Den här saken vi kallar skolan
Jag har nog gjort det mesta i skolan faktiskt. Inte brännt upp den (fast jag fått erbjudnadet att försöka), inte slagit sönder nån ruta eller så men annars det mesta tror jag. Tio år på Centralskolan i Tierp. Tio hemska men fina år, tio år som format mig till den Malin Fritzon jag faktiskt är idag. År av kaos men ändå organisation. År jag alltid kommer bära med mig.
Jag minns att jag inte ville börja skolan, i förskolan planerade jag hur jag skulle rymma tillbaka till dagis. Avskydde mina fröknar för de bara skällde på mig.
Jag minns hur jag och Hanna brukade gunga och sjunga "I en rosa helikopter" och "En gasflygmaskin".
Hur vi brukade gunga på stora gungan och leka förlossning samt sjunga "Är du kär i mig ännu Klas Göran" och spana in killarna som spelade fotboll under tiden.
Hur vi plockade vinbär på buskarna och klättrade upp i klättertornet och släpte ned våra luftballonger gjorda på physalis-korgar och plastpåsar.
Att vi hade scoutdagar i skolskogen och jag var kunnigare än lärarna.
När vi hade cykeldagar på vegavallen och polisen gav oss klistermärken om cyklarna var bra.
Alla yrkesdagar, mor/farsdags frukostar. Prins och prinsessdagen, FN-dagen, studiebesök på brandstationen och konsum.
Londonresan i feman.
Lektionen med inprovisationsteater som jag hade med sjuornas tjejer. Frågan jag fick igår om att ha åttorna. Idrottslärarnas suckande åt mina kommentarer om att det är dumt att anstränga sig i onödan. Allt skrik när bollarna kom närmre och närmre.
Alla massager jag givit.
Allt skratt.
Alla tårar.
All kärlek.
All saknad som kommer växa i mig.
Jag älskar min klass och mina lärare. Ni är fantastiska!
Ps, idag utseddes jag som ansvarig för att organisera klass återträffen i sept/okt år 2032.
Kommentarer
Trackback