Det är faktiskt riktigt ruggigt att jag, 16åriga Malin Fritzon, kan gå över kyrkogården och veta att åt nästan vilket håll jag än kollar så vet jag någon som ligger begravd där. Det sjukaste av allt kanske ändå är att jag stannade till vid en gravsten som jag aldrig tidigare sett och kunde säga vem det var. Min farmors kusins mamma och pappa, Hilda och Richard. Ja, ni kanske förstår varför jag började läsa på den.. ;) Förövrigt så säger det här att jag gillar släktforskning (fast bara på amatörnivå) och har umgåtts en del med min farmor i mina dar. Och att jag har varit på åtta begravingar, genomsnittligt en vartannat år sen jag föddes.
Ska både bli spännande och hemskt att se hur det är om 50år när jag kommer där och går över kyrkogården med en kasse fylld av ljus-