LYCKA-KÄRLEK-GLÄDJE
Idag var en fantastisk dag. Min fina vän Linda Dahl tog ett stort steg i livet. På tisdag är det sju månader sedan jag tog samma kliv, i samma tights, med samma bibelord, med samma Gud. Den fantastiska känslan kommer tillbaka!
Jag klev upp vid åtta i morse för att hoppa på tåget till Gävle med Fia vid nio (Gävle som är min blivande studiestad för övrigt). Vi träffade Lovisa som redan satt på tåget och drack sen en kaffe/choklad på stationen. Med de fina flickorna gick jag sedan för att köpa en bukett blommor. Anlände till BK och kramades med Linda och Hanna. Och sedan Gudstjänst då Linda blev nedsjunken i det heliga vattnet i dopgraven. U N D E R B A R T !
När jag tänker på dopet så ser jag ett bröllop. I gal 3:27 står det såhär: Är ni döpta in i kristus har ni också iklätt er kristus.
Om du inte är döpt, har du nån gång fått höra att du inte har något namn? Det fick jag göra, vissa av mina klasskamrater tyckte inte jag hette Malin på riktigt förän efter jag döpt mig ändå. Men så är det inte. När man döps så döps man till Kristus (alltså Jesus), det låter lite flummigt men så är det.
Jag drar då parallellen med mina föräldrar. Min mamma tog min pappas efternamn när de gifte sig. Idag tog Linda Jesus namn, vilket är som att dom gift sig. Jesus har satt sin ring på Lindas finger idag, coolt va? Nu tänker Linda att "Jag var ju lika kristen innan, same shit?" Då säger jag att ni var som sambos innan och inte älskar man väl nån mindre för att man inte gift sig? Det tror jag inte, men det kanske tänds en ny glöd när det väl är på riktigt även på papper.
Idag är en dag Linda kommer bära med sig hela livet, i hjärtat. Dopvattnet bär hon än så länge med sig i örat, Jesus kan bara inte släppa henne! Han vakar ständigt, så passa er killar, Jesus är en tuff man och han delar den tuffheten med sina barn...
Kommentarer
Trackback