där var det supermysigt och det kändes fantastiskt att vara ute för andra och inte för att jag skulle handla eller något sådant. Det handlade inte om mig. Efter det fick vi skynda oss tillbaka till kyrkan för att lyssna till Josefine Arenius som är superduktig! Tackar henne otroligt mycket för den fina föreläsningen som såg ut ungefär såhär..
Även Birgitta Clarke från hälsohuset/ungdomsnätverket var där och lämnade lite info tillsammans med ungdomspolisen Ulrika Hillerstig.
Kvällsgudstjänsten med predikan av Ida-Maria Brengesjö var pricken över i. Men pricken blev för stor. Fantastisk dag, Goda vänner, tysta konfirmander, grym predikan, mina två favoritlovsånger och sedan skulle jag fram och vara nattvardstjänare. Jag tittade upp i taket innan i hopp om att tårarna skulle rinna ned på insidan istället för på utsidan. Tror jag lyckades ganska bra tills jag började kramas efteråt. Vad har jag gjort som gör mig förtjänt av världens bästa människor som mina vänner? Jag är så lyckligt lottad att jag inte vet vad jag heter. Gud är så god att jag tror jag svimmar. TACK!
Kommentarer
Trackback