Det är magiskt så trogna ni är mina kära. Trotts att jag är urkass på att blogga så är statistiken nästintill oförändrad. En ros ska ni ha för det! 

Jag minns knappt vad jag skrev sist, kanske borde jag kolla arkivet, men vi lever i nuet och fokuserar dit också. Om du inte träffat mig nu, eller följt min twitter, så vet du inte hur händig och bondig jag varit denna höstlosvecka. Jag har tillsammans med min far tagit hem highlandtjurarna och angus kvigorna, kört traktor på isiga vägar, flyttat stora highland gänget, bytt generator på traktorn och känt mig som ett barn igen. Samtidigt känner jag mig ungdomlig när jag åker med Elin till strömsberg, hjälper till att byta däck på hennes bil och myser mig sedan ner i soffan med Richard. Träffar mina brudar, sover för lite, äter för mycket godis, modellar, poserar och inspirerar. Känslan som befinner sig i min kropp när jag skriver allt detta får mig att vilja ge Gud en stor fet kyss på munnen.